Power (Ett rollspel för alla)

Francesca satt i ett hörn längst bak i salen och betraktade de andra eleverna medan rektorn gick på om goda studieresultat, prefekter, förbjudna saker och hur otroligt glad han var att ha alla här.
Francesca gäspade högt och ljudligt medan värmen sköt i höjden, vilket också verkade gälla elevernas irritation. Lärarna höll sina ansiktsmuskler i styr, men alla verkade likgiltiga inför rektorns entusiasm.

För att ha något att göra började Will pilla på en mutter i den ihopfällbara stolen ha något att göra.
Set borde han inte ha gjort.
Stolen fälldes ihop med ett brak och mutter som förrut satt på stolen. Will ramlade av den numera tillplattade stolen och slog pannan i den tomma stolen framför.
"Fan" sa han och reste sig upp. Han märkte att alla stirrade. "Förlåt" mumlade han och försökte få ihop den förbannade stolen medan han förbannade sig själv om och om. När han fick ihop den var han röd om kinderna, irriterad och hade ont i pannan.

Jackson masserade irriterat sin näsrygg. Han hade ingen ork att sitta i den varma aulan full med elever som ändå inte ville vara här. Det enda han hörde i vilket fall var babbel och irriterande förhoppningar om att året skulle vara lyckligt och allt möjligt.
"Pfft." Fnös Jackson och längtade efter att det evinnerliga talet skulle ta slut.

Francesca hörde ett ljudligt brak, följt av ett "Fan!" och ett lågt mumlande. Hon fann snabbt anledningen till ljuden, i vänstra delen av salen stod en kille och fumlade med en ihopfälld stol, svagt rosatonad i ansiktet och med ett rött märke i pannan. Francesca uppskattade faktiskt killens klumpighet eftersom det verkade ha fått tyst på den evigt babblande rektorn.
Hans papper låg i en hög på golvet och han såg förbluffad ut. Antagligen hade han aldrig blivit avbruten i sitt tal. I alla fall verkade han inse att få hade hört vad han sagt när han såg ut över den uppenbarligen inte särskilt intresserade publiken.
Så istället för att plocka upp sina papper tog han ett djupt andetag och sa "Då släpper jag iväg er nu så är det lunch om en timme". Ett skrapande av stolar avbröt honom, och han fick harkla sig ljudligt för att någon överhuvudtaget skulle ge honom en blick.
"Och så skulle jag uppskatta om Serah Bright, Liz Jackson, Aily Alpha, Annabeth Grace, Jackson Mays, Zeya Orangedi, William Thorne, Niklaus Mikaelson och Lelia Lawrence kunde stanna i lokalen" avslutade han.

((Jag taggar de medlemmar som inte gjort mall (om jag inte misstar mig) ifall de skulle ha tappat bort tråden
miss-somebody
Sandy Gromford))

Jackson rycker till när han ropas upp av rektorn.
"Ugh." Sa han och försökte ta sig ut iallafall.
"Jackson! Vare du på väg?" Jordan. Han hade nästan glömt Jordan.
"Ingenstans." Svarade Jackson som tänkt försöka undvika Jordan så mycket han bara kan. Han tog sig kvickt tillbaka in mot salen och undvek noga att Jordan skulle se vad han tog vägen.

Det var nu det hände. Snart kommer han meddela att Liz betyg kommer sänkas rejält för att hon ljög om spindeln. Hon kommer bli utkastad från skolan. Hon kommer att bo på gatan. Hon kommer att dö.

Och de andra har förstås också ljugit. De kommer att dö allihop.

Alla elever var snart ute. Liz kanske kunde springa efter de, springa upp till sitt rum och låtsas vara sjuk. Bra plan.

Liz sprang efter dem och när eleven framför henne hade gått ut så stängdes porten plötsligt. Liz ryckte i handtaget men dörren var låst.

"ÖPPNA!", skrek Liz.
Det var fast nu och de skulle dö.

((observera att det endast är hennes tankar))

((det här var lite långt... :s))

Zeya ryckte till när hon hörde sitt namn. Nästan alla elever började avlägsna sig. När alla utom de som skulle stanna hade gått, tittade Zeya upp mot rektorn, där hon stod.

Serah satt kvar på den obekväma stolen tills hela hennes rad hade masat sig ut ur lokalen. Hon hade inte någon som helst aning om varför just hennes namn, och såklart de andra namnen hade blivit kallade att vara kvar. Vad hade hon gjort för fel?
Serah reste sig sakta upp och gick tveksamt fram till scenen, där några andra elever väntade.

Annabeth ryckte till vid ljudet av hennes namn. Hon vände sig om och tittade på rektorn, som fortfarande försökte få ordning på sina papper.
Det var ungefär 9-10 elever som blivit uppropade. Alla verkade en aning förvirrade, liksom hon själv.
Det handlade säkert om hennes försening. Hon skulle bli hemskickad till rökande pappa, som skulle skita i henne som vanligt. Sedan skulle hon hamna på någon smutsig kommunalskola.
Annabeth satte armarna i kors för att vissa tecken på nonchalans, även om oron gnagde i henne. Hon började gå mot scenen, som alla andra elever.

((Rektorn är Dominus, men jag tycker personligen att han inte ska berätta allt för mycket. Tycker krafterna ska upptäckas av dem själva. Vad tycker ni?))