The Alicia Spinnet Games

Okej vi ser vem som dör först

Jag kan nästan slå vad om att jag dör XD
Fast om jag Dödar dödar dödar!

Haha lets see

Okej, slut på min lilla break. Dags att skriva igen! Tyvärr blev dag tre lite kort, men jag hoppas ni gillar ändå!


95mas gnuggar sömnen ur ögonen och tittar sig förvirrat omkring. Sand och sand, allt han ser. I förrgår vid starten sprang han bara bort från ymnighetshornet. Han hade sett vatten på andra sidan, men det var bäst att vara på den säkra sidan. Nu känner han törsten bränna i halsen.
95mas ställer sig långsamt upp. Han har inga saker, och han är både hungrig och törstig. Förskräckt minns han vad de sagt i skolan. En människa kan överleva i tre dagar utan vatten, och det här är tredje dagen i spelet. Han kommer att dö.
Med den vetskapen börjar 95mas gå rakt fram, som han gjort i två dagar redan. Det är ingen idé att bara lägga sig för att dö. I två långa timmar släpar han sig genom öknen, i hopp om att hitta en vattenkälla. Tillslut faller han ihop i en liten hög. Han rannsakar hjärnan efter minsta hopp om överlevnad, men han har inga kunskaper om hur man förvandlar sand till vatten med bara händerna.
95mas lägger sig helt enkelt på rygg och stirrar upp i den blåa himlen. Små silverfläckar börjar dyka upp inför hans blick. Först ignorerar han dem, men sedan kommer de närmare och närmare...
95mas sätter sig häftigt upp när silverfallskärmen landar i hans knä, och fastbunden i den sitter en stor flaska med något bubblande och svalt. 95mas kan inte låta bli att skrika ut sin glädje.
"Fanta!" flämtar han medan han fumlar med korken och nästan dränker sig i den orange drycken. Kolsyran sticker i näsan men han dricker sig ändå otörstig. När han äntligen är klar finns det fortfarande lite kvar i flaskan, så han tvättar sina glasögon i det. De blir kladdiga av sockret men det kan inte hjälpas. Och så bär det av, rakt framåt igen, men med nytt hopp!
Efter en timme är 95mas trött och hungrig. Utan törsten blir alla andra behoven tydliga och han bara går och hatar sanden. Till slut står han inte ut mer.
"Idiotiska sand!" skriker han rakt ut i öknen. Plötsligt hör han något... Ett underligt surrande.
På två sekunder byts glädjen (åh, räddad!) mot skräck. Tänk om det är en annan deltagare? Eller om inte det, något farligt? 95mas vågar inte ens tänka tanken på att det skulle kunna vara något bra, ändå fortsätter han mot ljudet. Snart ser han ett underligt skimmer. Han smyger fram. Det är en tjej vid en skum blinkande maskin. Hon står och knappar in något på den. Första tanken som far igenom 95mas huvud är att springa iväg för glatta livet, sedan samlar han tankarna. Hjärnan vill inte riktigt funka som den ska, beror det på hunger och utmattning?
Först tänker han det vore bäst att döda tjejen, men han har ju inga vapen? Nej, det är nog bäst att bara smyga där ifrån och...
"Aj!" skriker 95mas och tittar ned på sin fot. Något som liknar en liten brun köttkorv med tänder har huggit tag i hans ena stortå. Han skakar på foten men korven bara morrar och biter ännu lite hårdare. 95mas snubblar.

Sovsvampen tittar förvånat upp när hon hör ropet. Försiktigt smyger hon sig bort mot ljudet. I sanden ligger en kille och krälar. Sovsvampen känner igen honom men kommer inte ihåg namnet.
"Vem är du?" frågar hon förvånat. Killen tittar förskräckt på henne, sedan lugnar han sig. Sovsvampen blir nervös. Varför ser han så avslappnad ut?
"Jag är 95mas" säger killen och grimaserar när han bänder bort det lilla djuret från foten. "Vad är det här föresten?"
Sovsvampen skrattar.
"Sandsniglar! De är muttar."
"Och vem är du?"
"Sovsvampen" säger sovsvampen. Nu litar hon på den här killen. Hon hjälper 95mas upp på benen. Han fick ett otäckt sår av sandsnigeln så han kan knappt stå. Värre blir det när han tar av sig skorna.
"Skit också!" kvider 95mas vid åsynen. "Den har ju bitit av... hela tån! Hur kunde jag missa det?"
"Sandsniglar bedövar sina offer!" säger Sovsvampen hjälpsamt. "De är jättefarliiga. Tur att jag hittade den här!" hon pekar på den stora silvriga manicken. 95mas behöver inte ens fråga.
"Det är en megotron. Den utsänder ljudvågor som tar död på alla små djur och insekter inom fem meters radie!"
"Men hur kommer det sig att jag inte stött på några sandsniglar tidigare?" funderar 95mas och tittar på sanden omkring sig. På vissa ställen ser den ut att koka av myllrande sandsniglar.
"Jag har slagit rot här, mitt i en sandsnigel-koloni!" svarar Sovsvampen glatt. "Sandsniglarna består till hälften av vatten och är väldigt näringsrika! Jag behöver inte ens döda dem för hand..."
"Urk!" stönar 95mas. Äter du de där?" Sovsvampen nickar. Sedan får hon syn på fanta-flaskan i 95mas hand.
"Har du fanta?!" utropar hon.
"Hade." säger 95mas. Han håller fram den tomma flaskan oc skakar på den...
"Neej!" skriker Sovsvampen och ser som i slowmotion hur en kvarbliven skvätt faller från flaskan och tränger sig in i megotronens känsliga elkrets-system. Det sprakar till.

