Pirates! PRS Medi & Vidomina

Han skrattade och såg på Sammi.
"Sammi gör vacker musik alltså." Han såg sen mot Roy och log.
"Är det härligt att ha egna barn?" Frågade han och lade huvudet på sned.

Sammi skrattade åt Toms ord och slog till tallriken några gånger till innan Roy var där för att ta den från hans grepp. Sammi skrek till av ilska, lugnade sig när Roy klappade honom över huvudet. "Bra spelat, Sammi, men tallrikarna är ömtåliga. Du vill väl inte förstöra, eller hur?" Sammi verkade inte höra på utan roade sig med att leka med besticken istället.
När Tom ställde Roy frågan såg han åt hans håll med en förvåning i blicken men log sedan. "Ja, det är det. Du skulle också gilla det. Det är jag säker på. Har du hittat någon käraste?", log han och dukade det sista glaset på bordet.

"De är gjorda i trä." han såg på honom och hämtade en banan och skalade den innan han gav den till Sammi.
"Mums eller hur?" Han log.
Han såg upp och skakade på huvudet.
"Ingen käraste än."

"Trä kan ändå förstöras.", sa han ärligt som svar och borstade handflatorna mot varandra. "Bäst att jag ser efter i köket, jag tror det var någon av de äldre som stod för maten. Jag hoppas att det blir gott." Roy log mot Tom och vinkade till Sammi för att börja gå mot dörröppningen. "Vem vet Tom, du kanske hittar någon när vi kommer tillbaka hem igen.", log han och försvann sedan iväg för att se efter de andra.

Han tog Sammi i famnen och gick sedan ut och såg sig om.
"Allt är klart kapten. Jag tror Sammi har lite musik i sig. Han var så duktig."

John skrattade när Tom berättade om Sammis musikaliska förmågor. "Såklart han har. Han har lärt sig av den bästa.", skrattade han och klappade Sammis huvud till Sammis förtjusning.
"Bra, vi samlar alla till middagen då. Säg till Ethan och Kiliah, om de vill får de maten serverad inne i deras rum." John gick före de andra ner till matsalen där nu även maten stod serverad och såg välkomnande ut. Det kändes trevligt.

Han nickade och tog med sig Sammi och knackade på hos Ethan och Kiliah.
"Det är middag. Vi kan hämta mat till er hit ifall ni önskar."
Kiliah hade somnat och sov tungt i Ethans famn. Men kved till innan hon sakta vaknade.

Ethan hade somnat till med Kiliah i sin famn men vaknade med ett ryck när Tom knackade på. "Vi kommer strax, börja ni.", ropade Ethan tillbaka till Tom för att se ner på Kiliah sedan. "Är du vaken? Hur mår du?", sa han lågt.

Hon såg på honom, log svagt och smekte hans kind.
"Jag sover iallafall inte." Hon suckade.
"Jag mår illa. Jag känner mig lurad på något sätt."

"Det kanske känns lite bättre med lite mat?", försökte Ethan och iakttog Kiliah. Han kunde höra hur de andra inne ifrån matsalen skrattade och talade. Det verkade återhämtade efter det som hände på ön. Iallafall så trodde Ethan det. Han själv verkade ha sluppit undan det som de andra genomgått. Vad det var som exakt hade hänt med deras minnen visste han inte.
"Och träffa Sammi.", tillade han sedan och strök henne över kinden.