PRS Lupple & Medi

"Jag är inte sjuk Dorian." Hon såg på honom och skrattade.
"Jag kan nysa på morgonen." Hon reste sig och tog ett glas och fyllde det med vatten och drack och log.
"Det luktar underbart." Hon satte sig igen och lade huvudet på sned.
"Vill du veta något om mig?"

Dorian såg på henne och log svagt.
" Det är underbart att höra." Log han och hällde i lite olika kryddor och rörde om i soppan innan han ännu en gång vände blicken mot henne.
"Absolut. " Sa han och log större. "Berätta." Bad han.

"Du får fråga. Jag tänker inte gissa vad du vill höra." Hon skrattade och såg på honom.
"Det är konstigt att ni kan laga mat. Men ni gör det så bra så jag ska verkligen inte klaga." Willow torkade bort lite damm från bordet.

Dorian himlade med ögonen och skrattade lågt.
"Låt mig tänka då." Sa han och studerade soppan som äntligen börjat koka.
Han skrattade lågt. "Jag har ju berättat för dig. Vi har ett fantastiskt minne." Log han och dukade fram tallrik och sked och glas åt henne.
" Vad är din största svaghet?" Sa han och såg på henne. Nyfiken. Och ansåg att det inte var mer än rätt att han skulle veta hennes nu när hon visste två av hans.

"Min största svaghet?" Hon funderade och såg ner i bordet och kliade sig sedan i huvudet.
"Du och att jag blir lätt sjuk, får blåmärken och sådant. Men att jag kan börja gråta av vad som helst. Jag var trots allt en blodslav." Hon såg på honom.
"Sen är jag livrädd för hundar."

Dorian såg nyfiket på henne. Att hon lätt blev sjuk och fick blåmärken och liknande var ju för att hon var skör- hon var människa, att hon kunde börja gråta var också mänskligt men det som gjort honom mest nyfiken var att hon hade sagt honom.
"Hur är jag en av dina svagheter?" Frågade han försiktigt. Han visste hur hon var en av hans svagheter. Om någon ville skada honom kunde de lätt gå igenom henne.
"Hundar? Därför du vill ha en katt?" Log han och kramade hennes hand försiktigt innan han ställde fram kastrullen med den klara soppan på ett grytunderlägg.

"Du är min svaghet för jag blir så rädd och jag känner mig vilsen utan dig. Jag vill aldrig släppa dig ur mitt sikte." Hon började ta emot soppa och nickade.
"Det stämmer. Jag vill ha en katt istället för en hund." Hon såg på honom och lade huvudet på sned.

Dorian såg på henne och log svagt.
" Oroa dig inte- jag ska ingenstans. "Log han och pussade hennes panna innan han ställde in det han använt i diskmaskinen och tog sedan fram blod, som tydligen blivit påfyllt. Alexander. Han log brett och letade lite mellan dem i hopp om att kunna finna en favoritblodgrupp.
En favorit som inte var Willow. Ganska snart fann han några och tog fram en med ett leende och slängde in den i micron och tog sedan ut den en stund senare och letade igenom efter något att hälla det i, men fanns bara genomskinliga glas nu vilket inte alls var fräscht. Han suckade och bet tag i påsen istället och började dricka.

Hon började äta och drog upp benen och log svagt.
"Bra för du får inte gå någonstans." Hon såg över axeln och såg blodpåsen.
"Kan du veta vilken blodgrupp det är utan att läsa etiketten?" Hon studerade honom och märkte innte Tristan som kom in i rummet och log.

"Finns det något till mig med?" Han öppnade kylen och drog fram en och drack den kall och hoppade upp vid diskmaskinen och lade huvudet på sned.
"Willow ditt hjärta slår lite väl fort."

Dorian såg på henne och flinade till.
"Ja det kan jag om jag anstränger mig." Sa han och stoppade sin tumme i munnen för att få bort blodet som hamnat där.
Han var helt uppslukad i blodet att han inte noterade Willows hjärta fören Tristan kommenterade det.
Han stannade upp i sina rörelser och lyssnade.
" Varför slår ditt hjärta fort?" Sa han oroligt och rörde sig snabbt fram till henne som om det skulle hjälpa.