Monster High School

Jag kastas bort från vargen men känner hur mina klor är blöta av vargens blod.
plötsligt ser jag ängeln resa sig upp,jag känner en vålldsamm strömm av magi och vargen faller ihop mitt i en ny atack mot mig.
Jag reser mig osdadigt upp och gnyr till när ja drar ut svärdet ur mitt ben.

Medi

"Kom hit!" skriker jag. Ingen av oss kan besegra Vargen ensam. Vi måste arbeta tillsammans.
Jag inser hur korkat det är. Alla är för sig själva. Det har funkat. Ingen har dött än. Fast någon kommer nog göra det snart...

Jag går fram till kattjejen.
"Hur mår du?" Frågar jag snabbt.
Jag ser att hon har ett stort sår i sitt ena ben, och jag använder samma trollformel som på Julie för att läka det.
Jag går sedan fram till vargen och framkallar en bur av silver med ett kraftigt magifält runt omkring den. Det hindrar förhoppningsvis Johanna tills hon blir normal igen.

Jag hör vad hon säger och förstår att hon har rätt.
därför vinglar jag fram till vattenflickan och samlar mina krafter för att sedan rikta dom mot vargen.
jag förstärker "hinnan" av magi runt vargen och nickar sedan tacksamt mot ängeln

Jag ser på hur den där mörka tjejen har gjort ett skydd. Jag springer dit, men på samma sätt som
vargen inte borde komma in, kan inte jag heller komma in.

Jag hoppas att det räcker med magi tänker jag högt och önskar i samma stund att jag hålligt tyst.

Jag springer mot de andra som strider, men tvärstannar plötsligt. Där på marken ligger Julie, och hon ser ut att vara skadad. Skadad som i väldigt skadad.
Utan att tänka rusar jag fram till henne, och böjer mig ner bredvid henne. Hon verkar andas, och det känns verkligen som att... Som att hennes aura har ändrats... Eller nej, inte auran. Hon måste ha någon slags förtrollning över sig. Troligtvis har en slags skyddsmagi kastats på henne.
Jag vänder blicken mot de andra som verkar samla ihop och funderar snabbt på om jag borde gå dit. Jag kan ju inte slåss, inte mer än vad vanliga människor kan, men ändå... Jag borde kanske försöka.

Jag har plötsligt en bur runt mig. Den är liten och jag försöker desperat komma ut. Det går inte. Jag provar igen. Själva buren går sönder, men det är fortfarande en tunn hinna av magi runt om.

Jag märker att skyddet börgar gå sönder och öser dörför på ennu mer magi för att hålla uppe det lilla skyddet av magi.

Jag ser att Archie böjer sig över Julie. Jag går fram till honom, och börjar hela Julie igen. Jag ler svagt mot Archie, som är väldigt blek.
"Hon är okej..." Säger jag tyst, fast jag själv inte ens är säker. Jag ser ner på Julie. Hon är blek, hon förlorade mycket blod under kampen med Johanna. Jag känner på hennes puls. Den känns okej, men lite långsam.