The one that got away

Andrew åt en bit till av mackan och fortsatte mata henne. Tillslut hade de ätit hälften utav mackan var. "Så, nu har du ätit lite i alla fall" log han mjukt och kramade mjukt om henne.

Saphira kände sig enbart illamående och dålig utav att hon ätit. Hon lutade sig mot honom och försköte kväva känslan av att vilja spy.
"Måste jag äta mer?" kved hon fram och det hördes vilken plåga det varit för henne.

Andrew skakade på huvudet. "Nej, det är bra nu" sa han och borstade sina händer från smulor och kramade henne mer. "Men du var duktig...Nu behöver du inget mer ikväll, om du inte vill ha då" mumlade han med huvudet mot hennes axel. "Vill du sova? Eller ska vi se på tv?" undrade han.

Ikväll? Alltså kom det mer imorgon. Saphira kved lätt men sa inget, det skulle bli en kamp.
"Vi kan väl se på TV?" mumlade hon, hon var inte redo för sängen ännu.
"Har du te?" frågar hon sedan tyst, hon ville ha något att lugna sig med, fanns inte alkohol var te det andra alternativet förutom allt det dåliga.

Andrew suckade då han hörde henne kvida, detta skullle bli svårt men det skulle gå. Han nickade sedan och tog sig upp. "Skogsbärste? Eller grönt te?" frågade han då han hade båda och sträckte på sig, han kunde använda en kopp te han med.

"Grönt te, tack." sa hon artigt och försökte le. Det var inte hans fel att hon plågades, han var snäll men för henne var det rena tortyren. Hon hade en sned kroppsbild av sig själv med, såg sig inte som mager. Men framförallt hade hon svårt med mat.

Han nickade och tog sig till köket och tog fram en kastrull och fyllde den med vatten innan han satte den på spisen. Han tog fram två påsar med grönt te och la dem i varsin kopp innan han väntade på vattnet som kokade. Han hällde upp de i kopparna och hällde i lite mjölk och socker innan han kom tillbaka.
"Så" sa han och gav ena koppen till henne innan han satte sig. Han såg på tv:en och drack sakta.

Saphira tackade och lutade sig mot honom. Hon smuttade sakta på teet och gjorde en svag grimas, hon gillade inte då han hade haft i socker och mjölk. Men hon sa inget, hon ville inte såra och han hade vara varit vänlig mot henne.
"Förlåt om jag är jobbig." mumlade hon ursäktande till honom.

Andrew la sin fria arm om henne då hon lutade sig mot honom och drack mer. Han gillade sitt te sött och blaskigt, han hade en svaghet för sötsaker i allmänhet. Han kunde inte baka så han köpte då alltid godis eller bakverk, även om han inte gjort det på ett tag nu.
"Du är inte jobbig" mumlade han och satte ner sin kopp.

Saphira såg frågande på honom, var osäker på om han sa sanningen eller om han ljög för att inte göra henne ledsen.
Hon drack mer och kröp närmre honom.
"Tack" mumlade hon tyst och drog in allt det som var han i ett enda andetag.