PRS(fashion7)

TOP nickade och såg förstående ut.

"Adjö då" sa han tillslut och gick iväg med Elenors mor.
I köket satt Elenor på soffan och stirrade framför sig. Hon hade verkligen oroat sina föräldrar...Då hon hörde att de gått så gick hon till Top. "Jag borde gå hem snart" mumlade hon.

TOP nickade.
- Dina föräldrar är riktigt oroliga, gå hem du. Men jag ber dig, kom tillbaka snart.

"Jag lovar, jag kommer tillbaka imorgon" mumlade Elenor. Hon kysste honom lätt. "Hej då". Hon gick sedan ut och sprang hem till byn och till sitt hem, henens föräldrar var hemma nu. Hennes mor satt och grät men slutade då hon kom in.
"Elenora!". De började fråga henne massa med frågor, men Elenor sa bara att hon var okej och att de inte behövde vara oroliga. Hon undvek deras frågor om vart hon varit.
"Nu får det vara nog!" sa hennes far tillslut. "Du oroar först oss och sedan får vi inga svar..Elenor...Du får åka till slottet, till din bror...Du kanske mår bättre av lite miljöbyte...".
Elenor såg förskräckt ut. "Nej!". Hon ville inte åka, ville inte lämna Top. Men hennes far var ingen man sa emot och det slutade med att hon satt inlåst på sitt rum.

Medan Elenor var borta städade TOP hela huset. Han var på underbart humör.

Elenor somnade tillslut i sin säng efter att ha bankat på dörren ett bra tag. Nu kunde hon inte ens gå ut och säga adjö till Top...
Hon vaknade på morgonen och såg ut genom fönstret, om han ksnek var i byn...Kunde hon kanske kasta en lapp eller något till honom?

TOP stannade hemma de nästa tre dagarna. Han väntade otåligt på Elenor.

Tillslut fick Elenor gå ut en liten stund, för att få frisk luft, nästa dag skulle hon åka...Hon skyndade sig direkt in till skogen och till Tops stuga. Hon bara sprang in utan att knacka.
"Top" sa hon och lät gråtfärdig och kramade om honom.

TOP hade lyckligt öppnat dörren och kramar Elenora tillbaka. Men hans leende försvann då han såg hennes tårar.
- Elenora? Mumlade han och strök bort en stor, rund tår.

"Mina föräldrar...De...de kommer skicka bort mig...Långt borta till kungens slott, min bror arbetar där...". Hon snyftade. "Imorgon åker jag...Och jag har inget att säga till om".