The Vampire's revenge(Dragon Fantasy)

"Drick." sa hon och gav honom ett glas, det skulle få honom att somna, att glömma alla stunder med henne.
"Jag älskar dig, minns det." sa hon innan hon hällde i honom det.

David ville inte dricka vad nu än det var i glaset, han ville vara med henne. Men hon fick i honom det och strax började Davids ögonlock kännas tunga och han la sig. "Solena..." mumlade han innan han somnade.

"Jag är ledsen." sa hon. Solena lyfte honom och tog honom till sin egen lägenhet, det låg alltför långt bort att han aldrig skulle finna henne. Hon lägger honom i hans säng och satte klockan på ringning, hon hade ordnat tillbaka jobbet åt honom. Allt såg ut som vanlig endast halsbandet om hans hals var annorlunda, påminde om henne.
"Älskar dig." sa hon kysste honom som avsked och begav sig av. Hon skulle till Edward för att skydda det gamla paret och David från honom.

David sov djupt, drömlöst och verkade vara helt omöjlig att väcka. Men nästa morgon, då klockan ringde så satte han sig upp och bara stirrade tomt framför sig en stund innan han ryckte till och började göra sig i ordning. Han hade inga minnen av Solena, inget av de månader de varit tillsammans.

Solena hade ordnat allt till honom, så han skulle ha ett bra liv, med bra jobb och allt bra utan henne. Hon kom till Edwards hus där han väntade på henne med ett slugt leende.
"Så du kom? Jag visste att jag skulle få dig tillsist." skrattar han och får in henne i sin herrgård. Han skickar tjänare att ordna för bröllop medans han skulle roa sig med sin fru.

David hade ätit, duschat och skulle klä sig då han märkte något, han hade något om halsen. Han tog upp halsbandet och såg med rynkad panna på det innan han klädde sig klart och började gå mot sitt jobb.

Livet fortsatte vidare Solena blev gift med Edward och var mer eller fången i sitt eget hus nu mer. Han höll hårt på det som var sitt, han ägde henne och ja, han visade det med. Hon kom bara ut ibland då han inte visste det och såg till att David hade det bra utan att han visste om det.

(Ska vi typ hoppa ett par år eller så? ^^)

(Sure)

Davids liv flöt på som vanligt. Han jobbade, gick ut med sina vänner på baren och helt enkelt levde. Men det kändes ändå som någonting fattades, han hade inte varit tillsammans med någon på evigheter och han kände sig jämt konstig. Det brände i hans hals och det gjorde honom tokig, läkarna sa att det var järnbrist så David försökte äta mer ordentligt men inget hjälpte.
Nu låg han ensam i sin säng och läste en bok. Han hade ett dystert uttryck, han var helt ensam...

Edward hade tröttnat på henne, efter år i fångenskap var hon äntligen fri. Eller fri var fel utryck, hon hade ett liv i magen, än syntes det knappt.
Hon stod utanför Davids dörr, mager och blek med märken efter Edwards behandling, hennes hår var stripigt och hade förlorat sin glans. Hon knackade på, han var hennes enda hopp, men han visste inte om henne.

David skulle precis släcka sin lampa då det knackade på hans dörr. Han tog sig snabbt upp och drog på sig sina byxor innan han gick och öppnade. "Ja?" frågade han kvinnan som stod där. Hon såg hemsk ut, som om hon inte varit ute på ett bra tag. Hon såg nästan svagt bekant ut...