ORP: The dark war

Isoud ~
"Nu skiter jag i det här." Sade jag kort och vände ryggen åt dem, började gå inåt skogen.

Marie:

Jag skakar av ilska och tittar bort så arg jag är.
"Och han var min vän. Ni dödade honom. Och jag litade på er.. Jag lät er komma in, jag log mot er...", jag torkar snabbt bort en tår och vänder mig mot Grace.
"Och du.. Jag trodde vi var vänner. Jag antar att jag hade fel, du står på en mördares sida!", skriker jag och slänger dolken mot marken.
"Ni är hemska människor, och jag tänker inte sänka mig till er nivå", säger jag kyligt och sätter mig uppe på Flight.
"Om ni inte är borta inom 3 timmar hamnar ni i fängelse eller blir utslängda genom porten, tro mig jag kommer se om ni inte lyder", orden är stadigare än vad jag trodde att de skulle vara.

Quinn

Jag följer efter Marie och sätter mig upp på Sky.
"Jag ber för er", säger jag och rider iväg.

Amicia
Jag kokar av ilska. Rent hat. Det är vad jag känner för Marie just nu. Jag vänder ryggen mot dem och ställer mig mot Grace.
"Följer du med?"frågar jag och försöker kontrollera mig.

Grace

Maries ord skär i mig, sticker mig med knivar. Hon trodde vi var vänner. Det trodde jag också. En ensam tår rinner längs min kind vid Maries ord. Jag kommer att bli ensam igen.
"Nej", viskar jag.
Jag ville inte ut, jag ville inte bort från människor jag lärt känna. Jag skulle dö. Jag kommer att dö. Jag kommer att dö hemma i Teldor, ensam och övergiven, utan någon. Maries kusin blev iallafall sörjd av sina vänner och familj. Det kommer inte jag bli.
Amicia frågar om jag ska följa med.
"Till vad?", kraxar jag.
"Vad finns kvar?"
Fast... Amicia frågade iallafall. Alltid något. Äsch.

Isoud ~
Jag fortsätter gå inåt skogen, långsamt.

Marie:

Flight verkade också sörja för han galopperade nästan sorgset.
Men huvudet neråt och dröjde kvar en sekund för mycket för varje steg.
Och det var så jag kände mig.
Nere och efter.
Men jag kunde ju inte låta en mördare gå runt här, eller hur? Fast hon måste vara borta inom 3 timmar, och de andra.
Tårarna väller upp i ögonen igen.
Ett par gråa moln har lagt sig över himlen, så det ska snart regna alltså.

När jag är framme så har det börjat regna och det blir bara kraftigare och kraftigare.
Verkar dra sig till storm..

Isoud ~
Det började regna och jag kröp ihop under en gran.

Grace

Jag vände mig om efter Isoud.
"Vänta!", viskade jag.
Hon hörde förstås inte. Regnet började plötsligt ösa ner och åskan mullrade. Jag suckade. Ingen idé. Ingenting var någon idé längre.
"Jag går nu", sa jag till Amicia, gav upp jakten på Isoud och gick ensam åt det håll Marie och Quinn ridit iväg. Mot staden.

När jag anlände till muren var mitt hår genomblött och den fina klänningen dyngsur, smutsig och söndertrasad. Som mina förra kläder. Jag suckade tungt och gick fram till en vakt.
"Hej", sa jag.
"Jag är en skit fån andra sidan, ja, från Teldor, och ja, jag har inträngt på er mark. Tack för mig."
Det räckte tydligen. Den biffiga vakten höjde på ögonbrynen och tog tag om mina handleder.
"Kom med här", bullrade han.
Jag följde honom, oförmögen att göra annat. Och jag brydde mig inte. Jag brydde mig faktiskt inte alls om någonting längre.

Han gjorde det jag förväntat mig. Stängde in mig. Låste. Isolerade mig i en liten cell. Fängelse, som min... Före detta vän prinsessan Marie av Murgor utlovat. Hon fick ju som hon ville. Jag låg bara, med ansiktet neråt, på den kalla stenen till golv. Såg inget. Hörde inget. Kände inget. Och brydde mig inte om det.

Amicia
Jag ropade hjälplöst efter Grace.
Fan vad jag hatade mtt liv.
Jag rusade efter Isoud. Det kändes som jag skulle spy men tillslut hittade jag henne ihopkrupen under ett träd.
"Isoud! Isoud vi måste ge oss av!" Flämtade jag och rudkade om henne. Regnet öste ned och fick mitt synfält att bli suddigt.