The Beauty and the Womanizer

Jack satte sig sakta upp och gäspade lätt. "Det är bra" mumlade han och sträckte sig efter vattenkannan. "Och det gick bra...". Det hade inte varit bättre eller värre än vanligt, han var bara trött.

"Du borde sova, förlåt att jag inte var vaken." mumlade hon och såg ner, hon hade sovit i klänningen. Ladyn hade inte precis förbjudit henne men klänningen var till för andra som skulle roas av henne.
Snabbt tog hon sig upp på fötter och var nära att falla av den plötsliga rörelsen och det svartnar lätt för hennes ögon innan hon återfår allt.

Jack skrattade mjukt. "Jag vill inte sova, jag har sovit hela natten nästan nu". Han så oroligt på henne då hon nästan föll och han reste sig. "Jag kan gå och hämta frukost".

Senida skakade på huvudet.
"Nej, jag skulle sköta dig." sa hon nästan förtvivlat. Men hon höll sig i sängstolpen för att hålla sig uppe.

Jack tog sig mot dörren. "Men nu sköter jag dig en stund" sa han bestämt och tog sig ut. Han tog sig till köket och hämtade en bricka med mat innan han tog sig tillbaka.

Senida satte sig ner på hans säng då han gick. Hon kände sig faktiskt yr. Det mesta berodde på att hon inte kunde ha samma livsstil som förr, då hon knappt åt och inte kött heller, fast Jack sa att det var bra? Nu var allt så förvirrat igen. Men hon tog sig i alla fall till sitt rum för att byta om till sina vanliga kläder.

Jack tog sig till sitt rum men märkte att hon var borta. Han antog att hon tvättade sig eller byte om så han slog sig ner och började äta med god aptit.

Senida kom åter klädd i skinbyxor och en skjorta över toppen som ladyn ville att hon skulle bära då hon tränade den som visade magen. Hon hade satt upp håret i en hästsvans.
"Hej." sa hon, log svagt och satte sig ner vid honom då hon kom.

Jack såg upp och log efter att ha svalt ner en tugga. "Hej igen". Han räckte henne en tallrik som hade mycket kött på sig. "Ät, du behöver det".

Senida såg på tallriken som att det hade varit rävgift eller något värre.
"Mor sa...." började hon men tystnade och bet ihop. Hon hade insett att det var mycket som modern sa som inte stämde alls. Men hon ville gärna ha bekräftelse på det ändå. Sakta, prövande började hon peta i sig maten.