Pirates! PRS Medi & Vidomina

"Om du hälper mig att gå. Jag känner mig så svag." Hon log och nickade.
"Sammi får vi absolut inte glömma." Hon log och satte sig upp och såg på sin trasiga skjorta.
"Ska bara ta en ny så kan vi gå sen."

"Nej, du stannar här. Du är alldeles för svag. Jag skickar Roy att komma hit med mat åt dig." Ethan kom loss från Kiliah och ställde sig upp. Han iakttog henne. "Jag tar hit Sammi senare så får du träffa honom. Vila du. Du verkar behöva det. Ingen stress, vi har en resa hemåt också." Han log lite trött och öppnade dörren för att lämna henne kvar och gick själv till matsalen för att göra de andra sällskap.

Tom hade gått tillbaka med Sammi i famnen och nu satt de och åt middag.
Kiliah såg på honom oc torkade sig i ansiktet.
"Jag är inte svag. Jag är bara..." Hon suckade tungt oc synade honom.

"Älskade..."

Ethan hade inte lagt märke till att Kiliah kallade på honom. Istället tog han av maten och berättade för Roy att han kunde se efter Kiliah med mat till henne med. Roy hade gjort som Ethan hade sagt och rest sig upp för att ta med sig en tallrik till henne. Han knackade försiktigt på för att sedan kliva in. "Kiliah, här jag har..", han fann henne nästan intill livlös i sängen och satte ner tallriken på ett bord för att gå fram till henne. "Kiliah? Hey, lever du?" Han klappade hennes kinder i oro.

Hon öppnade ögonen.
"Jag lever. Jag är bara så trött." Hon log svagt medan hon skrattade.
"Jag lever men ikväll vill jag komma upp. Jag vill spela kort och ha det trevligt." Hon såg mot maten och log.
"Det ser gott ut."

"Är du säker att du är okej? Ethan sa att du kände sig svag." Roy såg oroligt på henne, men ögnade maten och sedan henne igen. Det skulle väl fungera att hon åt inne på sitt rum. "Ja, maten var väldigt god. Här, här är din tallrik." Han log då och räckte över den med glas och bestick för henne att ta.

Hon skrattade, satte sig upp och nickade.
"Jag är bara lite trött. Jag blev ju påmind av att jag födde Zydars son." Hon såg på honom.
"Sen ikväll ska vi spela kort eller hur?"

"Jag hörde det. Det måste vara en del att fundera över." Han pausade och satte sig sedan ner på sängen bredvid henne. Han ville fråga henne mer, för han fick inte ihop tankarna helt. "Ja, vi ska spela kort sen, efter att du har ätit, men berätta. Du födde Zydars son? Var är din son nu? Saknar du honom inte?"

Hon såg på honom och började äta.
"Jag såg honom bara som nyfödd och nu." Hon såg honom.
"Ni slogs mot min son. Han hade tagit över hans kropp. Den var stark och han kunde använda den sa han." Hon suckade.
"Därför kunde jag inte slåss mot honom."

"Jag hade ingen aning om att det var din son, Kiliah.", sa han eftertänksamt och placerade en hand över hennes handled. "Jag är ledsen för vad som hände. Han kanske har det bra med Zydar.", försökte han, men reste sig sedan. "Kom ut till oss andra när du är klar, så spelar vi. Det är flera som vill vara med." Han lämnade henne sedan kvar i rummet för att gå till de andra igen.