Sjunde året på Hogwarts

Jag himlade åt tvillingarna och log sedan åt Bella som satt i köket i en morgonrock och hon slog armarna runt mig och jag bet ihop
"vad är fel min lilla vildkatt?" frågade hon oroligt
"jag blev attackerad av Mikael i form av ett lodjur och han rev upp några sår över ryggen, Sev läkte dem men det gör fortfarande ont" sa jag och hon nickade klappade mig på huvudet och såg sedan pappa komma in
"och vart har du varit? Jag har letat efter dig hela morgonen" skrek Bella och pappa stirrade på henne
"jag har haft annat för mig! Och jag kan inte sitta och vänta på dig hela dagarna och inte den tonen" sa min far kallt
"men jag saknade dig och sluta försvinna hela tiden" skrek Bella och han suckade och kastade Crucio över henne och när han var klar skrattade hon och gav honom en puss och försvann glatt ut ur rummet
"jag måste hitta ett annat sätt att bestraffa henne på" muttrade han och slog sig sedan ner vid bordet och Severus stekte pannkakor och ställde dem på bordet och jag blängde på tvillingarna som bara stirrade
"jag tänker inte ens fråga vad" suckade jag och tog lite mat

Bella försvann och jag undrade för mig själv om det var nått fel på henne.
Ja knäpp var hon i alla fall, tänkte jag när jag satte mig ner vid bordet och tog för mig av pannkakorna och slog sedna upp blicken och tvillingarna satt fortfarande silla och stirrade efter Bella.
Jag la ner bestiken och suckade och såg på dem.
- Alltså ni måste lära er att inte visa allt ni känner, det kan anses som stötande.
Fienden kan använda sig utav det, så stäng munen och rätta till era ansiktsutryck, sa jag trött.
Och tvillingarna stängde mun och försökte att inte visa vad de kännde.
- Bra, och stirra bara inte när ni blir förvånade, låtssas att allt ni ser är normalt, sa jag leende och la upp pankakor till dem.
- Okej, vi försöker, sa Fred och George nickade instämmande.
- Bra, nu äter vi, sa jag och de andra tog för sig och vi började att äta.

Jag skrattade lite och tvillingarna sa inget
"du verkar ju inte bättre på att dölja dina känslor" sa Fred lite surt
"okej ska jag visa er hur man egentligen gör! Ska jag inte visa några kännslor?" sa jag och tittade likgiltigt på dem
"det här kommer aldrig funka" sa George och log roat
"jag tror de inte de vet vad de har gett sin in på" sa Severus lite roat och tittade på tvillingarna
"klart vi vet, Cara skrattar alltid åt oss" sa Fred
"gör jag?" sa jag utan att röja en min
"de har ingen aning om vad de har gett si i på" sa min far
"klart vi har. Kaname kom" sa George och lyfte upp honom i knät på mig
"hej gubben" sa jag likgiltigt och klappade honom
"tror du de lyckas?" viskade Draco till Laura och Dean och jag slängde en blick på dem men avslöjade inget och tittade sen på tvillingarna, inombords tyckte jag det här var ytterst underhållande men log inte

Jag såg roat på tvillingarna och Cara och vände mig sedan om till Draco.
- Sällan, Cara vinner, sa jag roat och såg på dem.
- Absolut, lika bara att ni ger er, sa Dean.
- Ja, hon har blivit tränad i det där, sa jag glatt och tycket det var undrhållande när tvillingarna försökte få henne att le.
- Det är det där jag menar, ni behöver inte vara så som Cara men nått mellanting allt behöver inte synas på vad ni känner, sa jag och såg på dem.

