Sjunde året på Hogwarts

Jag nickade och försökte få ordning på allt och såg sedan på pappa
"du gjorde vad?" frågade jag lite irriterad
"det funkade ju och det var faktiskt Lauras ide" sa min far och jag la huvudet på sned
"va? Varför?" sa jag förvirrat
"de tänkte att de skulle få dog att vakna och det gjorde det ju" sa Severus roat och jag skakade på huvudet
"allt verkar ju falla isär utan mig. Ni kan ju inte tänka logiskt" sa jag och ställde mig upp och höll på att ramla ihop och Severus tog tag i mig
"du förlorade mycket blod så du kommer nog vara yr ett tag" sa Severus och jag nickade
"jag vill ha någo att dricka" sa jag och gick mot köket och Kaname kom fram till mig och jag log och satte mig på en stol och Severus gav mig ett glas vatten och la mig trött ner på bordet och somnade

- Allt var min idé, sa jag roat och följde med Cara ut i köket, där ho strax somnade.
- Vi lägger na i sin säng, sa jag och Sev nickaade och framkallade en bår och vi följde efter.
Jag öppnade dörren och hychande åt killarna att hålla tyst och hålla sig lugna.
Sev och Voldemort bäddade ner henne och satte sig vid Caras sida.
Jag greppade tag i Draco som tänkte springa fram till henne.
Jag drog iväg honom och de andra till soffan och satte mig tungt ner och slöt ögonen, huvudvärken hade kommit tillbaka.
- Vad hände?, undrade George och jag berättade allt för dem och slöt åter ögonen och vilade.
- Så du menar att du utsatte dig själv för crusiatus förbannelsen för att rädda hennes liv efter annfallet, sa Fred chockat.
- Ja, tyckte ni jag var dum?, sa jag med ögonen slutna och väntade på deras svar.

Jag hörde röster långt bort men struntade i dem.
"men varför? Kunde du inte gjort något annat?" sa Dean förskräckt
"jag är tacksam för vad du gjorde" sa Draco glatt och kramade om Laura
"jag är också tacksam för vad du gjorde Laura och jag hoppas du inte fick allt för ont?" sa min far och log mot Cara
"du är vad?" sa George innan han hann tänka på vem han pratade med och sänkte blicken
"det gäller min dotter och jag gör vad som helst för henne och jag är tacksam mot alla som försöker hjälpa henne. Förvånar det er fortfarande?" sa min far lite roat

- Det kunde jag säkert, men något måste få henne tillbaka och det vsr det viktigaste, sa jag leende.
Och blev förvånad när Draco kom fram och kramade mig.
Jag hade aldrig sett honom krama någon annan än Cara.
Jag kramade honom tillbaka och gömde min förvåning.
Men jag blev än mer förvånad när Voldemort pratade med mig, jag visste inte ens att han kunde tacka någon.
Jag döljde åter min förvåning och log mot honom.
- Nej, det gick bra, har bara huvudverk nu, sa jag lätt och slöt ögonen och väntade på de andras svar.
Men du undvek frågan och jag suckade.
- Ja, det förvånar dem, men det börjar nog sjunka in snart, sa jag med ett leende och lutade mig mot Dean med ögonen slutna.

Voldemort himlade med ögonen men sa inget och Severus räckte över en dryck till Laura och jag hörde dem prata och öppnade långsamt ögonen och Draco flög nästan på mig
"aj" sa jag
"vem skadar henne nu?" sa min far lite roat
"det är okej" sa jag tyst och satte mig försiktigt upp och de stirrade på mig men sa inget. "vad har du gjort med dem?" frågade jag min far och han såg på mig
"inget mer än att jag var vänlig" sa han roat och jag log lite
"jag orkar inte med era tusen frågor nu jag vill se hur ballerina mår" sa jag och reste mig upp och stödde mig mot Draco
"du har precis varit nära på att dö och du vill se hur din häst mår?" sa min far skeptiskt
"hon räddade mitt liv och jag lever ju så då vill jag veta hur det är med henne" sa jag och gick mot dörren och de andra följde efter och Kaname hoppade glatt runt "kan du bära ner honom, Draco?" sa jag och han nickad och lyfte upp honom i famnen och jag log och tog mig ner för trappan och ut till stallet och Ballerina gnäggade när jag kom in
"hej tjejen" sa jag och gick in i boxen och klappade henne och hon buffade lite på mig "ta det lugnt" sa jag och lutade mig mot henne och kliade stoet mellan öronen. Hon verkade må bra och jag la armarna runt hennes hals och begravde ansiktet i hennes man och tårarna rann och jag förstod att jag faktiskt hade kunnat dött om det inte var för mina
vänner, Laura hade till och med låtit pappa tortera henne för att jag skulle vakna och Ballerina hade tagit hem mig. Jag trollade fram ett äpple och gav till henne och tårarna slutade tillslut rinna men hennes man var blöt och hon buffade lätt på mig och frustade till och jag gav henne ett till äpple
"kan ni sluta stirra på mig. Jag är inte döende och jag kommer inte försvinna" sa jag och lutade huvudet mot Ballerinas huvud och klappade henne

