Arvtagaren privat

- Lätt.
Jag gick fram mot stockarna och petade på en och stockarna rullade av honom.

-Bra!
Jag vände mig mot Murtagh och såg på honom

-Det skulle aldrig ha hänt om inte jag hade berättat den där lilla fomeln.

Murtagh stod och stirrade rakt ut i luften,
-Murtagh? Han svarade inte så jag sparkade till honom på benet.
-Hallå, jorden anropar!!

-Lugna dig , han kan ha känslor!
När Morzan tittade bort drog jag svärdet och siktade på hans axel men han visste och parerade. Han träffade mig i axeln och jag stack in dolken i armen.
- Kom vi måste här ifrån. NU!

Murtagh sprang fram till Eragon och lyfte upp honom på axeln.
-var är Törne?

- Han flög bort tillsamans med Saphira, hoppa upp.

Han kastar upp Eragon men säger
-Han är fortfarande ung, han orkar inte bära oss alla.

- I så fall stannar jag här!

-Varför inte då? vi har ju Sayn! ropade jag från hans rygg