Life - Lupple & Medi PRS

"Du är så snäll." Ethan började dela ut kakorna och gav sedan Rose en med ett leende.

Oliia såg pärlan och log.
"Den är så magiskt vacker. Tack så mycket."
Hon gav den till Gabriel.
"Vill du sätta upp mitt hår?" Hon log och såg så lycklig ut.

Rose tog tacksamt emot kakan och tog några tuggor av den. "Tack. "Viskade hon leendes.


Gabriel synade pärlan intresserat. "Vis. "Viskade han och drog med fingrarna över den symbolen. " Lojal. "Fortsatte han för att sedan på den tredje stanna upp. "Moder. "Mumlade han och såg sedan på mannen men tillbaka på Olivia. "Den är underbar. "Log han och harklade sig. "Absolut, vill du fortfarande dölja den andra pärlan?" Frågade han mjukt.

Han smekte hennes kind.
"Kan jag få en kaka med kanske eller ska du snoo min?" Frågade han och log lite.

Hon smekte hans kind.
"Du får välja." Viskade hon.
"Vill du visa upp mig eller hålla mig gömd?" Hon synade honom och såg på mannen med ett leende.
"Den är underbar."

Rose funderade länge innan hon tog upp en kaka och gav den till Ethan. "Här. "Viskade hon leendes.

Gabriel skrattade lågt och såg på Olivia. "Åh jag skulle aldrig drömma om att hålla dig gömd. "Viskade han och började att fläta upp hennes lilla fläta och höll pärlan i sin hand innan han började med en uppsättning. Han funderade en stund innan han gjorde en mindre fläta och fäste den med sin pärla, eller ja hennes och gjorde sedan ytterligare en som liksom gick samman med den andra och fäste den med den nya pärlan.

Han såg på henne.
"Du funderade länge. Är jag inte värd tycker du?" han tog den och åt den. Log och lade armarna om henne.
"Det börjar mörkna. jag ska till Miss Olivias hus." Han reste sig.

Hon log och rodnade stort och såg mannen. Såg sedan bort.
"Hur många vet om det här?" hon pekade på sin förlovningspärla.

Rose fnissade lite. "Man måste passa sig för kakmonstret. "Viskade hon hemlighetsfullt men blev sedan sorgsen. "Inte gå. "Viskade hon bedjande.

Gabriel smekte hennes kind medan mannen liksom sprack upp. "Åh jag visste det. "Tjöt han och började nästan klappa i händerna. "Ett alfabröllop. "Fortsatte han drömmande och Gabriel skrattade till. "Alla kommer veta det nu. "Viskade han och kysste henne försiktigt för att sedan harkla sig. "Men jag tror ett vanligt bröllop passar bättre. "Viskade han mot mannen som slutat lyssna. "Är du redo?" Frågade han och såg leendes på Olivia.

Han log och smekte hennes kind.
"Okej en liten sund till. Men jag är väldigt mörkrädd så jag måste hitta hem innan mörkret kommer." Han såg på henne.
"Jag kan inte sno din säng det är ju taskigt."

Hon skrattaded och såg på mannen.
"Förlåt jag hade redan en. men jag ville ha en som var bara min. Som står för Väktaren." Hon log.
"Och den är så vacker."

Rose nickade förstående. "Åh okej. "Viskade hon och funderade lite. " Du borde skaffa dig en kramvän, som skyddar mot mörkret. "Viskade hon lyckligt och beslutade att hon skulle ge honom en sådan, när hon väl hittade en.

Han såg på henne och skrattade. "Jag kände nog av den pärlan, förut." Viskade han och nickade. "Du kommer få fler. Du gifter dig med en..." Började han men Gabriel harklade sig. "Jens, snälla. "Sa han varnande.

"Du är klok du." Han reste sig och höll om henne fortfarande.
"Vet du det Rose att du är så klok att du kommer blo klokare och klokare för varje dag." Han log stort.

Hon skrattade.
"Ja det kanske kommer bli fler. Vi måste ju det." hon smekte Gabriels hand.
"Den är underbar och jag kommer att bära den hea mitt liv. förutom när jag ska tvätta mig."

Rose fnissade och höll om honom. " En dag kanske jag blir lika klok som farmor. "Viskade hon hoppfullt. "Vill du läsa en godnattsaga åt mig. Det hjälper mig att inte vara rädd för mörkret. Det kan hjälpa dig också. "Viskade hon.

Gabriel kramade om hennes hand och Jens nickade. "Självklart, du är alltid välkommen. "Log han och kramade om henne och gav henne en puss på varje kind. "Gå med månen. "Viskade han leendes.