~~Hedviggs liv~~

Jättebra!

Tackar :3

Super duper mega bra!!!!!!!!!!!!!!!!

Tack, det värmer

Snälla skriv mera nue :3?

Okej, jag skriver lite :3

Kapitel 56
DEN TREDJE UPPGIFTEN

Nu var tiden inne för den sista och tredje uppgiften, jag var så nervös och hoppades att Harry eller Cedric skulle vinna, inte den snobbiga Fleur Delacour eller konstiga Viktor Krum.
Jag, Carolle och en sur Joanne var sedan klockan sju på väg till ''quidditch-planen''.
Det var redan väldigt många där och trots att det inte var så kallt hade jag min vita och blå halsduk,
läktarna var uppe och alla tävlande var där.
Carolle, Joanne och jag hittade en bra plats på läktaren där vi kunde se allting.
Det var tre timmar tills uppgiften skulle starta så Carolle föreslog lite fick-trollkarlsschack.
Jag var mycket sugen på det eftersom vi inte gjort det på åratal.
Carolle vann två gånger och jag tre, sedan skulle uppgiften starta.
Först fick Cedric och Harry gå in, sedan var det Krum och sist Delacour.

Det dröjde inte länge fören ett högt skrik hördes och röda gnistor sköts upp.
Dumbledore gjorde någonting konstigt och plötsligt var Delacour där.
Dem från Beauxbatons såg besvikna ut.
Delacour satte sig vid läktaren där det fanns lärare och rektorer.
Jag stirrade på den orubbliga, gröna häcken.
Sedan var det flera röda gnistor och Krum kom ut.
Ilskna klagomål hördes från alla i Durmstrang och tävlingen fortsatte, det var bara Harry och Cedric kvar nu.
Tiden gick, men ingenting hände.
Precis när jag och Carolle hade bestämt oss för att köra en till omgång trollkarls-schack hördes ett ljud som lät som en höstvind, men det var det inte!
Harry och Cedric låg framför läktarna med pokalen!
Musik dånade, men någonting kändes fel, Harry log inte och Cedric hade stängda ögon.
Ett hemskt skrik hördes och då gick den hemska sanningen uppför mig, Cedric var död och han skulle aldrig bli levande igen..

Ganska litet...

MERRRAAAAAAAA!!!!!! Snääääälllaaaaa??!!:3

Super duper jätte mega bra!!!!!!! Igen!!!!!!!!!!!!!

Jättebra.

Tack, skriver mer då

Kapitel 57
MIG DÅ?

Inte Cedric! Jag älskade ju honom.
Förkrossat sprang jag ner till honom och försökte få kontakt med honom, men Dumbledore lät bara hans pappa nära honm.
Harry låg gråtandes och försökte hålla om honom, men Moody dök plötsligt upp och grep tag i honom.
Jag började gråta, tårarna strömmade, Cedric lämna mig inte! Vad händer med mig då?
Cedric älskade ju mig och jag hade älskat honom.
Carolle kom ner och satte en arm runt min axel.
-Det är okej, sa hon och försökte lugna mig.
Jag skakade på huvudet.
-Nej, det blir det inte! Vad händer med mig då?
Carolle såg besvärad ut och visste inte vad hon skulle säga.
-Kom miss Chang, sa Professor Flitwick.
Jag försökte torka bort en tår och följde ledset med honom.
När jag tittade upp från golvet igen var vi inne på hans kontor, eller det antog jag för jag hade ju aldrig varit där.
-Jag vet att du och Mr Diggory var mycket nära, så jag undrade om du vill ha en kopp choklad, sa han med sin pipiga röst.
Jag nickade, men sa ingenting.
-Accio Choklad, Flitwicks pipiga röst hördes igen.
Han räckte chokladen till mig.
-T-tack, sa jag och tog en klunk av den varma chokladen, trots chocken kändes det lite bättre.
-Jag vill bara säga att Dumbledore kommer att hålla ett tal om....började Flitwick.
-Men vad händer med mig då! Jag slog ner koppen i bordet, en intensiv ilska som egentligen inte tillhörde mig att bubblat upp.
-M-miss Chang, jag menade inte...Flitwick försökte prata.
Jag skakade på huvudet och sprang halvt medvetande vad jag gjorde och halvt inte.
Mina fötter som så ofta sprungit där ledde mig vart dem ville.
När dem stannade tittade jag upp.
Jag visste inte riktigt var jag var och jag hade ju egentligen ingen aning om varför Cedric hade dött, men ingen hade berättat någonting för mig!
Trött satte jag mig i ett hörn och väntade på att någon skulle komma, men utan mening somnade jag.

~

Mardröm

Hans vackra ögon glänste, hans underbara bruna hår blåste i vinden.
Han var omringad av flera häckar och trots situationen log han.
Jag ville springa fram till honom, men när jag
tog första steget dök en konstig varelse upp och innan jag han reagera var han täckt med blod.
-Nej! Skrek jag, skriket blev avlägsnare och avlägsnare...

Jag flämtade till och vaknade, plötsligt kände jag igen mig, jag var utanför Gryffindors uppehålls-rum!
Steg hördes och Harrys rufsiga korp-svarta hår synes.
-Å, Harry! Skrek jag och sprang och kramade honom utan att jag visste vad jag gjorde...