The living dead(Dragon Fantasy)

Alex slappnade av då värmen började sprida sig i den kalla lägenheten. Hon hade inte orkat ta sig upp och göra det, hur länge hade hon legat?
Hon visste inte men snart hördes lugna andetag från sängen, Alex sov tungt.

Mark satt vid elden och drog till sig sin väska och tog upp en burk med mat. Han åt hela innan han kröp ihop framför elden och snart sov han med. Dagen att vara ute utan riktigt bra kläder och så hade tagit på honom, samt chocken att hitt Alex.

Alex sov lugnt hela natten och då den kyliga morgonsolen sken in genom fönstret vaknade hon och satte sig sömnigt upp. Hon mindes först inget sen fick hon syn på Mark och hennes min mildrades. Han hade tagit hand om henne och hon mådde bättre än på länge.

Mark vaknade en stund efter henne och satte sig sömnigt upp han med. Elden var nästan utbrunnen så han la dit några pinnar innan han vände sig mot Alex. "Hur mår du?" undrade han.

"Bättre och du själv?" frågade hon och drog sig upp till bättre sittande ställning. Värmen började åter sprida sig i rummet vilket var ljuvligt.
"Tack för att du kom men varför är du här?" undrade hon.

Mark nickade sakta. "Bra...Jag är inte lika kall längre". Han öppnade upp sin jacka lite för att värma sig mer. "En hord med döda, jag var tvungen att fly snabbt för att inte bli instängd" berättade han. "Jag kom hit tillslut, och fann dig":

Alex nickade men sa inget mer, hon försökte prövande ta sig ur sängen men gav upp då hela rummet tycktes snurra till.
"Detta ställe är bra för vintern, om du vill får du stanna." sa hon och såg tveksamt på honom, osäker på honom.

Mark nickade sakta. "Det var snällt, men jag ska om ett tag gå tillbaka till min stuga, se om horden passerat". Han tog fram lite mat och vatten åt henne och gav henne. "Och du vill inte ha mig här" mumlade han.

"Jag har inte sagt det." sa hon och oron att han skulle försvinna fyllde henne. Hon såg på honom med en blick som sa allt.
"Nej, lämna mig inte." bad hon, fast hon visste att stugan var bättre och varmare, hon längtade dit.

Mark mötte hennes blick. Han ville inte gå, men hon verkade vilja det. "Men du lämnade ju mig" mumlade han. Hon hade försvunnit utan ett ord eller ens ett brev. Han suckade och gav henne vattnet så hon skulle dricka.