Je t'aime - We Will Forget (MD) - PG13

Fel! : DDDD ni kommer aldrig att gissa, muahaha.

Vill inte heller, då skulle jag tappa intresset x)

Jag vågar inte ens försöka gissa, jag skulle, helt som Trezz, tappa intresset. x'

Så där ja, nytt kapitel, så som jag lovade enjoy!

______________________________________

Kapitel 10. Nattliga samtal

Leevi satt i uppehållsrummet och väntade på att Lily och Anna skulle komma tillbaka från Snigelhorns fest. Hon försökte få den tvåhundra sidor långa boken om giftiga växter i Skotland färdigläst innan de återvände, för då skulle hon bara ha en uppsats att skriva följande dag och sedan kunna egna sin tid till att studera till sin GET.
Leevi stördes i sin läsning av det glada skrattet från de tre marodörerna som inte blivit inbjudna, eller accepterat en inbjudan till festen, som just kom in i uppehållsrummet. Leevi sänkte blicken tillbaka till boken, men såg förvånat upp då någon drog fram en av stolarna till hennes bord. James och Peter försvann ut genom porträtthålet, men Sirius hade satt sig på stolen och sträckte uttråkat på sig.
”Hur går det?” Frågade han och försökte se intresserad ut.
”Taggigt”, svarade Leevi tonlöst. Hon hade ändast bytt några ord med Sirius sen terminens början, och hon var ännu inte säker på om han var arg på henne över att hon lämnat Remus eller inte. Sirius sträckte sig över bordet och retade till boken så han kunde läsa pärmen. Leevi ryckte loss den ur hans grepp. ”Varför gick du inte med James?”
”Vad är det nu då?” Frågade Sirius med ett förorättat ansiktsuttryck. Leevi såg misstänksamt på honom, men veknade då hon mötte den gråa blicken. Sirius kunde vara en riktig jävel, men inte nu.
”Förlåt”, sade hon mjukare och lade undan sin bok. Sirius log och kastade upp fötterna vårdslöst på stolen intill.
”Han och Peter ska spela ett spratt på Filch, men om jag blir fast en gång till den här veckan ska han hänga mig från tummarna i taket på fängelsehålorna, så jag ligger lågt ett tag.” Leevi var ganska säker på att Dumbledore inte skulle låta den ilskna vaktmästaren hänga någon från taket, inte ens Sirius, men hon godtog hans förklaring med en nick och försökte åter vände uppmärksamheten till boken.
”Varför är du inte på festen?” Frågade Sirius nonchalant och såg diskret på Leevi under de mörka ögonfransarna. Leevi ryckte på axlarna.
”För mycket läxor antar jag”, svarade hon kort och hoppades att Sirius skulle ta vinken och lämna henne ifred.
”Behöver du hjälp?” Nu såg Leevi förvånat upp. Hade Sirius Black just erbjudit sig att hjälpa henne med läxorna?
”Excusez-moi? Har du blivit sjuk, eller?” De skrattade, och det var med ett leende som Leevi åter slog upp boken. Hon hann dock ändast läsa några rader innan Sirius åter avbröt henne. Han flyttade sin stol bredvid hennes och skuffade vårdslöst undan några böcker för att kunna luta armbågen mot bordet.
”Nej, men seriöst, hur mår du?” Leevi såg upp och mötte undrande hans blick.
”Bra.” Hon hade ingen lust att ha den här konversationen, aldra minst med Sirius. Han drog sig bakåt, tagen av hennes korta tonfall. Leevi trodde redan att hon skulle få återvända till boken, då han åter talade.
”Varför gjorde du det egentligen?” frågade han och undvek hennes blick.
”Borde du inte tala om det här med Remus istället?” kontrade Leevi torrt och slog upp boken.
”Han vägrar att tala om det”, svarade Sirius och tog boken ifrån hennes hand. ”Har du talat med honom?” Leevi nickade.
Remus hade återvänt till skolan på torsdagen, och Leevi hade spänt satt sig på deras plats intill det sista fönstret på Mugglarstudielektionen. Då han kom in hade deras blickar mötts, och han hade med ett leende satt sig bredvid henne. Hon hade andats ut av lättnad, och det hade nästan varit som förr. Remus hade varit sitt vänliga, lugna jag, inte den avundsjuka varelse Leevi sett av för mycket före jullovet. Det var endast då de var tysta som hon märkte av spänningen mellan dem.
”Han verkar vara i skick”, svarade Leevi osäkert och märkte plötsligt hur nära Sirius var. Hon kunde nästan känna hans doft och om hon bara lutade sig lite framåt skulle de röra vid varann...
De såg upp då porträttet svängdes åt sidan. Lily steg in åtföljd av Remus, och bådas blick föll genast på paret vid bordet. Lily började ta sig fram mot dem med ett brett leende, men Leevi hann uppfatta den ilskna rynkan mellan Remus ögonbryn innan han snabbt sletade ut uttrycket och gjorde sitt bästa för att le.
”Hej! Är du uppe ännu?” Frågade Lily och satte sig tungt på stolen bredvid Leevi, som tagit avstånd från Sirius. Lily drog av sig de högklackade skorna och kastade en kort blick på honom.
”Du kommer sent Evans, James hann just gå”, sade han retligt och Lily fnös.
”Hur var det på festen?” Frågade Leevi mjukt och ignorerade Sirius. Lily sken upp.
”Du skulle bara veta vem jag träffade där! Du borde ha kommit med.” Hon kastade en blick på Remus. ”Inget illa menat.”
”Kör på”, svarade Remus med ett vänligt leende och ställde sig bakom Sirius stol. Den stiliga pojken såg upp på sin vän och klappade honom vänskapligt på kinden.
”Där var flera personer från Trolldomsministeriet, jag blev till och med erbjuden ett jobb till sommaren”, fortsatte Lily ivrigt. Leevi gratulerade sin vän hjärtligt, Lily hade alltid varit ämnad för stora saker. Och ett sommarjobb på Trolldomsministeriet var alltid en bra början. ”Jag är väldigt trött, kommer du upp eller?” Frågade Lily sedan med en gäspning och reste sig.
”Nej, jag tror jag väntar på Anna”, svarade Leevi och skakade på huvudet.
”Det kan ta en tid”, log Lily och fick Leevi att skratta. Hon sade god natt åt killarna och försvann upp till flickornas sovsal.
”Jag tror jag också går, kommer du med Sirius?” Remus såg stint på sin vän, som kastade en blick på Leevi och nickade sedan.
”God natt Lev”, sade Sirius och steg upp.
”Sov sött.” Leevi öppnade boken igen med ett litet leende.
Klockan hade passerat två då Anna äntligen kom in i uppehållsrummet, med ett brett leende på läpparna. Hon vinglade lätt på grund av de höga klackarna och satte sig med en nöjd suck på en av stolarna.
”Så, hur var det?” Frågade Leevi med ett flin och började plocka ihop sina böcker. Anna himlade med ögonen och brast i skratt.
”Honom ska jag ha, kom ihåg att jag har sagt det.”
”Om du säger så”, flinade Leevi och följde sin vän till sovsalen.

Jättesupermegaawesome

Hej J.K Rowling.

jättebra kapitel!!!

MEN KYSSEN MELLAN SIRRE Å LEEVI DÅ!? OMG, DU dödar mig människa. God natt. -.- <////3

jättebra !! mer

Superbra =D
Som alltid, dock men ändå
Love it ♥