It's okey.

Aw förlåt :c hinner inte, har lektion :c

Okej. Synd. Senare

superbra

AZUM

28 kapitlet: En förklaring.

Inne i Hufflepuffs sovsal var det alldeles tomt.
Damon la ner Alec i sin säng och plockade fram en orange liten burk under Alecs kudde.
-Hur många ska du ha?
-Fyra eller fem. Svarade Alec tyst.
Damon hällde ut fyra stycken färgglada tabletter ur burken och hämtade ett glas med vatten.
-Här. Sätt dig upp och ta dom här.
Alec satte sig sakta upp och tog en tablett i taget och svalde den.
-Tack Damon.
Damon log och böjde sig fram så att deras läppar möttes.
-Ligg kvar här och vila. Jag går och berättar för Draco. Okej?
Alec nickade och somnade. Innan Damon gick la han ett täcke om Alec.
Nere vid porten satt Draco på trappan och väntade på Damon.
-Mår han bra?
-Jadå. Han kommer bli bra.
-Vad vare som hade hänt? Varför såg han ut sådär?
Damon suckade och började att förklara.
-Alec har en sjukdom. Takedown syndrom. Och det gör att dina lungor drar ihop sig, vilket betyder att han ”krymper” inifrån. Ja, jag vet att det låter konstigt. Men det är så. Och där har du varför man såg hans ben. Hans kropp tar upp all hans näring för att försöka jobba emot det här och där har du färgen. Hans kropp äter upp honom inifrån om han inte tar sina tabletter.
Draco satt bara och stirrade i marken.
-Jag visste inte.. När berättade han det här för dig?
-Samma dag som han vaknade upp efter han ramlade från bron. Dessutom blir fan värre när han är sjuk. Suckade Damon.
-Okej.
Draco fortsatte att titta ner i marken.
-Varför berättade han det inte för mig då?
Damon ryckte på axlarna och ställde sig upp.
-Jag måste dra. Jag glömde väskan vid min plats.
-Damon!
-Mm?
-Tack. Draco ställde sig upp och började att gå in och ner till fängelsehålorna.
Inne i matsalen hade eleverna börjat att lämna sina platser och börjat gå till deras lektioner. Det fanns några kvar vid Hufflepuffbordet och även några vid Gryffindorbordet.
Därav..
-Neville. Damon sprang fram till den ensamma Gryffindorarne.
-Hejsan. Neville tittade upp på Damon och sken upp till ett leende.
-Varför sitter du kvar ensam?
-Hade faktiskt tänkt att gå.
Damon tänkte bara i en sekund innan han frågade.
-Neville. Vill du följa med ner till sjön och bara hänga? Han märkte att han rodnade lite lätt. Men det brydde han sig inte om.
Först såg Neville lite förskräckt ut men sen lugnade han sig och log.
-Okej.
Damon gick och tog sin väska och så gick dom.

Bra. Meer nu snälla

Förlåt, hade inte tänkt att skriva mera idag men imorron är hela dan upptagen med att skriva

superbra

Super

Nu blir det ett lite längre inlägg.
Är inte direkt nöjd med det. Men du duger.

28 kapitlet: Vilken Player du är....

Nere vid sjön speglade sig solen som stod högt på himlen.
-När börjar din nästa lektion?
-Jag har inga fler idag. Sprout är sjuk och Snape gav oss hemläxa. Du då?
Neville tittade ut på den lugna sjön och svarade.
-Jag tror jag skiter i dom. Och så log han.
”Tänker han skolka för min skull”? Tänkte Damon och rodnade lite lätt.
Damon ställde ner sig väska och började dra av sig skorna och strumporna. När han började dra av sig sin tröja insåg han att Neville hade börjat att rodna.
-Vill du simma? Jag ska det i alla fall. Log Damon.
-Jag vet inte. Jag har inga badkläder.
-Inte jag häller men jag badar med byxorna. Du kan ju också göra det. Svarade Damon nonchalant och började gå ner till vattnet.
Innan han visste ordet av så vad Neville bredvid honom i bara sina svarta jeans och hans underkläder som syntes lite i byxlinningen.
-Vad tittar du på? Neville tittade upp på Damon som verkade ha fastnat med sin blick på någon.
-Inget. Damon log och sprang ner i vattnet.
Synen av den långa smala pojken som ramlade ner i vattnet fick Neville att flina stort och följa efter honom.
Vattnet fick Neville att få gåshud fast den varma luften.
-Fryser du? Flinar Damon och skvätter vatten på honom.
-Haha jättekul Damon. Och skvätter tillbaka vatten.
Tiden gick och det blev mörkare.
-Neville fryser du?
-Njae, lite.
-Lite? Du hackar tänderna ju. Kom.
Damon gick fram till Neville och hjälpte honom upp ur vattnet.
-Här. Damon tog fram en filt ur sin väska och virade den runt Neville.
-Tack. Neville hade aldrig tänkt på hur lång Damon var förrän nu när han stod så nära.
Damon tittade ner rakt i Nevilles gröna ögon och log lite snett.
-Hoppas att du inte tar illa upp men.. Damon tog Nevilles huvud mellan sina hände och böjde sig fram och lät hans läppar möta Nevilles som var som förstenad.
Neville puttade bort Damon och tittade på honom.
-Vad gör du? Frågade han med en nästan arg röst.
-Förlåt. Damon tittade ner i marken och rodnade.
-Det funkar inte. Vi är två killar. Det blir bara fel. Det går inte. Varför gjorde du så?
-Vadå ”Det funkar inte”? Alec och Draco? Det funkade men inte vi?
-Nej men jag vet inte. Det här är bara så nytt. Förlåt.
-Du ska inte säga förlåt. Du har inte gjort något.
-Det känns som det. Neville tittade ner i marken.
-Om jag får kan jag bevisa att det inte är fel med två killar.
Neville spärrade upp ögonen och rodnade.
-Va..Vad menar du? Stammar Neville fram nervöst.
-Kom. Damon tog tag i Nevilles hand med sin ena hand och sina och Nevilles kläder i andra och så sprang dom iväg.
Inne i Hufflepuffs sovsal var det tomt. Även Alec hade gått upp för att äta middag med dom andra.
Damon puttade ner Neville i sin säng och slängde sakerna på golvet.
-Nu ska jag lära dig att det inte är fel med två killar.
Neville rodnade mer än vanligt och nickade nästan så att det inte syntes.

Damon satte sig gränsle över Nevilles skrev och lutade sig framåt tills deras läppar möttes.
Först spärrade Neville upp ögonen och kände sig rädd, men så fort Damons läppar mötte hans kändes det okej. Hans läppas var mjuka.
När Damon särade på Nevilles läppar och välkomnade sig själv in i Nevilles mun stönade han till.
Damon ställde sig på knä så att han kunde knäppa upp Nevilles byxor.
Neville tittar ner på Damons händer och rycker till lite.
-Ta det lugnt, jag kommer vara varsam. Och så drog han av Nevilles byxor och vände snabbt på honom så att han låg på magen.
Damon la sig ner på Nevilles nakna kropp och kysste hans nacke.
-Det här gör kanske lite ont.
Och med dom orden kände Neville en smärta och han kved till.
-Aj. Viskade han.
-Förlåt. Det var inte meningen att göra illa dig. Damon fortsatte att kyssa Nevilles nacke som hade blivit lite blöt av Damons kyssar.
Neville kved till igen och greppade tag i täcket med båda händerna.
Och plötsligt tog smärtan slut.
-Så. Det var inte så hemskt. Eller hur?
Neville sa inget. Han stirrade bara bort. Bort till Alecs obäddade säng.