Reversed roles(Dragon Fantasy)

Jack log mjukt. "Det gör inget, det är förlåtet nu, du har återgäldat mig, utan dig vore jag död". Om hon inte hade gett honom pengar och mat då han blivit utan jobb hade han svultit ihjäl.
"Tack, jag vill lära mig läsa och skriva och allt det där" log han sedan mer glad än innan.

"Det är bra." log Sabina mot honom, tacksam över att han även förlåtit henne. Skulle alla kunna läsa skulle det bli enklare för dem att få ett bättre jobb sedan. Kanske de tillsammans kunde starta något. Hon skulle ge alla ett varsitt rekommendationsbrev samt pengar, då godset inte längre skulle klara sig och då hon tänkt att ta sitt liv.
"Det är bara som att jag vill ge igen på andra män vad som hänt mig." mumlar hon plötsligt tyst fram.

Jack lyssnade på henne och satte sig försiktigt upp så han kunde se på henne. "Men om du ger igen mot oskyldiga kanske de vill ge igen sedan, fast på någon annan, och då har man förstört många liv" sa han allvarligt innan hna la sig ner igen och suckade.

"Det är därför jag håller mig på mitt rum." sa hon kort, hon hade inte tänkt på det viset. Tänk så många liv hon förstört, hon var ingen god människa. Hon bara förstörde för alla, vad hade hon trott? Hon skulle göra alla en tjänst i att dö.

Jack ångrade det han sagt. "Jag menade inte så miss! Men du behöver inte hålla dig själv för det, du får rikta ilskan mot något annat" mumlade han.

"Som vad?" sa hon frustrerat.
"Det är därför det är bättre då jag är instängd på mitt rum." sa hon, hon försökte att inte vara utåtagerande och det blev som en stor klump inom henne innan allt brast. Hon hade behövt något eller göra något för att få ut all den ilska och sorg som fanns inom henne.

Jack funderade lätt. "Jag vet inte...Möbler, något, skaffa en dock att slå på som jag sa förut". Han var visste inte så mycket om det då han inte blev arg så fota, han hade blivit ledsen många gånger, sårad, men nästan aldrig arg.

"Jag brukar det, det som finns på mitt rum, men jag gör sönder saker och ting då." sa hon och suckade.
"Ät om du är hungrig." sa hon sedan uppmanande till honom.

"Men det är en början, men du får skaffa något som inte går söndera kanske, något du jämt kan slå på". Han tog sedan en brödbit och började knappra på den, han tackade aldrig nej till mat.

"Mmm, väggar och vaser gör ont." mumlade hon och visade sina uppslagna knogar samt risporna efter skärvorna. Även om hon njöt av den smärtan insåg hon själv att den var farlig.