(PRS) Mellan Queen Boo och fashion7

Jag log mot Selena. Sedan spärrade jag upp ögonen.
- Våra lektioner!

"Har du inte glömt något? Vi skulle ju ta reda på det här med DNA-döden."

- Ja, men vi måste läsa på först! Och jag har biologilektion om ungefär en halvtimme, det kan faktiskt vara till nytta. Men om du vill så kan vi göra så att när min lektion är slut, så kör jag hit, och så träffas vi på Starbucks, klockan....vad sägs om 2 på morgonen? Då har jag tid att komma hit också. Medans kan du ju gå till biblioteket runt hörnet eller så...eller så följer du med!

Jag går till biblioteket. Simons DNA hade varit så lika mina. Jag läste att DNA bara brukade vara så lika ifall man var nära släkt. Men jag var inte släkt mef Simon. Jag hade inte träffat honom förns för några dagar sedan. Men vi var så lika!

Jag åkte till skolan. Efter biologi lektionen hade jag inte lärt mig något jag hade nytta av. Suckandes åt jag min lunch. Efter att snabbt fått i den gick jag mot min bil igen, men jag hann inte långt.
- Du går åt fel håll, mitt klassrum ligger däråt. Erik.
- Jag kommer inte, sa jag osäkert och knep ihop läpparna, jag kommer inte till lektionen, måste göra en grej.
- Vad är så viktigt att du måste skippa lektionen?
- Jag kan inte säga det...
- Om du inte kan säga det så kan du komma, sa Erik och log ett milt leende.
- OKEJ OKEJ! Jag...ska träffa någon! ljög jag och tittade ner i marken av skam. Jag tittade försiktigt upp och såg att Erik blivit helt stel.
- Jaså, kärlek. Stick då, muttrade han. Han började gå. Utan att hinna stoppa mig själv sprang jag fram till hans rygg och kramade om honom bakifrån. Erik blev stel som en pinne och jag rodnade eftersom att det hade känts så rätt att krama honom.
- Tack. Och förlåt, jag kommer på nästa lektion, viskade jag och sprang sedan mot parkeringen.

Jag satt på cafét och väntade på Roxanne, medan jag funderade över boken jag läst. Jg hade lånat två sndra böcker.

När jag kom fram såg jag Selena. Jagmog och satte mig hos henne. Jag funderade en stund på Erik, men frågade sen
- Hittade du något?

Jag nickade. "Japp. Vad är du så fundersam över?" Jag läste svaret i hennes ansikte.

Jag rodnade, men berättade allt.
- Han är verkligen förvirrande, i ena stunden är han hur snäll som helst, i nästa är han bara läskig....

"Jag vet, Roxanne. Jag har märkt det. Jag förstår inte varför. .. Jag ska prata med honom, eller be James att göra det. Förresten, James är jättesnäll mot mig. Han behandlar mih inte som en elev..."