Hogwarts första årselever med Essi99

Jag suckar. Sen ser jag mig omkring efter April eller tvillingarna. Collin försöker jag undvika, men det är inte sås svårt när han springer efter Harry och flåsar i hans nacke. ron har gått till Ginny och tvillingarna står också där. Percy ser ännu argare ut än innan och läxar upp dem om hur dumma de har varit. Då ser jag April.
"April, kom Ginny gråter"

"Visst" svarar jag och reser mig snabbt ur stolen. Tårarna rullar långsamt nerför Ginnys kinder och Fred har lagt sin arm runt hennes axlar.
"Hej Ginny" säger jag försiktigt och stryker henne över ryggen. Hon nickar mot mig och ler svagt.
Percy blänger ilsket på oss och verkar inte direkt överlycklig över att se oss där.

Jag blänger på Percy medan jag lutar mig närmare Ron.
"Vad är det om?", viskar jag till honom.
"Hon är ledsen över katten… Och Fred och George skämtade om det."
Jag suckar och slutar blänga på Percy.
"ginny, ska vi upp?", jag ler mot henne och April.
"Jag har några bönor kvar tror jag"

Jag tar Ginny i handen och drar med henne uppför trappan till sovsalen. Hon ser så dyster ut att jag inte kan låta bli att krama henne.
"De kan nog få katten att må bra igen" säger jag och ser henne i ögonen. "Jag har hört att Dumbledore är den mäktigaste trollkaren vid liv, så han borde väl kunna... Ähh... Typ återuppliva katten?" Säger jag och söker hjälp hos Sarah.

Jag ser på April.
"Och alla lärare kan säkert hjälpa till", egentligen vet jag att det inte är så. Försteningar är allvarliga, och Ginny måste veta det, hennes pappa jobbar ju på ministeriet…
"Det kommer inte lösa sig! Det är riktigt allvarligt!", tjuter Ginny som om hon läste mina tankar.
"Det är en riktig förstening, Mrs. Norris kommer kanske ALDRIG tillbaka", skriker hon och borrar in huvudet i Aprils axel.
"Lugna dig Ginny, det kommer säkert att funka..", jag sätter mig bredvid dem och klappar tafatt på Ginnys huvud.

Jag stryker henne osäkert över ryggen för att lugna henne. Vad ska jag göra? Jag är ju jättedålig på att trösta folk.
"Kan vi inte hitta på något?" frågar jag efter en stunds besvärad tystnad från mitt håll och snyftningar från Ginnys.
Jag ser uppfordrande på Sarah. "Vad brukar ni göra när ni är lediga?"

"Vi kan flyga lite kanske? Fred och George kan säkert hjälpa oss att sno, jag menar LÅNA! Låna kvastar!?", jag ler och Ginny skiner upp.
"Ja! Snälla?"

"Jag har aldrig flugit förut, inte ens med flygplan. Men någon gång ska ju vara den första, eller hur?" Säger jag och skrattar nervöst.
"Absolut!" Säger Ginny. "Någon gång måste ju vara den första."
"Jag frågar om Fred och George kan hjälpa oss med kvastar" säger jag och springer ner för trappan.

"Bra!", jag kastar sen några bönor till Ginny.
"Glöm det ett tag nu, vi ska lyckas få upp April på kvasten nu istället!", vi båda skrattar och äter några hemska bönor.

Nere i sällskapsrummet är stämningen som den brukar igen och folk sitter i grupper och pratar eller spelar kort.
Jag ser mig runt i rummet och ser de två rödhåriga killarna i ett avskilt hörn. Jag går fram till dem och de avslutar sitt mumlande samtal när jag kommer.
"Hej Sarah!" Säger Fred glatt.
"Hej Fred."
"Kan vi hjälpa dig med något" frågar George och reser sig från stolen. Han är lång, nästan ett huvud längre än mig så jag måste böja bak huvudet för att kunna se honom i ögonen.
"Ja, kan ni fixa kvastar till tre personer?"
Fred flinar stort. "Absolut! Vill du ha dem nu med en gång?"
"Så fort ni kan fixa fram några åt oss."
"Okej. Kom ner till quiddith planen om en halvtimme så möts vi där."
Jag säger tack för hjälpen och springer sedan uppför trappan och berättar för Ginny och Sarah om vårt samtal.