PRS mellan TildeW och cikki

"Eum... Nej." svarar Finnick och jag går fram till den avsvimmade Fredsväktaren. Jag tar ifrån honom hans vapen och gömmer honom under en buske.

"Du bärettade vilka vi var!" sa jag.

"Jo men... jag trodde han skulle hjälpa oss," försvarar sig Finnick. Jag ser på Fredsväktarens pistol. Jag hittar avtryckaren och sätter den i bältet.

"Trodde du det?" frågar jag.
"Han är min pappa!" sa Finnick.
"Vet du en sak, det går inte att lita på sina föräldrar, en dag kommer som lämna dig på gatan!" sa jag.

"Mina föräldrar vill se mig död, " säger jag till Finnick.
"Men det vill inte mina!" säger han.
"HUR vet du det?" frågar jag. Sedan vänder jag mig om för att de inte de kan se den lilla tår som faller från mina ögon.

"Och Jacqueline hur vet du att dom lämnar en på gatan!" Sa Finnick.
"Därför när jag var 4 lämnade mina föräldrar mig på gatan!" Sa jag och drog i hans jacka.

Vi börjar gå igen. Jag känner magen kurra. Vi har inte ätit något sedan... igår var det väl?
Jag skjuter en kanin med fredsväktarens pistol. Kaninen blir grillad av värmen från strålen och jag flår den och ger ett lår till Jaq och ett till Finnick.

Jag tog imot låret och sedan klättrar upp i ett träd.

Det är gott att få äta igen. Jag får styrka av köttet.
"Ska vi springa igen?" frågar jag. Vi har gått en ganska lång bit nu.

"Kan vi väll!" sa jag.