In Wonderland (PRS)

Alexa vandrar efter, men när katten är sådär jobbig igen drar hon av sig sin sko och kastar den rätt på honom. På något mystiskt vis så verkar katten inte vara ett spöke just för den stunden så denne blir helt snurrig då han banar iväg genom luften och av någon sorts hämnd snappar den upp Alexas sko och flyger högt i luften.
"Fusk!" Säger hon irriterat och katten ser rätt surmulen ut över att ha fått en sko på sig.

Hattmakaren blev mycket gladare av att se vad Alexa gjorde mot Chessur. Han började skratta sin vanliga, glada och galna skratt. "Där fick du katt" skrattade han.
Chessur som nu var väldigt sur gled ner mot Alexa och släppte skon på henne för att åka mot Hattmakaren och fick tag på hans hatt istället. "Vet du Tarrant, jag har alltid älskat din hatt".

"Kattskrälle." Säger Alexa samtidigt som hon blänger på katten när och hoppar runt lite för att dra på sig skon ordentligt. Fast hon ids inte knyta den igen då den gått upp. Dessutom, äter den här katten ens möss? Det vore inte speciellt bra då, vore det?

Katten gjorde något mellanting mellan ett skratt och fnysning. Han satte på sig hatten som såg mycket lustig ut på hans huvud.
"Ge mig hatten!" sa Hattmakaren och hoppade efter den. Det var hans käraste ägodel förutom svärdet han hade!
Chessur suckade men lät hatten falla ner till Tarrant, han var trött på att leka nu.

"Är han ond eller bara eländigt irriterande?" Frågar Alexa och pekar upp mot katten som precis haft sitt eget nöje att försvinna in i tomma intet, sin vana trogen. Kanske är han båda, skulle det förvåna någon? Kanske Chessur själv, fast han verkar smartare än han vill verka... så det får honom bara likna en mördare eller något.

"Han är ond rakt igenom" sa Hattmakaren. I hans synvinkel var Chessur det i alla fall då han ansåg att katten var en mördare, eller i alla fall hade hjälpt till vid mord.
Hattmakaren fortsatte gå och sa sedan "En sabla mördare är vad han är". Svärdet i hans skida gjorde sig smärtsamt påmint.

"Det förstås." Säger Alexa smått ovetande om hon borde tycka så om någon som hon faktiskt egentligen inte känner. Men det förstås, katten har inte försökt att göra något bra intryck på henne och hans ursäkter till hattmakaren kan ju inte ta honom särskilt långt på det sättet han blivit hatat.

De gick på en stund och tillslut tornade den vita drottningens slott upp sig. Det var riktigt vackert när man såg på det.
De kom in på yttre borggården och där fanns McTwisp.
Hattmakaren som var på lite bättre humör nu utan Chessur log mot kaninen. "Hej på dig McTwisp".
Mally klättrade nerför hans arm och hoppade ner till marken.

"Varför känns det här som hemma, lite grann?" Tänker Alexa som känner en underlig men lycklig lättnad över att vara tillbaka vid det vita slottet. Som om allting var mycket lyckligare häromkring. Kaninen har inte svärdet kvar, så naturligt så frågar Alexa om det.
"Den vita drottningen har det i säkert förvar." Säger McTwisp ovanligt nog utan att stamma det minsta.

Hattmakaren fick syn på en träningsfigur som soldaterna hade använt och han gick fram och studerade den. Den liknade Stayne lite bara.
Snabbt drog Hattmakaren sitt svärd med de inristade ansiktena och pucklade på figuren med stötar.
En grupp vita soldater stod och studerade honom.