Inez Malfoy är tillbaka! ~2

Längtar....

Jag med! ♥

Sorry! Sorry! Sorry!!!!

Jag är såååå ledsen för att jag inte skrivit på snart 3 VECKOR!!! Vad är jag för hemsk människa Fy på mig!!! Men jag har tänkt på Inez framtid och skrivit mycket kom-ihåg-lappar om vad som kommer hända!
Men nu ÄNTLIGEN så har jag skrivit ett kapitel!!!
Jag hoppas att ni inte lämnat mig nu mina kära läsare ♥ ♥ ♥
Iaf så hoppas jag ni kan njuta av ett nytt kapitel!

Del 15 Oron försvinner och kommer tillbaka

Jag och Melanie försökte tränga oss fram bland alla elever i den stora salen. Den kvällen var det dags för valet av deltagare till den magiska trekampen. Alla försökte få en bra plats, jag ville bara se till så att jag satt nära Harry. Jag var fortfarande fruktansvärt orolig över att Harry skulle komma med, men Melanie höll mig i handen och lugnade mig.
Vi satte oss ganska långt bak i salen bredvid Harry, Ron, Hermione och de andra fjärde årseleverna.
”Äntligen så är det dags för valet av förkämpar!” sa Dumbledore och närmade sig den flammande bägaren som började fräsa och spotta. Plötsligt flög ett litet pergament papper ut ur elden, Dumbledore fångade den och läste upp namnet:
”Durmstrangs förkämpe är Victor Krum”
Den långe mörke killen från Durmstrang reste sig och gick mot dörren bakom lärarnas bord.
”Snarare DumKrum” viskade Colin Creevey till mig och Melanie. Colin och Dennis satt bakom oss och vi skrattade. Jag kände mig lite lugnare.
Ännu en gång sprutades ett litet pergament ut ur elden, det pappret såg lite ut som en muffinsform.
”Beauxbatons förkämpe är Fleur Delacour!” Alla applåderade och tittade upp på den andra deltagaren. Ron ställde sig nästan upp för att se den blonda flickan som gick in i dörren bakom lärarbordet.
Nu är det dags för Hogwarts! tänkte jag och skakade med hela kroppen. Jag såg på med stora ögon när det sista pergament pappret flög ner i Dumbledores hand.
”Hogwarts förkämpe, Cedric Diggory”
En stor lättnad flög över mig, jag kunde inte låta bli att le stort och applådera ännu mer. När Cedric ställde sig upp för att gå mot dörren så vände han sig om en gång och våra blickar möttes, han log stort vilket även jag gjorde, men mest för att Harry nu var okej.
”Där ser du! Jag sa ju att Harry inte kunde bli uttagen” Melanie kramade om mig av lycka.
Harry vände sig om mot mig och log, då log jag ännu mer.

Sedan började Dumbledore prata om pokalen och äran som vinnaren skulle vinna. Jag hörde knappt vad han sa eftersom jag var så lättad. All den jobbiga oron jag haft i hjärtat hela den där tiden var bara puffs väck.
Då hände det, jag minns det knappt eftersom hela min värld stannade när det hände. Den flammande bägaren började spruta igen, alla tittade dit och undrade vad det var som hände. Men jag visste redan, det var som om det redan hänt...som om jag visste att det skulle hända.
Ännu ett papper flög ur bägaren, Dumbledore fångade det och samtidigt som han läste namnet så sa jag det tyst för mig själv.
”Harry Potter...”
”Harry Potter...Harry Potter!!!”
Jag satt som förstummad och stirrade på lappen Dumbledore höll i handen. Jag kände hur allas blickar vändes mot Harry. I ögonvrån så jag Hermione knuffa fram Harry men jag hörde inte vad hon sa. Jag tittade förskräckt på Harry när han gick mellan borden och fram till Dumbledore, tog sin lapp och gick skakande mot dörren bakom lärarbordet.
Melanie skakade min axel och försökte få kontakt med mig men jag kunde inte tänka klart.
Sen så mötte jag Dumbledores blick, som var lika förvånad som min.

♥ ♥ ♥
Ska försöka skriva lite oftare nu

Yahoo!
ett nytt kapitel!!!
♥
Du är den som skriver de mest fantastiska FF:sen!

Åh Tack så sjukt mycket!!! ♥ ♥ ♥ Du inser inte hur mycket dina ord betyder!!! ♥ TACK TACK TACK

Åh gud när jag läste hur lättad hon blev ville jag bara spricka, jag visste att det här skulle hända...

Men awesome kapitel!

Jättebra♥(egentilgen mer bra än så...)

NononononononononooooooooooooOoo!
YOU ARE FÖR FANTASTICL!

SÅÅ AWESOME!!!!