Prs mellan PPP och Harry-Potter-Bokslukaren

När det hade gått ytterligare en halvtimma höjde professor McGonagall rösten.
"Ni som klarade det, miss Wester, miss Granger och miss Skii, ni var otroligt duktiga. Ni kanske ska gå en kurs högre?"
Jag rodnade lätt, men Hermione såg bara nöjd ut.
McGonagall fortsatte:
"Men alla gjorde bättre ifrån mig än jag hade väntat mig. Ni får alla två poäng till respektive elevhem."
Klassen tittade förvånat på varandra. Nu skulle Gryffindor lyckas bra! tänkte jag glatt.

Va, vänta lite? Jag kände mig helt förbluffad. Gå en kurs högre? Var jag så bra?
McGonagall tyckte det, verkade det som.
Neville såg ut som om han var rejält chockad. Han hade inte räknat med att vinna poäng, inte i den här kursen.

Alla elever gick nöjda ut ur salen, särskilt jag, Liv och Hermione. Vi tre samlades i en klunga utanför klassrummet.
"Hermione, du borde gå två kurser högre!" sade jag imponerat.
Hermione log lätt. Hennes blick sade ungefär det-var-väl-inget.

"Nej", sa Hermione. "Så bra är jag inte. Ni är minst lika duktiga!"
Jag skakade frenetiskt på huvudet.
"Det är jag verkligen inte", insisterade jag. "Du kanske kan gå fyra årskurser högre, vad vet jag?"

(NU känner jag mig dum, vad betyder frenetiskt?)

Hermione verkade glad och nöjd, men inte helt övertygad.
"Har ni gjort Flitwicks läxa?" frågade Hermione.
Jag stannade upp. Den hade jag glömt.
"Eh... nej", sade jag skamset.

(Det betyder intensivt, hetsigt typ... Du är inte dum för det!)

"Inte jag heller", erkände jag bestört. "Ska den inte vara klar nästa lektion, eller är jag på helt fel spår?"
Det fick inte vara nästa lektion! Jag struntade aldrig i läxor, och det skulle inte heller vara till någon nytta att börja strunta i de.

(Tack! Nu ska jag använda det som ett ardagligt ord, bara för att reta de i min ålder )

"Eh... jo", sade Hermione, och fick panik. "Men jag hjälper dig! Det är lätt, det är bara en uppsats om Alohomora..."
Lätt. Jahapp. Jag tittade på Hermione med en ska-du-säga-blick, och hon suckade
"Jaja, men ni får tänka lite mer på skolarbetet", suckade hon, "annars kanske det går illa.
"Varför står vi och pratar här då?" frågade jag. "Vi måste ju sätta igång!"

(MOAHAHAHAHAA! Du kan skylla på mig om de blir irriterade )

Vi sprang tillbaka till uppehållsrummet, och jag nästan slet up pergament, bläck och fjäderpennan ur skolväskan. Jag skrev så hetsigt jag kunde, och det blev ju inte direkt den vackraste handstilen i världen, men den fick duga. Det blev inte heller särskilt utförligt som jag skulle kunnat, men så fick det bli. Hermione rabblade all möjlig fakta om Alohomora, men alldeles för snabbt för att uppfatta mer än hälften.

(De ska ju bli irriterade!)

Uppsatsen gick väl sådär då. Jag kunde det mesta om Alohomora, och sedan blev jag stressad av Hermiones oändliga babblande, så det blev inte så mycket, men precis så mycket som det behövdes.
"Jenny, det stavas nyckellås, inte nyckelllås!" suckade hermione. Ett slarvfel, tänkte jag irriterat. "Och Liv, allvarligt talat, de öppnar lås, inte åppnar lås!"
Liv mumlade något om "dålig handstil", och Hermione gav med sig.

(Skyll på mig NÄR de blir irriterade! Varje gång )

Till slut sa jag till Hermione:
"Snälla du, kan du prata lite långsammare? Jag hinner bara skriva ned som mest hälften av allt du säger. Vi är inte lika duktiga som du!"
Hermione suckade och gav mig en blick som tydligt sade 'Det-är-nödvändigt-att-jag-pratar-snabbt-nu-för-ni-har-bråttom'.
"Okej då", suckade Hermione ändå. "Jag ska försöka".
Det blev inte en särskilt märkbar skillnad, men en liten i alla fall.
Jag nickade snabbt som tack för hjälpen, för jag var så inne i min uppsats.