Vägen till Andāwārudo. (Rollspel för erfarna.)

"Okej. .."

Alicia biter ihop käkarna. Svaga och suddiga bilder av hennes mor blinkar förbi.

"Ja, en sak till. Ni behöver inte hålla andan." Säger Shi, innan hon går ned i vattnet utan att se sig om. Hon lämnar bara några ringar efter sig, det är djupt. Men vackert. Hon bara går igenom, det tar såklart sin lilla tid. Men antingen så följer de med. Eller stannar kvar.

Aily tvekar men följer sen efter.

Alicia står vid kanten. Hon tittar på vattnet och sin spegelbild i det.
Hon tar ett tvekande kliv ner efter de.

Aily ser sig omkrig .

Shi vänder sig om och väntar otåligt på de andra, hon suckar i vattnet innan hon andas in. Riktigt vad hon andas in är hon inte lika säker på, men hon, och de andra, kan iallafall andas.

När vattnet omringar henne helt snurrar allt ett tag. Hon tror att hennes lungor ska fyllas med vatten men när hon tar ett djupt andetag blir hon förvånad över att hon kan andas.

Aily får en smärre chock när hon märker att hon kan andas.

Jag känner hur mina andetag blir häftigare. SIMMA?! GÅ PÅ BOTTEN?! Hallå aldrig i mitt oendliga lidande! Att jag drunknade en gång när jag var luten, ja det är orsaken. Jag sjönkl till botten och det var bara tutr att jag lever idag. Men jag ser att även Alicia är rädd men hon går ändå i. Jag tvekar sakta. Jag går mycket sakta efter Alicia och känner det sköna vattnet mot min hud. Jag ahde inte badat på över 5 år. Men det här var anorlunda.