Tvillingarna gjorde grimaser och tillslut försökte de kittla mig och jag bara stirrade på dem och de suckade
"du är tråkig" suckade Fred och jag nickade
"jag gör vad ni bad mig om" sa jag lätt och dukade undan
"men vi är inte tränade i sånt" sa George till Laura
"nej precis! Vi är inte stenar!" sa Fred till mig men jag sa inget
"de lär sig aldrig" sa Yaxley
"nej det verkar inte bättre" sa min far och reste sig och tog en kopp kaffe gav mig en puss på pannan och lämnade rummet
"jag gissar att han ska leta upp Bella" sa jag och log inombords
"jag tänker fixa en dryck till dig och sedan måste jag återvända till skolan och ni kan komma dit när ni är klara" sa Severus och log mot oss och lämnade rummet och jag såg efter honom och nickade
"ja det verkar vara vår sista dag i huset så vad vill ni göra?" frågade jag och tog en klunk te och tittade likgiltigt på dem

Jag såg på tvillingarna blundade och räknade till tio och såg på dem igen.
- Jag menar bara att ibland ska man inte visa sina könslor allt för tydligt, andra kan dra nytta utav det, sa jag med behörskat lugn och såg Voldemort och Snape lämnade oss.
- Ja du kan ju börja med att sluta använda ditt likgiltiga ansikte annars kan vi sitta och stirra likgiltiga på varandra hela dagen, sa jag och log.
- Ja det gör mig nervös, sa Dean och Fred och George nickade instämande och jag suckade åt dem.
- Vet inte, vi kan väll bara gå runt och se om vi hittar på nått, eller har ni andra nått förslag?, sa jag och såg på dem.

"ni gör mig snurriga" sa Fred och jag skrattade inombords och såg sedan på dem
"om jag nu gör er så nervösa så ska jag vara mig själv" sa jag och log mot dem
"tack och lov för det" sa George och log
"hur lyckades du att inte skratta?" frågade Fred
"jag skrattade inombords. Man behöver inte alltid visa kännslorna på utsidan" sa jag vänligt
"jag tror de har lärt sig något i alla fall" sa Yaxley och jag nickade
"vi kan väll ta en ny tur ner till byn? Tvillingarna har ju inte sätt den" sa jag och satte på Kaname ett koppel och och gick mot hallen "kommer ni?" frågade jag och Draco tog min hand och vi steg ut genom dörren och väntade på dem andra

- Ja vi kommer, sa jag och drog med mig Dean och tvillingarna och Yaxely följde efter oss.
Vi gick ut genom grindarna och fortsatte på stigen ner till byn.
- Visst är det vackert?, sa jag och log mot de andra, jag gillade verkligen den här byn.
Vi gick vidare och kom fram till en matvaruaffär där en tant hade tappat allt i en matkasse.
Jag släppte Dean och gick fram till henne.
- Behöver du hjälp?, sa jag vänligt och började plocka i matkassen.
Hon ryckte den ifrån och såg hatiskt på mej.
- Sånna som er borde man bränna på bål, sa hon och gick därifrån med ilskna steg.
Jag reste mej upp och gick bort till de andra.
- De är verkligen godtrogna här, sa jag till dem och vi gick vidare.

Jag log mot mina vänner och suckade sedan åt damen
"vad hade du förväntat er?" sa jag och de såg oförstående på mig "men de vet att det är något mystiskt som händer i huset där pappa bor och en del av dem lyckas väll lista ut vad vi är" sa jag
"men de vet väll inte vem din far är?" frågade Fred
"nej men de vet att hans förälfäder dog under mystiska omständigheter o alla undviker huset o när vi sen flyttade in o det började hända Tatiana saker igen och jag antar att dödsätarna inte har skonat byn heller så de undviker väll oss" sa jag och ryckte på axlarna och steg in i en glassbutik och köpte chokladglass
"får jag smaka?" sa Draco och jag nickade och gav honom glassen och kysste honom sen
"ska ni hanågot?" frågade jag dem

Jah nickade åt Cara och beställde en päronglass och Dean en jordgubb, tvillingarna beställde melonglass.
Vi gick och satte oss på en parkbänk och åt glassen.
- Men jag fattar ändå inte, varför var hon rädd för mig?, sa jag förvånat men svarade sedan på min egen fråga.
- Det var väll förmodligen för att jag var med dej, sa jag och log mot Cara.
- Tur att vi inte lever på medeltiden, sa Dean och jag nickade men sa inget.
- Jag kommer att sakna det här när vi kommer tillbaks till skolan, vi har ju faktiskt haft ganska trevligt mellan varven, sa jag och log mot dem.
- Finns det en djuraffär här i närheten?, sa Dean och såg på Cara.