Life - Lupple & Medi PRS

"Jag kan läsa en saga för dig." Han gick in och gick upp med henne.
"Men först borsta tänderna, byt om och sen hopp i säng. Jag ska se till att hitta en bra saga."

Hon log och kramade om honom.
"Desamma." Viskade hon och lämnade huset och tog Gabriels hand.

Rose suckade tungt men nickade. "Jag ska borsta. "Viskade hon och tog sig ned och till badrummet för att borta tänderna. Gick sedan till sovrummet och bytte om till pyjamas och kröp sedan ned i sängen.


"Må stjärnorna vaka Jens. "Viskade han och följde henne ut ur huset och såg sig omkring. Vargarna närmade sig och studerade dem och studerade hennes hår och när de väl fick syn på pärlan så började de yla av glädje.

Han log och när hon låg i sängen började han att läsa för henne medan han stoppade om henne. Han berättade om prinsessor och vargar, magiska stenar och talande godor.

Hon log svagt och en rodnad kom upp när de väl märkte henne och gömde ansiktet.
"Vart är Sammy?" Viskade hon tyst.

Rose lyssnade, det var en väldigt bra saga och hon ville verkligen lyssna klart men hon somnade, och hon kunde inte stoppa det.

Gabriel la armarna omkring henne och smekte henne lätt över hjässan. "Han är i närheten. "Viskade han mot henne och kort därefter kom en ljusare varg fram och pressade sig lite mot hennes ben och hoppade lite på stället. Han var utom sig av lycka. "Han är där. "Viskade han och nickade mot den hoppande vargen. Gabriel harklade sig lite och la en hand på Sammys huvud och flocken lugnade sig lite.

Han såg henne sova och stoppade om henne innan han drog för men lät ljusslinan vara tänd. Den skulle inte starta en brand och smög ner till Serena.
"Hon sover nu." Han log.
"Jag hoppas det inte gjorde något att jag har tagit hand om henne."

Olivia skrattade och klappade Sammys huvud.
"Hej där. Har du sett?" Hon åg ut.
"Mitt tal kommer vara kort. Idag fick jag min första enga pärla. Den betyder att jag tillhör den här flocken. Men jag ska även ha saker och föremål från andra raser. Kanske örhängen från feerna. Det ska bli en harmonisk blandning och jag hoppas ni uppskattar denna gest"

Serena tittade upp från disken och log. " Det är skönt och höra. "Viskade hon och skakade sedan på huvudet. "Självklart inte, i denna by hjälps vi alla åt. "Log hon.

Vargarna lyssnade aktivt och som svar började de yla av glädje igen. Gabriel blev smittad av deras sjuka glada humör, han hade varit glad förut men att känna alla deras glädje och sin egen. Ja det var väldigt mycket. " De gillar den. " Viskade han skrattande, lyckligt.

Han satte sig och log.
"Jag satte upp en sänghimmel så hon kan ha en egen koja. Jag tror hon har saknat någon som bara är med henne. Att någon tar hand om henne och ingen annan."

Hon log och såg på honom.
"Gå till grottan, byt om och kom ut som ditt rätta jag. Fira med dem och ha kul. Jag ser att du vill det."

Serena nickade sakta. "Det var väldigt snällt av dig. "Log hon för att sedan sucka tyst. "Antagligen, hon har ju inte egna föräldrar så hon blir allas barn. Men jag är glad att hon har hittat någon egen. "Log hon.

Gabriel såg på henne och smekte hennes kinder. "Du är världsbäst, verkligen. "Viskade han och kysste henne. Men såg sedan de äldre närma sig och han flinade lite. "Men jag behöver antagligen rädda dig, så vi bör gå?" Frågade han mjukt.

Han log och såg på henne.
"Jag måste gå men här är mitt nummer. Ring när ni vill så svarar jag." Han gav henne lappen.
"Har hon en mardröm? Ring.. Prata om regnet så ring." Han log.

Hon flinade.
"Är du feg?" Hon flinade.
"Som du sa så fint. Rädda mig då." Viskade hon skrattade till. Hon sågupp i hans ögon-

Serena tog emot det och nickade. "Självklart, jag ska ge det till Rose. Hon har länge velat lära sig att använda en telefon och kommer älska att få ringa till bara dig med den. "Log hon.


Gabriel såg på henne och skrattade lågt. "Varför skulle jag vara feg? Vad tror du jag är rädd för?" Frågade han och mötte hennes blick och kysste henne igen. " Jag ska älskling. "Viskade han och skopade upp henne i sin famn och gick mot Roses hus för att vänta in Ethan. Det pirrade i hela kroppen och han ville så mycket just nu.