Johanna and Thalia back in the Hunger Games

(Ganska komiskt att Cato spelar schack xD )

"Ja, vitt börjar." säger Thalia och börjar berätta alla regler och gör sedan sitt första drag med en av sina bönder. Att spela schack får henne bara att tänka på Cato, ja och alla de andra i distrikt 14. Hur Thalia hade fått käfta emot och stått på sig för att inte låta de självupptagna och egoistiska karriäristerna inte kliva på henne. Men tillsist hade hon blivit accepterad och hon skulle bara vilja se Cato och de andras miner nu när även hon vart med, dödat och även vunnit, de trodde de säkert inte om lilla Thalia.

(Ja men ändå xD)

Johanna nickar. Sedan flyttar hon en av sina egna bönder.
"Din mormor hade nog varit väldigt förvånad över att du vann spelen" säger Johanna, men hon menar självklart Cato och de andra.

Thalia nickar och förstår vilka hon menar medans hon flyttar pjäserna. "Ja, tror jag med. Det är ju inget man förväntar sig att jag skulle klara av. Jag minns när mormor sa att hon trodde jag skulle dö vid ymnighetshornet." sa Thalia och med mormor menade hon självklart Cato.

Johanna flyttar pjäserna igen. Johanna flinar.
"Ja men hon hade ju riktigt fel. Fast det är lugnt, ingen trodde på mig heller och se var jag är nu. Segrare två gånger om" sa Johanna. Självklart hade ingen trott på henne i de första spelen. Så dåligt som hon hade presterat innan spelet.

"Ja, eller hur. Jag skulle allt vilja träffa henne igen, bara för att se hennes min när hon inser att hon hade fel." skrattar halia och nickar. "Precis, vem skulle tro det om dig första gången? Som du grät." flinar Thalia åt det hon sett på TV.

"Ja, det var ju meningen. Jag var smart nog att inse att ifall jag visade vad jag var bra på skulle jag bli mördad" sa Johanna. "Jag hade också gärna vilja träffa de andra från mitt egna spel och se deras reaktioner nu." Johanna skrattar. Deras reaktioner hade varit väldigt roliga att se.

"Ja, men så smarta var vi inte denna gång." skrattar Thalia. "Fast det skulle de ju ändå inte tro om dig." flinar hon lätt och gör ett nytt drag. "Det är i alla fall skönt att det är över, och att få sova i en säng." ler Thalia och tycker det börjar bli bra irreterande att prata till kaeraövervakningen.

Johanna ler.
"Nej såklart inte. Och någon i den farliga 'Yxflickan' Johanna Masons sällskap kan ju inte vara helt ofarlig heller" sa Johanna. Hon hade medvetet använt Clems första smeknamn till henne, vilket faktiskt passade henne. Sedan hade han börjat kalla henne saker som 'Jo', 'Hanna' och till och med 'Anna' vilket hade irriterat Johanna något så grymt.

Thalia skrattar åt Johannas ordval, för det var det Clem brukade kalla henne. "Ja xyflickan kan ju inte nöja sig med vilken losersom helst." skrattar Thalia och tystnar sedan då hon känner vad hon verkligen saknar Clem, hoppas att han var okej och att de inte gjorde något idiotiskt för att rädda dem.

"Men såklart inte. Hallå, jag vill ju överleva" sa Johanna och ler. Johanna ser på Thalia. Thalia måste ju verkligen sakna 14, självklart mer än vad Johanna gör. Tänk om de i 14 redan höll på att göra upp en plan för att hämta dem? Det hade varit otroligt skönt. För Johanna kommer inte orka med att sitta instängd här och hålla inne sina tankar.