Hunger spelen roll (Privat)

"Var....Var är Denise?!" sa jag.
"Jag vet inte!" sa Cato.
"Denise!, Denise!, Hoppa ner för klippan!" ropade jag.
Jag hoppades att hon skulle komma ner farande från klippan.
Cato la sin hand för min panna.
"Det är mycket blod!" sa han.
"Är det?" frågade jag och kände efter.
"Ja, ja det är det!" sa jag.
Jag reste mig upp men ramlade ner igen.
"Aj!" sa jag.
"Vad är det?" sa Cato.
"Jag vet inte!" sa jag
Jag drog upp byxbenet lite.
Ett bet syntes.

"Nemo!!" sa jag. "Du vet att jag inte klarar det"
Nemo skakade på huvudet. "Kom nu så letar vi upp de andra" tecknade han.
Han böjde sig ner och lyfte upp mig som en liten docka och började springa. Det var väldigt skumpigt, men jag märkte att det gick fortare än när jag försökte springa själv. Efter ett tag såg jag en klyfta. Jag hörde röster där nerifrån.
"Nemo" sa jag. "Det är Laura, Cato och Katy!!"
Han satte ner mig på marken och gick fram till klyftan. Han tittade ner och tecknade sedan till mig att komma. Jag gick fram till honom.
"Hoppa" tecknade han, och sedan hoppade han. Jag hoppde efter.

(Så, då var vi alla samlade igen )

Jag hade ont.
Cato rev av en bit av sin tröja och knöt fast den runt mitt ben.
"Tänk att två elvor, två tvåor och en tolva kan vara så bra vänner!" Sa jag.
När Denise och Nemo kom farande ner så skvätte det vatten över oss.
Jag spottade ut vatten ifrån munnen.
Katy gick och hjälpte dom upp ur vattnet.
"Vem gör eld?" Tecknade Nemo.
Jag rätte upp handen snabbt.
"Och vem vaktar?" Tecknade Nemo igen.
Jag räckte upp handen igen.

"Ok" sa jag när jag såg hur ivrig Laura var att hjälpa till. "Det verkar som att spelledarna vill att vi ska ha en kall natt snabbt" sa jag sedan när jag märkte att det snabbt började bli kallare och mörkare.
Jag lade armen om Nemo så att vi skulle kunna hitta ett ställe att slå läger snabbt.
"Jag såg Louis här i närheten" sa jag. "Han vet att vi är här, så vi måste flytta på oss"

"Flytta på er!, Jag hittar er!" sa jag.
Dom började gå iväg in i skogen.
"Katy, Här!" sa jag och slägde min jacka åt henne.
"Tack!" sa hon.
Jag stod i min tröja vid vattnet.
Jag tog fram dom fem vattenflaskorna som jag tagit från dom döda.
Jag fyllde dom med vatten.
Jag sköt några fåglar som vi skulle äta.
Utan att vara beräd på den hoppade någon på mig.
Det var Louis.
"Hej, hej!" sa Louis och flinade elakt.
Han tog en kniv och höjde den.
Jag sparkade till honom.
Jag tog en pil och sköt den jag missade honom först men jag sköt en till och träffade honom i bröstet.
En kanon ljöd och jag sprang med sakerna till dom andra.

Jag ryckte förskräckt till när en kanon ljöd.
"Åh nej" flämtade jag. "Tänk om det är Laura!!"
Nemo tittade sig också oroligt omkring. Vi stod blickstilla och väntade, men ingen visste riktigt vad vi väntade på. Kanske på att Laura skulle komma tillbaka. Eller kanske på att någon annan skulle komma.

(Förlåt att det blev lite kort. Måste logga ut snart)

Cato hade fått tårar i ögonen.
"Hej!" sa jag och log mot dom.
"Laura!" sa Cato och sprang fram till mig och gav mig pussar över hela ansiktet.
"Hej på dig med!" sa jag.
"Vi trodde du dog!" sa Cato.
"Nej, det var Louis. Och det vet jag för jag dödade honom!" sa jag.

"Dödade du Louis!!?" sa jag förvånat. "Men det är ju underbart!!" En sten föll från mitt hjärta. Vi behövde inte oroa oss för honom mer. Sedan kom jag på hur hemskt det egentligen var. Laura hade dödat. Laura hade dödat, och nu sod hon framför mig. Jag hade en mördare framför mig. Och hon var min vän.
Jag svimmade.

"Men han var typ 1 mm ifrån mitt hjärta!" sa jag innan Denise svimmade.
Jag slängde ner vapnen och Bärde upp henne.

Jag vaknade in Lauras armar. Förskräck ryckte jag till och rullade ur hennes famn i vattnet. Jag plaskade i det blöta, men ställde mig snabbt upp.
"Förlåt" mumlade jag "Det är bara... Louis död... Hungerspel... Ja, ni fattar. För mycket död"
Jag skakade, men jag kämpade för att inte svimma. De fick inte tro att jag var svag.

(Jahapp, nu måste jag logga ut. Och du, jag ska resa bort ett tag snart, så du inte tror att jag har tröttnat på rollet eller något )