Kontraktet (privat medi & Penelope Lovegood )

(Jag som Brutus)
Jag hör att Scarlett ropar på mig, jag lämnar matsalen och går ut i hallen.
- Ja fröken Scarlett? säger jag och ser på flickan, hon har blommor i ena handen och valpen i den andra.

- Var är Nicolai? Jag har de här blommorna till honom.
Hon ler stort och hon sätter ner valpen. Hon ler mjukt.
- Han har inte varit sig själv och jag vill så gärna se honom lycklig. Hon ler återigen och håller de färglada blommorna i famnen.

(jag som Brutus)
Jag ser på den unga flickan framför mig och säger efter en liten stund,
- Han är i biblioteket. upp för trappan och höger, det är den röda dörren. Men knacka innan ni går in fröken Scarlett. Säger jag till henne och ger henne ett kort leende. innan jag vänder mig om och går tillbaka till matsalen.

Hon nickar.
- Det ska jag.
Hon lyffter upp valpen igen och går till sitt rum och lägger honom i korgen. Sedan fortsätter hon mot biblioteket. Väl framme knackar hon på försiktigt för att inte göra honom upprörd och backar.
- Nicolai?
Hon hade blommorna i famnen fortfarande.

Hans trycker med sin hand över Lucifers rygg när det knackar på dörren.
- Vad är det nu då Brutus? halvropar han men han reser sig inte upp från golvet.

Hon kommer in med blommorna i famnen och hon ler stort.
- Det är jag och jag vill ge er de här. Lika vackra som ni och de luktar så underbart!
Hon ler stort och hon sänker buketten så man ser hennes ansikte.
- Nicolai jag vill göra din dag.. eller natt.
Hon bet sig i läppen och svalde hårt.
- Du vet vad jag menar.

Nicolai reser sig långsamt från golvet och vänder sig mot flickan. Hans ögon är hårdare än sten och helt svarta, hans mun är stram och hela hans kropp är stel av tyngden från sorgen han känner över Monique. Han börjar gå mot henne och lämnar sprickan i golvet synlig för flickan.

Han sträcker fram sin hand, men han tar inte blommorna, han stryker bort en lock av Scarletts röda hår som hamnat i hennes ansikte. Sedan ser han ner på blommorna,
- De är vackra. Om du ger dem till Abigale kan hon sätta dem i vatten. Säger han och ser på Scarlett.

Han går tillbaka till mitten av salen.
- Vart fick du blommorna från? Jag vet nämligen att inga blommor växer på mina ägor, alltså var du utanför stenmuren. Säger han med ilsken röst. Han vänder sig hastigt om och stirrar på Scarlett.
- Jag sa till dig att du inte fick lämna mina ägor fören jag sa till dig och aldrig ensam, du lovade mig att stanna här hos mig. Varför gick du bortom muren Scarlett? Hans er på henne med sorgliga och trötta ögon, hans axlar slopar och han sjunker ihop på golvet.

Lucifer lägger sig jämte honom, han slår med sin knytnäve i golvet igen och sprickan blir ännu större,
- Varför gick du utanför muren? Jag trodde du var lycklig, jag gav dig en valp, jag dansade med dig... Du fick till och med en av min älskade Moniques klänningar. Är du inte lycklig hos mig? Planerade du hur du skulle fly?

Nicolai känner hur sorgen vrider sig i hans hjärta och han vill bara hålla om Scarlett tills hon kramar honom tillbaka.

(nu ska jag sova)

Hon ser på honom och ser på blommorna men så fort han började anklaga henne bröt hon ihop. Sjönk ner.
- Jag såg blommorna utanför kanske en meter från muren. Jag visste att ni var olcklig och jag ville se er le. Jag ville göra er glad..
Hon började gråta och tappade blommorna.
_ ajg är lycklig jag vill inte fly.
Tårarna rinner ner och hon sätter händerna i ansiktet.
- Jag ville göra er glad...

Han reser sig upp från golvet och går bort till Scarlett, han böjer sig ner och lägger en hand på henne huvud.
- förlåt mig. Det va omtänksamt av er. Han plockar upp blommorna från golvet,
- Abigale!
- Ni kallade herre?
- Ja, sätt dessa i lite vatten. Säger han och räcker blommorna till Abigale.
- Genast herre.

Han ser på Scarlett och reser sig upp från golvet, han sträcker ut sin hand mot henne och säger,
- Kom, jag vill visa dig en sak. Han ler mot henne och hans ögon är mjukare.

Hon såg upp på honom och ögonen är röda av gråt men hon tar ändå hans hand. Sakta reser hon sig upp och torkar bort tårarna.
- Jag såg Brutus hålla koll på mig. När jag gick ut men stannade en meter från så kom han inte. Han lät mig plocka blommorna.
Hon såg på honom.
- Han skulle hämtat mig om jag försökte fly.
Hon höll hans hand och kramade den lätt.