De utvalda

Eletha skrattar en aning, ja visst var det så. Visst skulle de kunna bråka, men det var om viktiga saker inte som då, då hon hade humörsvägningar jämt.

Ethan satte sig ner på en stol. "Vad blir det?" frågade han leende. "Bara kött eller något mer?". Hans mage kurrade högt till.

"Kött, rotfrukter och sås....kryddad med örter." log hon och ställde det på bordet så alla skulle kunna sätta sig när de kom.

Ethan gav ifrån sig ett hummande ljud. "Låter riktigt gott". Nu var det bara gästerna de väntade på...Samtidigt så knackade det på dörren.

Eletha ropade att det var bara att komma in och Tristan gick för att hälsa på dem, det var Ethans familj som först anlänt.

Mer behövdes inte för att dörren skulle öppnas och Ethans bröder ivriga kom in, tillsammans med hans föräldrar. Dock var de ovanligt tysta.
Ethan misstänka att hans mor nog fått de att inte låta pågrund av Simon.
"Ethan!" sa de båda glatt då han kom ut och hoppade fram till honom.

Snart kom även Sonja med sin mor, tysta även de och sedan de två kvinnorna med män och två små flickor på cirka fyra år. Eletha välkomnade dem alla leende och visade dem till bords.

Ethan välkomnade alla han med och satte sig när de andra tagit plats. Hans småbröder verkade överförtjusta över att han satt mellan dem.
"Ethan, kan vi få se..." hans ena bror Anton sänkte rösten innan han fortsatte som om han pratade om något hemligt. "..bebisen sen?". Ethan skrattade lätt. "Såklart, men vi får vara tysta".

Eletha skrattade, "Det är väl därför ni är här." sa hon flinande mot dem, sedan satte hon sig och bad dem andra ta för sig. De två kvinnorna och deras familjer verkade vara lite nervösa över Ethan och Eletha.

Ethan var väldigt glad över sina småbröder, samt Sonja. De verkade få de två flickorna att inte vara så nervösa i alla fall. Eller så kanske de inte var nervösa alls, barn tänkte ju på helt andra sätt.
Då de andra fått mat la han upp lite åt sig själv och började äta.