Are You Really A Granger? (SV)

Wohoooo mera

Hej hörni!

Tack för alla underbara kommentarer!
Här kommer ett till kapitel!


Kate:

-Kate, min vän, du får ta och vakna nu!, hör jag en röst säga, samtidigt som någon rör min smutsiga och magra axel. Jag slår upp ögonen. Det är kallt, kallare än vanligt i min cell. Det beror troligen på dom stora, svarta skepnaderna som svävar bakom den korta, kurviga damen som skakar min axel.
-Kom Kate, vi ska ta dig till mitt kontor, säger Anni lugnt. Jag försöker resa mig, men det går inte. Jag sätter armbågarna i träbänken och försöker häva mig upp, men mina armar är alldeles för svaga. Anni sätter sina knubbiga händer bakom min rygg, och hjälper mig att sätta mig upp. Jag försöker ställa mig upp, men mina ben skakar. Anni lägger min ena arm runt hennes axel, och hjälper mig upp. Jag tar några steg, stöttad mot Anni. Jag har nästan inga muskler kvar alls. Vi går sakta, med dementorerna bakom oss. Jag känner kylan i ryggen, som sen smyger sig upp mot nacken, in i huvudet, mot magen, armarna, benen och fingrarna. Tillslut är vi framme vid Annis kontor. Dementorerna stannar utanför. Annis kontor är kallt och har nästan inga möbler förutom några pinnstolar och ett mörkt skrivbord. Hon hjälper mig ner på en av pinnstolarna. Jag lägger mina magra och smutsiga händer i knät. Min kropp värker.
-Kate, du kanske undrar vad du gör här?, säger Anni och sätter sig i pinnstolen mittemot. Jag nickar, fast igentligen är det en lögn. Jag bryr mig inte. Kanske tänker dom döda mig. Det kanske låter extremt, men det skulle inte förvåna mig.
-Kate, det här kommer låta konstigt, och hemskt, på ett sätt, och det kommer ta en stund för dig att förstå, säger Anni. Och jag tror henne, och jag tvivlar på att vad hon än säger så kommer jag inte att förstå. Jag har väl aldrig varit säskilt klyftig.
-Kate, din familj kommer hit. Du är oskyldig, Kate. Du är ingen mördare, säger Anni och tittar mig rakt in i mina ögon. Och jag kanske inte är smart, men om det är något jag förstår, så är det det här.



Hermione:


Vi kliver av taxin. Pappa betalar, och vi hjälps åt att bära ut väskorna. Jag tar min, och börjar gå mot stationen. Pappa och mamma går bakom mig. Jag ser McGonagall stå utanför stationen. Hon ser förvirrad ut bland alla mugglare som nästan småspringer förbi henne. Självklart har hon mugglarkläder på sig. Hon vet precis vad som har hänt. Tillslut är vi framme vid henne. Jag släpper min väska. Mamma och pappa är precis bakom mig. McGonagall ser mig i ögonen i några sekunder, innan hon springer fram och kramar mig.
-Åh, Hermione…jag är så ledsen, säger hon. Jag bara nickar. Nu börjar även mina tårar rinna. Hon släpper mig, och går fram till mamma och pappa, och skakar hand med dom. Sen tittar hon på mig igen.
-Tåget väntar på oss, är det ända hon säger, och börjar sen gå mot den stora ingången till Kings Cross.

Sjukt bra
Nu har jag läst allt och älskar den här ffen den är så sjukt bra

Spännande!!

Tack! ♥

När kommer nästa,

Imorgon, eller ikväll! Vill ni ha ett i eftermiddag/kväll?

Jag vill ialafall ha ett idag

Vill ha ett idag

Gärna (nu alltså)