(ORP) Demonernas krig

Clary:
Jag hör Alice röst, men orkar inte bry mig. Jag lägger hans huvud i min famn och kramar om et hårt.
"Det här var min brorsa", säger jag ljudlöst.

Alice

Oj då, tänkte jag. Detta var inte bra. Inte för att jag bryr mig om hennes brorsa, men om hon får veta att det var jag...

Annie:
Jag ska precis gå fram till Clary och hitta på någon lögn då jag känner två andra tankar. Jag vänder mig sakta om och ser en ängel och en människa - eller halv demon - stå vid en ängels kropp. Jag börjar med snabba, tysta steg gå mot dem med alla sinnena på helspänn om något skulle hända.

Kia

Jag vände mig om och såg någon. Jag ser ingen skillnad på vad varelser är, men jag känner att hon inte är människa. På något sätt känner jag igen henne.
"Vet du vad som hänt här? Vad är du? Har jag träffat dig förut?" Frågorna rinner ur henne, men hon håller fortfarande om Tawny.

Clary:
Jag lägger min brors kropp på marken, ställer mig upp och stirrar mot Alex. Jag skakar på huvudet.
"Ut.Härifrån.Nu", skriker jag med allt jag orkar. Tårarna forsar som floder över mina kinder.

Annie:
"Ja.Halv-demon.Ja", säger jag kort och kyligt.
Den högra mungipan flyger uppåt.
"Men ni människor har så korta, dåliga minnen... Du minns mig säkert inte. Låt mig hjälpa dig att komma ihåg..."
Utan en särskild kraftansträngning så gjorde jag att personen jag träffat innan böjde sig lätt och såg svag och ynklig ut.
"Du såg ut sådär, och var bakom en sten innan jag hittade dig...", en road glimt låg i mina ögon.
"Jag gav dig medicin", avslutar jag och släpper henne ur mitt tanke-våld.
--
Alex:
"Clary, jag är ledsen att din bror är död men du kommer få träffa honom alldeles för tidigt om du inte går med oss.Nu.", sa jag lugnt och kyligt.

Clary:
Jag tvekar en stund, sen säger jag.
"Var ska ni då?", frågar jag.

Alex:
"Vi förklarar på vägen", sa jag kort och tog i hennes arm.
"Nu eller aldrig", viskade jag.

Kia

Tårar rinner ner för kinderna.
"Vad. Hände. Då?" Jag anstränger mig för att låta normalt.

Clary:
"Okej", säger jag, "men inte för er, utan för honom."
Jag pekar på min döda bror, medan jag springer mot utgången av byn. Jag vänder mig om en sista gång och stirrar på kropparna, innan jag går ut till den stora, mörka skogen.