prs yehet & kkaebsong

Joshua ligger där medvetslös alldeles för länge för att de andra ska märka det. Och när de väl kör en härlig alohomora på låset, möts de med en ledsen liten katt och en helt borta Joshua. Ethan tar upp honom i sin famn, katten fast på tröjan med naglarna bestämt.
"Herregud," viskar pojkvännen förbryllat medan Samuel försiktigt lägger is på pannan som börjat svullna upp. Därefter tar Ethan med den mindre till hans rum, där han finner alla sina kläder upprivda. Med ett djupt andetag lägger han ner Joshua på en madrass, då Zihao tagit över sängen. "Du kommer behöva köpa nya kläder till mig, ska du veta." Påpekar han innan han försiktigt drar ett täcke över den slanka, nätta kroppen och kissemissen.

Ethans ord gick in genom det ena örat på Zihao och genom det andra. Utan att tveka, skuttade han med ens ner från sängen och rullade ihop sig intill Joshua. Vad hade den andre gjort mot sig själv egentligen? Bara synen av den slanka, medvetslösa kroppen fick hjärtat att krampa värre än det gjort förr. Det kanske var fel att ligga så tätt intill artonåringen? Men han kunde verkligen inte hindra sig själv. Åtminstone inte när han betraktade det bleka ansiktet, bulan som säkert snart skulle svälla upp. Nej, det skulle krävas mycket för att han skulle flytta på sig. Dumma Joshua, varför gjorde han illa sig själv?

Ethan lägger armarna i kors, blicken skarpt fäst på nittonåringen som lägger sig ner vid hans pojkvännen.
"Gå och lägg dig i hans säng du, du verkar inte ha gett det en andra tanke innan." Påpekar han och sätter sig ner vid Joshua, börjar försiktigt att massera dennes armar med blicken fäst på kattungen som kryper ihop intill artonåringens nacke, följande av sina syskon som verkar ha följt efter Zihao.

Med en bitter blick på Ethan, blottade Zihao de gula tänderna. Kunde han inte bara gå? Han gjorde ändå ingen nytta som satt där och masserade Joshuas armar. Idiot. Nittonåringen kröp ännu närmare den yngre, lade sig som en stor, varm filt över den svala kroppen. Betydligt bättre än det som inkräktaren höll på med. I den stunden kunde han inte låta bli att känna sig som det bättre alternativet, även om han alltid var det. Men nu, nu var han defintivt av mer hjälp än Ethan.

Nej, Ethan är inte särskilt förtjust i Zihao, inte nu när han beter sig så löjligt.
"Du kommer att kväva honom," påpekar han muttrandes och duttar försiktigt isen över Joshuas panna med rynkade ögonbryn. "Han är här slagit i huvudet och din vikt hjälper definitivt inte, kan jag säga dig.

Återigen, dumma Ethan. Han visste uppenbarligen ingenting om vad Joshua mådde bra eller inte bra av. Men trots motviljan, flyttade han lite på sig, även om han var noga med att fortfarande hålla sig extremt nära den slanka kroppen. Det kunde defintivt inte skada att få upp artonåringens kroppstemperatur som redan var kusligt låg enligt Zihao. Även om han inte direkt var någon expert, så visste han att den sortens kyla inte var hälsosam. Joshua var ju inte speciellt stor, utan smal som en tandpetare - en anledning till att han kunde behöva lite hjälp på traven med värmen.

Värmen stiger försiktigt över kroppen, med täcket och en kropp hängandes över sig. Joshua kvider utmattat till och för händerna upp mot huvudet som inte kan sluta dunka, gömmer ansiktet i första bästa alternativ, vilket bara råkar vara Zihaos bekväma bröstkorg, vilket han till sitt försvar inte har någon aning om.
"Joshua, är du okej?" Viskar Ethan och fixar täcket om sin pojkvän, får ett lätt mm till svar. Men det är väl klart att han inte är?

Tack och lov. Zihaos mörka, stora ögon gled från Ethan ner mot Joshua. Försiktigt strök han nosen mot den andres mjuka hår och började tamt dra tungan över lockarna. Den andres pojkvän kunde ju försöka hindra nittonåringen om han vågade, vilket han förhoppningsvis inte gjorde. Det han höll på med för tillfället var dock grovt fel och dumt på samma gång, men då Haru gjorde i princip samma sak, kände han ingen större skull. Att artonåringen mådde bra var betydligt viktigare än allting annat.

Allt Ethan kan göra är att lägga sig ner bredvid sin pojkvän på madrassen, slingrar sin arm om den tunna midjan och begraver ansiktet vid hans nacke. Med ett svagt leende kurar Joshua sig längre in hos Zihao, huvudet dunkar för varje sekund som passerar. Det är extremt osäkert vem det är som får honom så lugn, men han orkar inte tänka på det. Utan artonåringen bestämmer sig för att lyssna på Zihaos hjärtas dunkningar. Den varma pälsen kittlas mot huden, gör det lite lättare att ignorera såret.

Att Joshua letade sig närmare Zihao var egentligen inte speciellt konstigt. Vem skulle välja en gosig, lurvig sak över två par kalla armar? Ethan hade inte en chans när det kom till att mysa, inte ens en liten en. Belåtet fortsatte den äldre att varsamt stryka huvudet mot den andre, försiktigt men samtidigt bestämt. Han kunde ju inte låta honom gå runt och lukta som Ethan, nej det var inte acceptabelt. Att dofta som nittonåringen var betydligt bättre, mer välkomnande och hemtrevligt på något sätt. Det gick helt enkelt inte stt förklara, kanske det helt enkelt var doften av kärlek? Suck, dumma tankar.