Alien & Beben (Privat rollspel)

Jag kramar om Graces hand när han ska kolla henne.

Jag kvider till för att det gör lite ont, men det försvinner efter bara någon sekund.
"Du är ungefär fyra centimeter öppen, och vi brukar ge bedövning efter sju centimeter", säger läkaren och tar av sig plasthandskarna han har på sig. "Och du får börja krysta vid tio."

Jag lyssnar noga på läkaren när han pratar, men förstår ändå inte så mycket. Just nu hoppas jag mest på att Niall inte är lika nervös som mig, så att någon av oss iallafall kan hjälpa Grace.

Efter ungefär trettio minuter börjar värkarna bli värre, och efter en timma så förstår jag att det börjar hända på riktigt. Nästan varje minut får jag en sammandragning, och några gånger har jag skrikit på Harry för att han har "satt mig i detta tillståndet med att göra mig gravid."
Lite senare på kvällen ville läkaren göra ett ultraljud på mig, och det visade sig att istället för att göra ett kejsarsnitt så kunde jag föda ut dem naturligt, vilket jag ska göra. När det har gått över tio timmar från första värken så är jag äntligen öppen i tio centimeter, så olika läkare och sjuksköterskor börjar fixa så att jag på bäst sätt kan börja krysta.

Jag fortsätter att hålla i hennes hand mesta delen av kvällen även fast jag svettas mer och mer i händerna och nästan somnar, men det är ganska lätt ändå att hålla sig vaken när Grace skriker på mig.

Niall får lyfta upp mitt ben och jag får hålla upp det andra själv medan Harry håller i min hand. Jag har redan fått ryggbedövning, och läkarna fick nästan ta ut Harry ur rummet för att han tjatade på dem att vara försiktigare.
Efter några minuter får jag börja krysta, och jag trycker hårt på Harrys hand medan jag stönar och skriker av smärta.
"Kom igen, Grace, jag ser någons huvud!" säger Niall entusiastiskt, och jag trycker på mer tills jag hör bebis-skrik fylla rummet.
"Herregud, det är en snopp, det är Brayden!" säger Niall och släpper mitt ben för att gå och se på bebisen, och när de vägt och mätt honom får han hålla i honom. Han går mot mig och visar Brayden, och jag kollar på honom snabbt tills jag får en till sammandragning och förstår att jag måste få ut Darcy nu också. En barnmorska tar Nialls plats och lyfter upp mitt ben och jag börjar krysta igen.

jag fattar knappt när Brayden är ute och det känns overkligt att han är här nu, och att han är så lik Niall, ser man redan.
"Fortsätt Grace, det är bara Darcy kvar nu" säger jag och puttar bort barnmorskan litegrann för att hålla i hennes ben istället.

Jag nickar svagt åt det Harry säger och fortsätter att krysta så att jag kan få se Darcy.
"Fortsätt så, huvudet är snart ute", säger läkaren och jag trycker på, tills jag tillslut hör ett till skrik från en bebis, och hur trycket försvinner och hur Harry släpper ner mitt ben och springer fram till doktorn för att se på vår nyfödda, lilla skatt.

"Var försiktig med henne" säger jag nervöst medan hon sköter om Darcy och badar henne.

Jag sätter mig försiktigt upp och får hjälp av några sjuksköterskor att puffa upp några kuddar bakom ryggen.