95mas kastar sig bakåt. En ljusblixt skjuter ut från megotronen och bränner allt. 95mas kravlar sig upp i sanden och ser förskräckt Sovsvampens lysande och sprakande kropp grillas av den utskjutande elen. Den faller till marken med en duns, svartsotig och förstörd. 595mas kryper försiktigt fram. Ett brummande ljud når hans öron och han inser att faran inte är över än. Maskinen är sönder och han befinner sig mitt i ett sandsnigelbo...
Hundratals bruna korvar kastar sig över Sovsvampens kropp och börjar slita av köttet. 95mas ser sig febrilt omkring. ännu flera sandsniglar kastar sig över honom. Han skakar av sig dem och börjar springa men det kommer fler. Två hugger tag i högerarmen och en biter sig fast i vänstra örat. 95mas sliter av dem men något känns fel...
Plötsligt försvinner marken under honom och han trillar ned i svalt vatten. Tack gode gud tänker han när några sista sandsniglar släpper sitt grepp och han klyver ytan. Han ser runt i den sagolika oasen han hamnat i. Höga palmer med kokosnötter sträcker sig över den lilla dammen och djur dricker det klarblåa vattnet. 95mas simmar mot land och kliver utmattat upp på stranden. Det droppar blod från honom, ner i sanden. Han dunsar mot marken och undersöker sina skador.
Nu saknar han en tå, ett öra och armen är oanvändbar. Dessutom har han ett gäng med bitmärken och sår. Och nu börjar bedövningsgiftet avverka. 95mas suckar tungt och sätter igång med att behandla skadorna.

amanda1104 sneglar på vännerna i båten. Där sitter Ellie Lovegood. De hade slagits om en väska vid ymnighetshornet och det blev en riktig fight, men sedan kom de överens om att jobba tillsammans och nu är de riktigt bra vänner. Dessutom är de lika gamla. Ellie kan väl vara lite självupptagen...
Breved henne står Twix och håller utkik. Twix höll på att döda dem men beslutade sig att ingå i pakten i stället.
Och där i fören surar luna99. Hon gick med i pakten bara för att de nästan dödade henne, men hon är bra på att göra nät.
Allihopa hjälptes åt att bygga båten, under amandas instruktioner såklart. Nu börjar de bli otåliga av att bara sitta där. Plötsligt reser sig Ellie Lovegood häftigt upp. Hela båten gungar kraftigt och alla tjejerna klamrar sig fast.
"Vad håller du på med?" morrar Twix.
"Varför bryr du dig ens?" fräser Ellie tillbaka. Hon känner sig rastlös och har inget emot ett litet gräl. Men Twix är också trött på att sitta stilla.
"Vi behöver inga bråkstakar på båten!" säger hon och går fram mot Ellie, som skrattar försmädligt.
"Jag gör vad jag vill!"
"Jaså?" Twix blänger hotfullt mot Ellie. Ellie Lovegood känner sig inte särskilt skrämd av blicken. Tvärt om blir hon sporrad och hon känner stridslusten väckas inom sig.
"Kom och ta mig då! Eller är du rädd?" Twix gnisslar tänder av ilska men tvingar sig lugn.
"Skulle jag vara rädd för dig? Du är ju bara en småunge!" skriker hon. Alla stirrar på henne. Ellie tappar helt fattningen. Utan att ens försöka hindra sig kastar hon sig över Twix med dragen kniv.
Det blir ett fruktansvärt slagsmål. Hela båten gungar men båda kämparna står på stadiga ben.
Nu ser nog hela Delinora på oss, tänker luna99 i stilla sinne medan hon rycker åt sig ett par väskor och kastar sig överbord.
Twix kämpar av alla krafter men upptäcker snart att Ellie Lovegood är otroligt skicklig med kniv. Txix her redan flera små sår och slåss för glatta livet med spjutet. Kampen vore mer jämnställd om inte Twix hade behövt balansera på båtkanten. Hur hon kom upp dit vet hon inte riktigt, men hon är hela tiden nära att ramla. Tanken att bara kasta sig bakot och simma i land dyker förstås upp i hennes huvud flera gånger, men Twix ignorerar den bara. Hon vill kämpa!
Plötsligt gör Ellie en oväntad fint och knivan far ur hennes hand. Twix hinner knappt reagera innan den tränger djupt in i hennes bröst. Det sista hon ser är luna99 som simmar som en fisk mot land. I en nanosekund möts deras blickar, sedan slocknar Twix ögon och hennes kropp faller ner på däcket.
Ellie Lovegood känner sig skakad men drar ändå kniven ur Twix och för den lugnt in i skidan. amanda stirrar på henne och för första gången i livet får Ellie skuldkänslor.
"Öh, förlåt..." mumlar hon och sätter sig ned i båten igen, samtidigt som en liten svävare hämtar upp Twix kropp.
"Det är lugnt." säger amanda lite darrigt. Ingen nämner ens luna99, och snart börjar de diskutera som vanligt.
Vi borde gå iland" säger amanda allvarligt.
"På en strand kanske?" föreslår Ellie Lovegood. "Där kan man fiska, och vi kan ankra båten och..." hon avbryter sig och tittar upp mot himlen där nationalsången spelas i skymningen och två ansikten visas upp.

Följda:


Döda:

Bra!!!


Jag lever fortfarande!!!

Super bra!!!!!

Superbra!!

HAHA ALLTSÅ DEN HÄR ÄR SÅ JÄVLA BRA ♥
Älskar korvarna..xD

Och Ellie Lovegood som precis har dödat en person bara "öh..förlåt " XD HAHA

Är så glad att ni gillar det x)

Bra