World War II

Anne log och kröp intill henne.
"Jag är alltid ditt bärbara element." sa hon mjukt och la armar och ben om henne. Fast Isabell var knappast kall, hon var varm men febern fick henne att känna sig kall.

Isabell log svagt och gosade sig intill Anne. "Och jag är din kylare" sa hon och slöt ögonen, hon var lite varmare nu. Hon slappnade av mer med Anne och sov snart tungt igen.

Anne höll på att förgås av värmen från Isabell och fick dra av sig så hon låg i underkläder under filten. Men snart blev det behaglit och hon somnade även hon.

Isabell sov timmar till innan hon äntligen vaknade. Men nu frös hon inte, utan svettades och höll på att förgås av värme. Försiktigt tog hon sig från Anne och drog av sig täcket, njöt av den svala luften.

Anne sov tungt som vanligt och när hon gjorde det kunde väl inte hundra kanoner väcka henne. Hon kvider dock lätt till då hon inte känner Isabell mer men lugna sig då hennes hand finner sig om Isabells midja.

Isabell hörde Anne och log svagt. Hon strök henne över håret. "Jag är här" mumlade hon. Alla i stugan sov nu, men någon vänlig hade ställt ett glas vatten vid sängen och Isabell tog det och drack törstigt upp allt innan hon kröp ner vid Anne igen och såg upp i taket.

Anne sov vidare tungt men hade ena armen kvar om Isabells midja som hon aldrig ville släppa henne. Men nu sov hon vidare lugnt med lätt öppen mun.

Isabell log svagt åt Annes grepp, det var som om de vore ett gammalt par. Men de var bästa vänner. Hon gosade sig intill henne igen och somnade om och sov ända till gryningen.

Anne vaknade på morgonen av lukten av gröt, hon låg som en liten boll vid Isabell med armen skyddande om henne.

Isabell hade varit vaken en stund då Anne vaknade . Hon log svagt mot henne och satte sig sakta upp. Men en av gummorna kom ut och tryckte ner henne innan hon gav henne en tallrik med gröt och vatten. "Ät" sa hon bara.