Army, War and hard friendship. (Rollspel)

"Skit i det då", muttrade Kol vars goda humör genast hade försvunnit. Han plockade upp Chirstal och lade henne på sin axel.
"Vad är klockan?"suckade han med blicken på Olivia.

"Aley, ta det lugnt." Säger Olivia lugnande och låtsas fortfarande som inget har hänt. Hon har gjort misstaget att berätta för två av dem. Hon tänker inte berätta för Kol om hennes instabila kropp. "Vet inte 11 eller 12 kanske." Svarar hon på Kols fråga.

"Jag vet inte." sa Aleyna mot Kol, hon var inte ledsen längre, utan arg... Hon förstod inte varför, hon vara det bara.
"Och du behöver inte vara så uppkäftig!" Det där skulle hon inte sagt. "Förlåt... Jag..."Aleyna sprang mot sitt rum, hon ville inte vara med någon längre.

Kol nickade och suckade sedan. Det verkade som om hans goda idé hade försvunnit, kanske han borde försvinna till sitt rum igen och sova? Inte för att det säkert skulle lyckas. Christal nafsade honom i örat, precis som om hon förstod hans känslor. Han började bli väldigt misstänksam då det gällde den tigern.
"Vad gör vi nu då?"frågade han med en tung suck

Olivia gör plötsligt en fejkad gäspning, förhoppningsvs inte så fejkad att det syns.
"Aja jag ska sova, god natt. Eller ja, vi ska upp snart igen men några timmars sömn borde man kanske få. Natt!" Säger Olivia med låtsas trötthet och börjar gå mot sitt rum som ,tyvärr , ligger i slutet av korridoren. Hon är en hemsk skådespelerska men de kanske gick på det?

Kol genomskådade hennes fejk-gäspning men han brydde sig inte. I stället sade han god natt till de andra och stövlade tillbaka upp till sitt rum.

Olivia sjunker ned med ryggen mot garderoberna och suckar tungt. Varför kan hon inte bara hålla klaffen? Frågar hon sig själv sorgset innan hon märker att det är någon annan i rummet, någon hon känner.
"Så du dog inte huh?" Frågar Olivia hennes far.
"Självklart inte, Objekt." Svarar hennes far med hans kalla glädje.
"Olivia." Rättar Olivia med ett leende.
"Ursäkta?" Svarar hennes far.
"Olivia, jag heter Olivia. Så, vad vill du?" Undrar Olivia och funderar på om hon har en kniv eller annat vapen någonstans. Hennes far verkar ha tappat tråden lite grann när hon sagt sitt 'nya' namn.
"Jag vill utföra tester igen, såklart." Svarar fadern som om tanken att inte göra det var absurd.
"Njae, jag vill inte det. Jag är soldat nu." Säger Olivia som svar och reser sig från golvet.
"Jag hörde det. Här." Säger han sedan och håller fram en flaska. "Använd det bara i nödfall, det håller dig vid liv, ett tag. Om du vill ha en flaska till så är det bara att börja göra tester igen, uppfattat?" Undrar han och Olivia nickar. I nästa stund har han redan gått ut i korridoren.

På vägen upp till sitt rum mötte Kol Olivias pappa, han trängde sig mot väggen för att inte bli sedd. Han tänkte först gå för att kolla om Olivia var okej, men ångrade sig och gick och lade sig i stället.

Olivia undersöker flaskan. Det kan lika gärna vara gift som ett motgift. Men faderns ögon hade varit annorlunda. Hon sveper in glasflaskan i nästan tre lager tyg och hon har svept in den med en gul scarf så den ska synas. Hon somnar på golvet eftersom hon inte orkar gå till sängen.

Jacob gick sakta mot sitt rum. Han funderade på vad som hade hänt den här dagen. Han hade mött Olivia i en korridor och sedan Kol och de hade stoppat Lizzie och Mary från att ge henne stryk. De hade gått ut i skogen för att träna och plötsligt stött på Aleyna. Och så plötsligt så hade de blivit soldater. Besynnerlig dag, tänkte han medan han öppnade sin sovrumsdörr och satt sig ner på sängkanten. Han hade inte det minsta luist att sova så han stirrade bara ut genom det lilla fönstret.