LotR (Privat)

"Men jag kan bära." protesterade hon, men var ändå tacksam att lämna över den. Att inte visa sig svag att klara allt själv det hade blivit hennes ledord i livet.

"Med din envishet skulle du kunna bära ett berg, Keya.", sade han olyckligt och slängde även hennes packning över axeln. Sedan lämnade de skjulet.

Keya mötte snabbt hans blick och bet sig i läppen, vad skulle hon svara på det? Hon kunde inte förmå sig att säga tack, för då skulle hon medge att hon behövde hjälp.
De lämnade skjulet och Keya såg sig om i den ödelagda staden, detta kunde bli intressant och farligt.

Banner gungade lätt på fötterna när han synade området.
"Nå?", sade han frågande. "Vart går vi?"

"Tronsalaen kanske?" sa Keya och nickade åt en stor byggnad med inrasat tak, trotts det syntes det att det hade varit ett fint slott en gång.

"Mot tronsalen går vi.", instämde han. Medan de gick fram till slottet noterade han varenda liten detalj som fortfarande gick att se med ögat. Det gav honom en känsla av djup respekt, både för hur slottet tidigare hade stått och hur det än gav ifrån sig en stark känsla.

Keya följde efter och såg sig om, "Det är verkligen vackert." ler hon med glittrande ögon, eller var.....
Plötsligt hörs ett brak, ett stön och ut från tronsalen kommer en dvärg, en uråldrig en, med en ring om halsen.
"Halt, vem där? Och berätta om du är vän eller fiende." sa han barskt och hötte med sin yxa närsynt mot dem.

Banner kvävde ett skratt när dvärgen kom framstapplande.
"Vi vill inget ont.", sade han tydligt och betraktade dvärgen hälften leende och hälften allvarligt.

Keya såg med ett roat leende på dvärgen innan hon ändrade sina anletsdrag. Han verkade ändå inte se dem ordentligt, men troligen kunde han hantera yxan. Eller att han gjort det i sin ungdom.
"Vi kommer i fred, söker enbart natthärbärge." sa Keya med mild röst . Dvärgen nickar, "Låt gå kom närmare så jag får se på er barn, ni talar inte orcernas tungomål." sa dvärgen.

Han steg fram så att dvärgen skulle kunna syna honom. Dvärgens allvarliga ansiktsuttryck blev mindre stramt och mer vänligt sinnad.
"Som sagt, vi skulle vara tacksamma för en plats att tillbringa natten på.", sade Banner.