En magisk romans

Super.

Kommer mer ikväll eller imorgon.

Jaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa

Jippie!

KAPITEL SEXTON: FEST

DEL TRE

Azizas perspektiv

Jag kan se honom, alldeles ensam, mitt i rummet bland alla dansande elever. Han står alldeles stilla och ser på mig också. Inte ett spår av ett leende eller ens igenkänning sveper över hans ansikte. Det enda jag kan uttolka av hans ansiktsuttryck är hänförelse, men över vad? Varför stirrar han på mig så där? Jag går mot honom och lägge märke till att han är finklädd, med struken skjorta och allt. Min nervositet ökar för varje steg jag tar närmare honom.
"Hej", säger jag en aning blygt.
"Hej, Aziza", svarar Sirius. Han börjar nu le en aning, och det får mitt hjärta att studsa till lite extra. "Vad fin du är ikväll."
"Tack." Jag kan inte motstå det. Jag rör vi en av hans lockiga hårslingor. "Har du försökt kamma dig?"
"Man kan ju alltid försöka", säger Sirius med ett litet flin. Hur kan han alltid veta vad han ska svara? Hur kan han alltid vara så vältalig? Jag förstår det inte. Sirius går närmare mig och jag ser upp i hans ansikte. En del elever vänder sig om för att se på oss, men jag ignorerar dem.
"Jag vill prata med dig", säger han.
"Om vad?", frågar jag, men jag vet redan vad det handlar om.
"Kyssen." Musiken tystnar just som Sirius säger det, och alla verkar höra, för någon skrattar och alla vänder sig mot oss. Någon busvisslar och viskningar börjar höras. Då gör Sirius något jag inte har väntat mig. Han sänker inte rösten, utan höjer den och någon flyttar nålen från grammofonskivan så att alla kan höra vad han har att säga. Sirius går till och med upp på den lilla upphöjning längst fram i klassrummet där läraren brukar sitta under lektionerna. Nu fungerar det som en scen.
"Tal!", ropar en kille från Ravenclaw.
"Jag är trött på att bete mig som alla andra vill och bry mig om vad alla andra tycker. Jag är jag, och jag vill själv bestämma vad jag gör." En applåd hörs. "De flesta här är väldigt intresserade av allt som har med mitt liv att göra. Jag förstår inte varför, för jag är precis som ni är, en människa, och inte mer speciell eller mer värd än var och en härinne. Jag är intresserad i en person på ett sätt jag aldrig varit förut." Nu ser han rakt mot mig, och en rysning går igenom min kropp. "Jag har insett att jag gillar alla hennes brister lika mycket som allt bra med henne. Hon är smart, rolig och omtänksam." Han ler brett mot mig. "Och hennes uttal gör mig galen, men jag älskar det." Sedan verkar han ta sig samman. "Nu vet ni det. Om ni kan låta bli att lägga er i mitt liv nu så skulle jag vara glad." Han säger det sista väldigt skämtsamt och flera elever skrattar. Några applåderar medan Sirius går av scenen. Jag kan bara inte låta bli att stirra på honom. Hände verkligen det där? Han går fram mot mig och jag ler mot honom.
"Du ska få en förklaring på det där", säger han generat.
"Jag inte vill ha en förklaring. Kyss mig så är jag nöjd." Sirius kommer närmare. Han doftar rakvatten, mint och något sötare. Han doftar Sirius. Det är det sista jag tänker innan jag känner hans läppar vidröra mina. Jag blundrar, och tänker att det ibland är ganska härligt att vara jag.

åh vad man önskar att man va Aziza just nu.
Skulle dö för att någon skulle berätta för hela skolan hur mycket man betyder för den:O
jätte bra kapitel, du beskriver verkligen Sirius på ett sätt som får en att bara rysa, på ett bra sätt.

OzzyStar2 vill du läsa?

Hm. Vet inte varför jag inte kommenterat när jag har läst det...
Super!