I en förändrad värld (Roll för alla)

"Beror på vad du är." säger Stella och ser på flickan och tycker att det blir mycket människor här nu, vad gjorde alla här? Var alla på flykt?
Hon der på den andra avsvimmade flickan och skakar som svar på huvudet.

Ester betraktar irriterat nykomlingarna, vad i helvete? Vad gör en medvetslös tjej här nu också, vad är meningen med det? Är det här en sån där uppoffrande sak som ska göra allt för alla? Förhoppningsvis inte, då blir det inte vacker om hon slår... vänta lite, Ester ska inte bli vän med någon. Hon är bara här för natten, sedan sticker hon och vänder aldrig om.

(AlexZz, jag ber om ursäkt igen att jag skrev lite fel innan, men nu har jag ändrat! BRA VA!? )

Jag såg hur en tjej kom in. Allt gick så fort och mitt huvud bultade fortfarande så jag hann knappt registrera allt förrän en kropp landat på golvet.
"Oj... Vad sjutton..." mumlade jag för mig själv.

(Haha, it's cool. ^^''

När Gordy hade vilat sin oroliga mage fortsatte han gå. Han märkte en gammal söndrad bensin mack. Han klätrade in och letade efter saker av användning. Han hittade dock bara lite trasiga bitar tyg och han fortsatte gå. Och så kom lyckan! Han hittade ett lik med ett gevär i handen. När han tagit geväret hörde han fotsteg i närheten. Han gick nära hörnet och såg några soldater. Dem såg inte honom så han hoppade ner i en sjö och simmade i det kalla vattnet. När han kom upp ur vattnet gick han och letade upp en ganska säker skogs dunge där han satte sig ner med sitt gevär på ryggen.

(( Tråkigt jag vet, skyller på trötthet. Höhö, ))

Jenna gillade den svala kvällsluften. Hon lade sig ned med ryggsäcken som huvudkudde och hoppades hon inte skulle mosa något av betydelse. Den ljuva sensommar natten gled mot sitt slut. Det kändes som om hon borde säga något men hon visste inte riktigt vad. Så kände hon det välbekanta kittlande när en fästing kröp för att hitta en bit hud att hugga in på. Hon blottade sin arm, klämde fast den mellan fingrarna och krossade den tillslut mellan några stenar. De små äckliga djuren verkade älska hennes varma blod. Det var kanske en sak som var bättre med huvudstaden.

Sonia följde Jennas exempel och lade sig ned. Hennes ryggsäck innehöll inte mycket så hon lade den på det mjukaste stället hon kunde hitta innan hon lade sig ned. Hon kände hungern hugga till i hennes mage och hur den gav ifrån sig alldeles för höga ljud. Hon försökte lägga sig med ryggen mot Jenna, men ljudet blev starkare och starkare. Till slut sket hon i det och hon orkade inte bry sig om Jenna hörde det. Hon tittade upp i himlen och hittade mönster mellan stjärnorna, för övrigt hennes nya favoritsysselsättning då det blev för mörkt för att göra något annat.
"Jenna... Var kommer du ifrån?" Frågade Sonia lite försiktigt. Det var också något hon funderat på hela dagen.

Leia ryckte på axlarna.
"Jag kan vara men som helst. Just nu är jag på flykten." svarade hon nonchalant och satte sig ned.
"Alltså, jag bara hittade henne." hon gjorde en gest mot kroppen.
"Jag vet inte om hon är död eller inte.."
Fortsatte hon och betraktade främlingarna.

"Man ser rätt tydligt att hon iallafall andas." Säger Ethan skrovligt som ändå ser att bröstkorgen höjs och sänks. Men Ester är osäker på om hon borde gå fram och försöka hjälpa den skadade flickan eller något. Det känns inte som att Ethan skulle göra så.

"Som vi då." svarar Stella och serbort mot den avsvimmade flickan, "Hon rör på bröstkorgen så jag gissar att hon lever." säger Stella men rör sig inte, hon orkade inte ta hand om fler än som var nödvändigt, hon vet att hon själv är svag för tillfället, men inget hon tänker visa dem andra.