Förbjuden kärlek

Egeria kommer in och stänger dörren, "Har natten varit angenäm?" frågar hon dem med en lätt bugning innan hon stänger dörren så att vakterna skall höra.
Sedan ser hon på Isis, "Så du är redan färdig, ledsen att jag inte hann." ler hon mjukt och ser på Lancelot som inte ens klivit upp, "Du borde stiga upp och gå till ditt rum så vi kan ta oss vidare." sa hon och Lancelot suckar men nickar, "Visst." sa han och Egeria ler roat.

Isis svarade inte på Egerias första fråga. Det fanns ingen mening att låta vakterna höra på skvaller, det var saker som inte angick henne.
"Du är inte sen så oroa dig inte, jag gick bara upp tidigt" sa hon och log ursäktande emot Egeria. Lancelot slängde en blick på Isis innan han gick, den var inte lika hatisk som vanligt men hon skulle inte kalla den vänlig.
"Jag är glad att du gillar honom för jag tvivlar på att någon annan skulle" sa Isis och tittade sedan in i spegeln. Hon undrade hur många Fai hade haft i sin säng, på Lancelot lät det som om det varit en del.

"Låt mig göra ditt hår åtminstone." ber Egeria och trycker milt ner Isis på stolen framför spegeln och börjar borsta det vackra blonda håret och sätter sedan upp det i en frisyr som Isis moder bara älskade. "Jag kan ändra den sedan, flätor är bättre till resor, men jag har fått order från din mor." säger hon och ser sedan på Isis genom spegeln. "Tror du inte? Jag tycker han är trevlig. Men ja, han behöver definitivt uppfostras, men att uppfostra kungligheter har jag gjort förr." skämtar Egeria muntert med Isis för på sätt och vis var det sant, Egeria hade sitt inflytande över Isis.

Isis sa inget när Egeria satte henne i stolen.
"Om det gör dig gladare kan du få göra mitt hår" sa hon och suckade sedan "Vad sa min mor?" frågade hon nästan otrevligt. Isis saknade hur hennes mor varit förr.
"Nej jag är tveksam till det" sa hon vasst och nickade sedan bara.

Egeria ler och nickar, sedan ser hon på Isis och hennes leende avtar, "Inget annat än hur jag skulle bete mig och att jag skulle veta min plats." sa hon inte alls lika glad längre. Isis mor hade varit mot Egeria ända från början och även om Egeria betedde sig exemplariskt i hennes närvaro avskydde hon ändå Egeria. Hon ser åter på Isis men kommenterar det inte utan gör klart frisyren och frågar henne, "Kan du läsa franska?"

Isis nickade sorgset, hon kramade Egerias hand.
"Vi slipper henne snart" sa hon och log svagt. Hon var lättad över att slippa sin mor, hennes mor hade alltid något att klaga på. Var det inte henne var det Egeria hon klagade på.
"Lite, jag skulle inte säga att jag behärskar språket" sa hon och tittade undrande på Egeria.

"Vi gör det." ler Egeria lite och börjar packa i det sista i koffertarna och kistorna så att stalldrängen skulle kunna hämta dem och de snart skulle kunna lämna slottet för alltid.
Hon nickar, "Jag har något att visa dig, men vi tar det sedan." sa Egeria och log lite, hon ville veta vad det stod på pergamentet, men inte att någon utom Isis skulle veta det försen hon visste vad som stod.

Isis tittade förundrat på Egeria, vad kunde hon vilja visa henne? Och varför skulle de ta det senare? Hon förstod inte men hon frågade inte.
"Låt oss ta farväl av mina föräldrar och sedan ge oss av" sa Isis och gick emot dörren "Jag vill inte stanna här längre än jag behöver" sa hon bestämt.

Egeria nickar och öppnar dörren och går efter Isis. Hon möter stalldrängen och visar vilka rum han skall hämta kofferterna i och så följer hon sedan tyst med sänkt huvud efter Isis.

Isis gick in i salen där hennes föräldrar satt och drack te.
"Skall du ge dig av nu?" frågade hennes far nästan sorgset och hon nickade utan att röja en min.
"Vi kommer sakna dig" sa hennes mor och Isis motstod frestelsen att skratta när hon kramade dem innan hon gick ut på gården mot hästarna.