PRS Lupple & Medi

Willow ryckte till och såg upp på Dorian och log svagt.
"Kanske för att jag sa mina känslor?" Hon kände på sin panna och log.
"Japp trodde väl det. Kärlekssjukan. Livsfarlig." Hennes leende försvann och hon tog Dorians hand.
"En av medicinerna är kyssar. Snabbt annars svimmar hon." Hon skrattade till.

Dorian såg på henne med förfärad blick, varför skojade hon om detta? Han svalde hårt och försökte stämma in i hennes skratt.
Han la sin hand på hennes panna kramade hennes hand lätt.
"Åh du vill inte kyssa mig nu." Sa han ärligt. Han hade ju blodsmak i hela munnen och tänderna framme.
"Jag blir orolig. " Sa han tyst och la sin hand försiktigt över hennes hjärta för att känna så att det verkligen befann sig där och lyssnade.

"Förlåt." Hon satt stilla och hostade sen till.
"Okej jag går och lägger mig." Hon såg på den och suckade.
"Ni skulle säga det var i förebyggande syfte." Hon reste sig och tog sin skål.
" Vi ses senare."

Dorian såg på henne, och kände sig hur dum som helst. Han fattade absolut ingenting. Han satte sig fundersamt på köksbänken och drack av blodet.
Han insåg att han måste ha gjort nått fel han kunde bara inte förstå vad det var. Han lyssnade efter hennes steg, hennes hjärtslag och det lät normalt nu.

Tristan såg på sin bror och skrattade mjukt.
"Hon blev lite frustrerad kanske. Hon älskar dig." Han visade upp sin hand.
"Vet du vad hennes ring storlek är? Om inte så ta reda på det väldigt försiktig."

Dorian slängde en irriterad blick på sin bror och skakade på huvudet.
" Såklart jag inte vet- och jag kan inte. Hon är rätt smart vet du. " Sa han och la ifrån sig sin halvdruckna påse och gick irriterat efter upp men gick inte in på hennes rum utan på sitt rum.
Det var väldigt svårt att hålla denna balansgång, han behövde hålla just denna sak hemlig eftersom det var en överraskning men samtidigt så hatade han att hålla även minsta lilla sak borta från henne.

Hon hade ätit klart och låg nu i sängen och läste en bok och såg upp när hon hörde Dorian komma upp för trappan och hon lade ifrån boken och tog sig ut sängen och smög upp.
"Älskling?"

Dorian vände sig om i rummet och såg på henne, han log svagt och höll ut sina händer mot henne.
"Älskling." Viskade han och satte sig på sängen, fortfarande händerna utsträckta. Han ville ha henne i sin famn. Men ville inte tvinga henne att vara där ifall hon inte ville.

Hon log och tog ett språng och sprang rakt från ditt rum till hans och rakt in i hans famn.
"Jag vet om ursäkt att jag blev sur. Jag menade inte det. Jag blev frustrerad. Mitt hjärta slog fort för jag hade dig i mina tankar."

Han tog emot henne med ett brett leende på läpparna och höll henne tätt mot sin kropp och lyssnade.
"Åh älskling. Du behöver inte be om ursäkt. Jag vet att du skulle berätta om du mådde dåligt. Om du kände dig sjuk. Jag överreagerade också. Jag borde inte ha ställt dig mot väggen sådär. "Viskade han och smekte hennes rygg försiktigt.
"Vad tänkte du på om mig?" Viskade han nyfiket och såg på henne.