Jag tog emot drycken av Snape och svapte den och kände att huvudvrken försvann och skrattade sedan åt Draco.
Sen följde vi alla med Cara ut till stallet.
- Har jag skött henne bra?, jag visste inte hur jag skulle göra så jag gjorde så gott jag kunde, frågade ja oroligt.
Och log sedan mot Cara då hon vände sig till oss Cara verkade må bra och det var jag glad över.
- Kan du sluta att skrämmas sådär?, sa jag till henne och satte mig ner på en halmbal och såg på henne.

"du skötte henne toppen. Tack så mycket" sa jag till Laura och kramade om Ballerina och hon frustade nöjt och tvillingarna backade lite och jag skrattade "jag tror du skrämde dem gumman" sa jag roat och hon verkade nöjd och ja kliade henne bakom öronen
"det var ju inget jag planerade. Du skrämmer ju mig med" sa jag till Laura och min far såg på oss och sedan på Ballerina
"jag antar att jag får ge dig ett äpple eller något för att du tog hem Cara" sa han och gav henne ett äpple och Ballerina tog stolt i mot det.
"ja varför red du ens iväg?" sa Draco oroligt
"ja men jag ville tänka en stund och jag orkade inte med era blickar och frågor" sa jag och la huvudet på sned och de tittade ner i golvet och jag satte mig ner i boxen och lutade mig mot väggen men fick ont så jag la mig på mage och Ballerina tittade ner på mig. Draco, min far och Sev tittade ner på mig
"kan ni vara vänliga att inte se på mig som det var mitt fel?"

Jag log glatt mot Cara, och fortsatte att le när Voldemort gav Ballerina ett äpple.
Han ansträngde sig verkligen, vilket jag gillade.
Jag satte mig tillrätta på balen och lutad mig mot väggen och lyssnade på dem.
- Ta det lungt låt henne vara, sa jag och såg på dem.
- Men tycker du inte det var dumt att hon red iväg?, sa Draco och stirrade på mej.
- Jo jag tyckte det var idiotiskt, men alla behöver vara själv nångång.
Så ta det lungt och låt henne vara ifred, sa jag och tystnade.
Dena kom och satte sig vid mig och log.
- Vad tänker du på?, sa han och tog min hand.
- Att jag skulle vilja ha en kattunge, sa jag och log och drömmde mig bort.

Jag log tacksamt mot Laura även om hon inte såg det och Draco kom in i boxen och la sig försiktigt bredvid mig
"hur är det?" frågade han mjukt
"låt se? Jag blev förgiftad och höll på att dö, bråkade med pappa, höll på att förlora Laura två gånger och höll på att dö igen så det är toppen" sa jag och lutade mig mot Draco
"ja du är hopplös" sa Draco och gav mig en puss på pannan och jag skrattade lite
"ja men jag kan inte oroa mig för att jag nästan dog, det är bara ni som gör det" sa jag lätt och reste mig upp och klappade Ballerina och tog sedan tag i grimman och lämnade boxen och tvillingarna backade ännu längre bort och jag skrattade och släppte ut henne i hagen och kom sedan tillbaka
"jag vet inte hur det är med er men jag är hungrig" sa jag och gick upp till köket
"har hon alltid sånna här humörsvägningar?" sa Fred

Jag såg Cara försvinna med Ballerina men hon kom strax tillbaka och jag log glatt mot henne.
- Jag är jätte hungrig, sa jag och reste mig upp och vände mig sedan mot Fred.
- Vet inte eftersom jag inte har kännt henne alltid och jag är inte med henne varenda minut, sa jag och flinade.
- Hahaha, så rolig man kan va då, sa Fred surt och George knuffade omkull honom.
- Hallå vad skulle de vara bra för?, sa Fred och hoppade upp.
- Jag ville bara se dej på marken, sa George och Fred knuffa omkull honom.
- Okej ge er nu, vi går och äter nu, sa jag och såg roat på dem innan vi alla gick till köket.
Där satt Bella och såg på oss när vi kom in.