Prs(Dragon Fantasy)

(Hemspråk/modersmål...Spanska läser jag^^)

Uriah tryckte in sig vid Mina. "Ja vart ska vi egentligen?" sa han och såg frågande på de andra, även Mina. Arnold flinade, "Hotell Plaza!!" utropade han. Uriah suckade och slog medvetet huvudet mot stolen framför honom. Bilen krängde till och åkte iväg i omänsklig fart. Uriah skrattade glatt och höjde händerna över huvudet. "Wooohoooo!!" tjöt han.

(Oki )

"Vad ska vi göra där?" stönade Mina fram då hon fick Sonjas armbåge i sidan, men det var inte med meningen det såg hon. Mina satt tyst och blek under färden, hon hatade saker som gick snabbt om hon själv inte hade kontrollen över det. Hon hatade det mesta hon inte hade kontroll över.

Arnold skrek okontrollerat och skrämt. Uriah skrattade lyckligt. De stannade med ett ryck och om Uriah inte tagit på sig det enda bältet som fanns i bilen hade han blivit mosad - som Arnold och Sonja. Uriah hade reflex mässigt krokad armarna runt Minas midja så att hon inte skulle råka ut för samma öde som Arnold och Sonja, som låg och stönade och muttrade hakvt i hoptryckta mot varandra i sätet.

Mina stönade bara till av trycket från hans armar men hon slapp kraschen, "Tack." log hon svagt åt honom och de klev alla mer eller mindre mörbultade ut ur bilen. Minas ansikte var likblekt men började återfå sin vanliga blekhet.
"Nå? Vart ska vi?" frågade hon, hon hade aldrig varit här förr.

Uriah nickade kort och såg bort från henne för att inte le. "Ja, Arnold; hur tänkte du?". Arnold log stort. "Jag tänkte att jag har ett sådant här!" sa han. Han plockade upp ett rosa kort med glittriga bokstäver på.
Plaza-VIP stod det. Uriah stirrade på Arnold. "Allvarligt?"
Arnold ryckte bara generat på axlarna åt Uriah. De gick in. Sonja log åt det hela, "Bra. Vi måste ju ändå planera resan så vi kan lika gärna ta det här!"
Uriah suckade. "Ni är hopplösa!" muttrade han surt. Han såg sig om och kunde inte låta bli att förvånas över hotellets extrema lyx. De fick två rum, de två som var kvar. De hade en dubbelsäng i varje rum som nog egentligen rymde (minst) fem personer. Arnold bestämde att killarna fick ett rum och tjejerna fick ett annat. Uriah rodnade vid tanken men nickade. Att dela rum med Arnold var inte felet. Felet var att Uriah mycket hellre sovit bredvid Mina. Hjärnan skrek panikartat: FEL! HUR TÄNKER DU URIAH?!?! FEEEL!
Medan hjärtat dundrade på som om det gällde livet; UNDERBART! JA! ROMAAAAAAANTIIIISKT!!
Och om han nu inte bara inbillade sig tyckte han sig höra sin far skratta åt honom. Fan för Apollon...
Uriah drog ner luggen över ögonen, han ville inte att någon skulle se hans mycket generade blick. Han följde med Arnold in i deras rum.

Mina såg sig storögt om något överväldigad av glansen men då hon hörde att hon skulle dela rum med Sonja försvann det saliga utrycket. Det kunde inte synas vem som ogillade det mest, hon eller Sonja.
Hon ville mycket hellre sova med Uriah eller Arnold om hon var tvungen Sonja däremot ville hon hellre hiva ur fönstret med en faslig fart.

Uriah släppte ner sin packning på sin sida om sängen. "Kom, vi har fått ett sällskapsrum också!" sa Arnold. Tillsammans gick de och knackade på hos Mina och Sonja.

Sonja och Mina hade ett livligt gräl om vem som skulle ta soffan och vem som skulle ta sängen för ingen ville sova vid den andre. De hörde inte knackningen även om deras röster säkerligen hördes ut. De stod på var sida om rummet och skrek fula och nedvärderande saker till varandra, ursprunget för grälet verkade vara som bortblåst, de slängde hatfulla blickar på varandra och såg ut att de skulle flyga på varandra.

Uriah såg nervöst på Arnold, som flinade roat. Med Arnold som skydd tog sig Uriah in i rummet, vem visste, saker kanske kastades omkring här? De sa inget först men tillslut röt Arnold: "TYST!"

Flickorna tystnade och vände sig om mot Arnold och stirrade på honom. Men de hade tystnat fast fortfarande med den glödande blick att de skulle ha ihjäl varandra så fort de fick chansen.