PRS

Jag gick genom den tomma korridoren till biologiklassen och satte mig ner på en platrs vid det stora fönstret. Om tre minuter skulle lektionen börja, iallafall enligt min klocka.
Om en stund började elevrna strömma in i klassen. Det var tur att jag inte hade samma lektion som Violette eller Oliver. Däremot hade jag med Dean. Bra.

" varför inte?, sa Oliver.

" Men därför!, suckade jag irriterat. Jag reste mig upp från bänken och gick bort mot skåpet. Jag skulle ha engelska nu. Jag var glad att jag inte skulle ha Biologi med Ewan. Däremot skulle Oliver vara i samma klass som jag. Jag tog ut engelskaboken och gick mot klassrummet. Engelskaläraren som hette Hans hade redan låst upp klassrummet. Jag gick in och såg mig omkring. Alla bänkar förutom en var upptagen av nån. Om jag skulle sätta mig vid den tomma bänken så skulle säkert Oliver sätta sig bredvid och börja hacka på mig om varför jag inte är med Ewan längre. Jag suckade och satte mig bredvid Adam som också gick i min klass.

" Nämen tjena sötnos!, sa Adam slöddrigt

Jag suckade och himlade med ögonen.

Dean kom in i klassen och trots att det fanns mycket plats längre bort satte han sig brevid... Mig. Mitt hjärta slog ett extra slag och jag jublade inombords. Jag tittade ner i min biologi bok för att undvika att se på Dean när han nu såg på mig helatiden. Läraren kom in och började undervisa om Afrikas regnskogar och annat som jag inte brydde mig ett dugg om. Jag hatade verkligen biologi. Det enda positiva med just den här lektionen var att jag inte hade den med Violette eller Oliver, utan med Dean. Fast jag vet inte. Det var ganska obehagligt att ha hans blickar på sig helatiden.

Jag suckade. Jag kunde ständigt känna Adams blickar på mig, men varje gång jag såg bakåt dit Oliver satt så möttes jag istället av hans blick. Jag suckade och såg ner i min engelskabok. Oliver hade varit min drömkille i två år nu. Och Ewan visste om det så väl, ändå var hon bara tvungen att stjäla honom ifrån mig. Jag hade ju inte ens tänkt att svara ja till att gå på balen med Dean, jag gjorde ju det bara för att Ewan var så sur. Det var ju Oliver jag ville gå med. Och det värsta jag någonsin gjort var att kyssa Dean. Han smakade Söta jordgubbar och havre. Det var oliver jag ville vara med. Och Ewan. Om hon inte var en sån förbaskad Bitch.

Jag önskade att jag aldrig skulle ha varit sådär mot Violette. Jag ville ha henne tillbaka, och jag ville inte ha Oliver, han var bara så jävla jobbig. Jag lyssnade inte alls på lektionen och drömde mig bort. Jag tänkte på allt det där med Violette och på alla fina stunder vi hade haft tillsammans. Och jag tänkte på hur bra jag och Dean faktigst skulle passa ihop.
Dean knuffade till mig i sidan när några minuter hade gått.
- Ewan, svara på frågan, sade Jeremy som var lärare i biologi strängt. Jag såg förvirrat på honom och suckade tungt.
- Vilken fråga? Undrade jag. Han ignorerade mig och vände sig istället till Emily, som hade markerat helatiden som istället fick svara.

Tiden rann förbi. Snart var lektionen slut. Jag stängde igen engelskaboken och reste mig upp. Jag såg bort mot Oliver. Han reste sig också upp, gav mig en snabb blick och gick sedan ut ur klassrummet.

" Violette! Jag vill prata lite med dig!, sa Hans.Jag suckade. Fan också! Jag såg frågande på Hans.

" Jo..hm.. Jag tycker att du jobbade riktigt dåligt idag mot vad du brukar, sa han. Jag nickade svagt.

" Du brukar ju alltid jobba på så fort och duktigt..har det hänt nåt?, sa Hans

" Nej.., jag har bara..ont i huvudet,sa jag tyst.

Hans nickade förstående. Jag suckade och gick ut ur klassrummet. Nu var det lunch.

Lektionen sniglade sig fram, men snart var den iallafall slut. Jag reste mig och började gå ut och Dean sprang ikapp mig.
- Hej, sade han och log mot mig. Jag såg undrade upp på honom och log tillbaka. Mitt hjärta slog säkert tusen slag i sekunden.
- Hej, sade jag och Dean skrapade sig nervöst i nacken.
- Jo, jag skulle vilja gå på balen med dig. Sade han och såg på mig. Jag såg förvirrat ner i golvet.
- Skulle inte du gå med Violette? Frågade jag och Dean skakade på huvudet.
- Jag ångrade mig, jag vill gå med dig. Sade han. Jag visste inte vad jag skulle göra, jag ville ju gå med honom, men vad skulle jag säga åt Oliver? Jag tyckt riktigt synd om Violette nu.
- Jag vill gå med dig också, men Oliver har redan frågat mig och jag sade ja, och vet inte vad jag ska säga till honom. Sade jag slött och suckade. Jag gick in i matsalen och tog åt mig mat och satte mig i ett av borden, och Dean satte sig mittemot mig.

Jag gick med tunga steg mot matsalen. När jag kom in så såg jag mig omkring. Jag fick syn på att Ewan och Dean satt vid samma bord. Jag tog väldigt lite mat. Jag hade inte särskilt god aptit just nu. Sedan gick jag och satte mig vid ett tomt och ödsligt bord mitt i matsalen. Jag kurade ihop mig och försökte göra mig så liten som möjligt, sedan började jag försiktigt äta. Redan efter första tuggan mådde jag illa. Jag hade ingen lust att äta. Men jag hade ingen lust att resa mig heller så jag satt kvar och bara petade i maten med gaffeln.
Jag tittade bort mot matsalens ingång och fick syn på att oliver kom in. Mitt hjärta började bulta som en galning. Oliver tog mat och gick sedan bort mot bordet där Ewan och Dean satt. Jag suckade tungt och reste mig upp. Jag gick förbi Ewans bord och slängde maten i papperskorgen, sedan lämnade jag tallriken i disken och gick sedan ut ur matsalen.

Jag såg efter Violette. Jag kände hur dåligt samvete jag hade och när jag samlat lite mod till mig reste jag mig och gick efter Violette. Vad höll jag på med? Hon hatade mig. Jag hade varit så jävla dum i huvudet.
- Vart ska du? Frågade Dean utav mig.
- Violette, svarade jag kort och började små springa efter henne.
- Hej, sade jag försiktigt när jag kom fram till henne.

Jag ville nästan sjunka genom golvet när jag fick syn på Ewan. Jag svarade inte, jag såg bara på henne och såg sedan ner i golvet. Vad ville hon? Jag ville inte prata med henne! Kunde hon inte bara låta mig vara ifred?! Fast samtidigt så kändes det bra att hon var här.. Det bevisade att någon faktiskt bryr sig om mig. Men varför? Vad hade hon för anledning att följa efter mig? Hon kunde ju vara ensam med sina kära pojkvänner. Jag såg upp och såg på henne igen.

" vad vill du?, sa jag med hes röst.