PRS(AlexZz och Jessica Tonks)

(Haha min fina stavning i inlägget förre....sabla mobil)

Det märkes fortfarande att Mia inte var helt frisk. En enda liten tunn gren som hon skulle flytta åt Benjamin med sina krafter smällde bakåt istället rakt på honom. "Förlåt!" pep hon nästan förskräckt och skyndade sig för att ta bort grenen. "Tankekraften strular...".

(Mobiler är onda.)

"Använd den inte då." Säger Benjamin, som inte blivit alltför skadad av grenen och alltså spelar det ingen roll för Benjamin. Värre om det varit en stor stenbumling eller något sådant.

Mia skämdes något men nickade bara och gick på. Det kändes bara så skumt att inte använda sin gåva, hon använde den mycket.
Tillslut kom de fram till skogskanten och var nära staden. "Hippas ingen ser oss...".

"Förutom någon vi kan lifta med." Småskrattar Benjamin som redan finner saken som hänt som glömd och förlåtet eftersom han faktiskt tar det rätt lätt, han är ju inte död riktigt.

"Tja det är ju sant" sa Mia och log. Hon styrde stegen mer mot staden, men hon tänkte inte gå in i staden utan bara följa kanten av det till en väg med bilar som de kunde lifta på.

Benjamin vandrar strax efter henne, när de kommer till vägen kan han inte låta blli att vilja gömma sig varje gång han hör en bil. Kanske för att han inbillar sig att varenda bil låter som hans föräldrars.

Mia oroar sig inte för att hennes föräldrar skulle köra förbi, hon visste att de aldrig åkte ut staden, inte ofta i alla fall, och de hade redan gjort de nydligen.
Tillslut så kom det fram till en större väg. Det åkte bilar där hela tiden.
Hon ställde sig vid vägkanten och började göra liftartecknet.

Benjamin står bara bakom henne eftersom han inte är så intresserad av att kanske bli upptäckt. Men efter en liten stund stämmer han ändå in och gör också tecknet. Det tar ett tag, men otroligt nog så är det tydligen någon som nappar och en bil gör in till kanten där de står.

Mia tog glatt ner handen då någon körde in till de. I bilen satt en medelålders man som såg lite dimmig ut men hade ett leende på läpparna. "Hoppa in så kör jag er" sa han bara glatt. Mia såg in i resten utav bilen, det fanns en plats bredvid mannen och en i baksättet.
Då någon av de ändå skulle behöva sitta där fram så gav hon Benjamin ett ögonkast och gick till andra sidan bilen och satte sig där fram. Hon kände sig något obekväm med det här men det var nödvändigt.

Benjamin sätter sig osäkert i baksätet och stänger dörren. Mannen ser till att saker och ting är stängda, han kollar backspegeln och andra saker. Benjamin undrar om han verkligen måste kolla minsta lilla sak eller om han av någon anledning försöker dryga ut på saken. Till slut kör han iväg och han kör iväg... rätt fort också.
"Vart ska ni?" Frågar mannen.