Hoggy-Hoggy-Privatroll mellan kompisarna IRL, MAtteSweet och Majis! :D

Betty

"Mamma!" Skrek jag. Hon kom upp och såg orolig ut.
"Vad står på vännen?" Frågade hon skrämt.
Jag kastade tidningen på henne. "Läs sidorna fyra och fem..."
Hon gjorde som hon blev tillsagd och stelnade till. "Det var då självaste fan..." mumlade hon. "Vi få ta och åka utomlands, genast tills den sär Dumbledore har fixat detta...! Hur få jag tag på honom förresten!?"
"Du kan skicka en uggla..." mumlade jag.
"Och det ska jg göra!" Sa mamma och gick.

Stefan och Damon gick och beställde något att äta sedan gick dom och satte sig vid ett bord nere i ett hörn. Jag smög mig försiktigt ner till deras bord och satte mig tittade på dom.
-Vad i hela friden tror du att du håller på med?! skrek Damon åt mig.
-Lugna dig Damon, det är jag... viskade jag
-Patch.... men hur?? viskade Damon.
-Ingen tid att förklara.. Gå ner till skogen om en timme och möt mig där.
Jag gick iväg till skogen och gömde mig och väntade på att dom skulle komma.

Mamma kom tillbaka till mitt rum.
"Hur lång tid ta det för en uggla att komma fram?" frgade hon.
"Det går på... Men tror vi få svar imorgon...'' sa jag.
"Det betyder att vi inte kan resa ikväll... Men du, jag tar och beställer en flygbiljett... Vart vill du åka vännen? Paris kanske? Du ha snackat om det länge, att du skulle vilja se Eiffeltornet och andra saker i Paris..."
"Ja, gärna..." sa jag och lyckades få fram ett leende.
Mamma nickade och gick ut ur rummet.
Hoppas verkligen detta kommer lösa sig till nåt bättre...

Jag satt i skogen och väntade på dom och till sist så kom dem. Stefan och Damon tittade sig omkring och försökte hitta mig. Jag steg fram men eftersom solen sken så stod jag kvar i skuggan.
-Damon.... Stefan.. kom fram... sa jag
-Patch.. jag läste om rymningen... Hur lyckades du fly?
- Det är en lång historia.. Men nu måste jag få veta... Vart är Betty?!
- Hon är inte kvar på skolan.. Hennes mamma vägrar henne låta återvända till skolan så länge du går fri. Det är bara Dumbledore som vet vart hon håller hus. sa Damon
Jag kände hur en ilska steg inom mig.
- Men Patch, hur ska du kunna hålla dig gömd? Utan att dementorerna, hittar dig?!
-Jo, jag måste hålla mig vid liv...
- Just det... du är ju vampyr... hur kan du kunna äta...
- om ni skulle kunna fixa lite människoblod till mig så får jag snart tillbaka min styrka.. då ska jag kunna få min hämnd..
-Det ska vi fixa Patch..
Sedan gick Stefan och Damon iväg och jag drog mig tillbaka i en grotta som fanns i närheten så att jag kunde hålla mig gömd

"Elizabeth, vännen... Kan du komma till vardagsrummet?" ropade plötsligt mamma.
Jag reste mig upp och gorde som jag hade blivit tillsagd. När jag kom in i rummet så höll jag på att tappa hakan. Där inne stod Dumbledore.
"God kväll, miss George" sa han.
"God kväll, professorn... Men... Vad gör du här?"
"Jag fick ert brev, men kände att jag ville prata med er öga mot öga" sa han.
Jag gick och satte mig jämte mamma i soffan och vände sedan min blick mot Dumbledore.
"Vi försöker göra allt i vår makt att finna Mr. Salvatore. Det han gjort är helt oacceptabelt så jag förstår erat beslut att resa iväg och jag även rekommenderar er till att göra så. Ni har min tillåtelse ifall ni önskade den. Men det är så att idag så blev Mr. Filchs katt, Mrs. Norris, förstenad. Vi vet inte av vad, eller vem eller hur. Detta ha lett till att vi måste lägga mycket utav våran energi på att lösa detta, då det kan vara en stor fara för alla elever. Detta gör så att jag inte kan lägga så mycket tid på att finna Salvatore som jag önskat. Men jag lovar att vi ska finna honom och jag tänker hålla er upprättade om det som händer, både på Hogwarts och sökandet av Mr. Salvatore. Det är Paris ni tänker bege er till?"
"Ja, det hade vi tänkt, men..." började mamma men blev avbruten av Dumbledore.
"Tack, då vet jag vart jag ska skicka ugglan. Men jag hoppas ni får en trevlig vistelse i Frankrike, det är ett trevligt land fast jag förstår inte varför mugglarna äter sniglar där... Men jag måste ta farväl nu, lycka till!" sa Dumbledore och spöktransfererade sig bort innan mamma hann säga något.
Jag kände mig både orolig och lättad efter mötet med Dumbledore. Orolig över att de fortfarande inte funnit Patch och över det som hänt på skolan, men lättad över att han var på min sida och försökte hjälpa till och även tyckte att det var okej och bra att jag reste iväg och inte återvände till skolan nu på ett tag.

(Damon)

Jag och Stefan kunde inte fatta hur Patch hade tagit sig ut. Och nu har även det skett "mord" eller rättare sagt förstening å Mrs. Norris. Ingen vet vad som sker. Den personen som hade gjort det hade skrivit ett meddelande på väggen " Hemligheternas kammare har öppnas, arvtagarens fiender ta er iakt".

Ett par dagar senare så blev jag och Stefan kallade till rektorn av en prefekt. Jag tror han hette Percy Weasley. Han förde upp oss till rektorn.

Det gick ett par dagar och jag stod och packade. Mamma och jag skulle resa iväg imorgon. Under tiden jag packade så kom en uggla och knackade på mitt fönster. Jag öppnade fönstret och lät ugglan flyga in. Den lämnade ett brev till mig och gav sig fort iväg.
Jag tog upp brevet och började läsa. Det var från min vän Cedric Diggory som va ett år yngre en mig och också gick i Hufflepuff. Vi två var ihop ett tag, men vvi gled ifrån varandra under sommaren, men fortsatte vara nära vänner.
I brevet skrev han och frågade hur det var med mig och frågade varför jag inte var i skolan. Han hoppades att jag skulle komma tillbaka för han saknade mig. Han berättade även om det som hade hänt med Mrs. Norris. Alla var oroliga. Han skrev lite till om vad som hade hänt och önskade att han kunde få svar ifrån mig och beklagade att vi inte hunnit prata så mycket i år och önskade att vi kunde ta upp kontakten igen. Han avslutade med att upprepa att han saknade mig och hoppades att jag skulle svara och ha det bra.
Jag log över brevet. Det va ett tag sedan Cedric och jag pratade och jag saknade den nära kontakten vi hade. Jag valde att skriva ett brev och berättade att jag skulle till Paris. Jag förklarade inte varför, men sa att det fanns ett par personliga skäl, men att vi kunde skriva till varandra därifrån.

(Damon)

Dumbledore satt i sin kontorsstol vid sitt skrivbord. Jag och Stefan sa inget utan vi tittade på Dumbledore och väntade på att han skulle börja snacka.
-Stefan och Damon Lestrange, goda vänner till Patch Salvatore? sa Dumbledore
-Ja. sa jag
-Jo, jag kallade hit er för att höra om Mr. Salvatore har kontaktat er något?
Jag och Stefan var tysta men sedan sa Stefan:'
-Tyvärr måste vi göra er besvikna rektorn, men nej han har inte kontaktat oss och han är tyvärr inte vår vän längre.
Jag stod bara tyst. Hur kunde han säga något sånt om våran bästa vän som alltid hade hjälpt oss.
-Okej, ja som ni vet så har han ju rymt från Azkaban och vi behöver all information som krävs för att kunna hitta honom. sa Dumbledore
Vi nickade och sedan sa Dumbledore att vi kunde gå.
När vi hade kommit ner till fängeslehålorna så tryckte jag in Stefan in i en av hålorna och tryckte upp honom mot väggen.
-Vad fan håller du på med!?! Efter allt som Patch har gjort för oss så föråder du honom!!!! skrek jag
-Ja, för han har ingen rätt att först våldta Betty och sedan be oss om massor med saker. Han är flera hundra år gammal, han om någon måste ju ha erfarenhet om något än att be oss om massor med saker.!! sa Stefan
-Spelar ändå ingen roll, han är ändå vår vän Stefan!
Sedan satte jag ner honom och gick iväg och var arg. Jag kunde inte svika Patch när han behöver oss. Han är svag och behöver mat. Jag tog fram en kniv och skar mig i armen och tog fram en påse så att blodet kunde rinna ner i den. När den var full så kastade jag en helningsbesvärjelse på såret och gömde påsen och sedan begav jag mig till Patch.

Jag slängde väskan på sängen jag ville ha och därmed paxade. Mamma och jag var framme i Paris och vi hade precis kommit in på hotellet. Jag kände att trots all otur jag haft med Patch så började jag äntligen få tur igen. Tur att mina föräldrar tjänade så mycket pengar så mamma och jag faktiskt kunde resa iväg så här, och även tur att en av mina vänner jag hade tappat kontakten med hade tagit upp den igen. Jag hade verkligen saknat Cedric... Om jag hade tur så skulle jag få svar ifrån honom redan idag.
"Elizabeth, vad vill du göra idag då? Jag förstår om du vill vila, men något kan vi väl göra?" frågade mamma.
"Ja, vi kan åka upp i Eiffeltornet kanske? Vi bor ju precis i närheten. Sedan kanske bara gå runt lite i några affärer" sa jag.
Mamma nickade och efter att vi hade packat upp det som behövdes så gick vi ut.

Jag gick och väntade hela tiden på att Stefan och Damon skulle komma med mat som jag hade bett om. Sedan till slut så kom Damon med en påse blod. Jag kände doften ända hit och min hunger steg allt mer. Tillslut så kom Damon fram till mig och gav mig påsen. Jag slet upp den och började dricka. Jag fick fort tillbaka min kraft som jag hade förlorat under tiden i Azkaban. När det var slut så slängde jag påsen i en buske och tittade på Damon.
-Tack, Damon för att ni ställer upp för mig så mycket som jag har ställt upp för er! sa jag
-Ja, angående det... så har Stefan förrått dig, han tyckte du inte hade någon rätt att våldta Betty, men jag tror han har en liten förälskelse på Betty, han har alltid tyckt att hon är vacker som du har sagt. sa Damon
Jag kände hur ilskan steg inom mig och sedan skrek jag:
-Efter allt jag har gjort för honom!!!! Har Betty och hennes vänner hjärntvättat honom totalt.!!!
-Patch, på tal om Betty, så är hon inte längre kvar på skolan.
-Va???!!!?!?!?!
-Hon är bortrest, jag hörde några från Hufflepuff tala om det..
-Men vart är hon?!?!
-Det sade dom inte