Rollspelare & Wolfy prs

Jason la armen om henne och pussade hennes huvud. Han nynnade lite på en låt medan han pillade i hennes hår. Alla förlovningar och graviditeter hade gjort honom sugen på att lämna hela livet bakom sig och ta med sig Leah någonstans där de kunde leva utan bekymmer.

Då hon sömnigt öppnade ögonen några timmar senare hade det fortfarande inte hänt någonting. Genast blev hon lite nervösare: hade något hänt? Var det vanligt att det skulle räcka så här länge?
”Jase?” Hon satte sig ordentligt upp i stolen. ”Jag tänker träffa Damon idag.”

"Leah?" sade han i samma tonfall. "Nej det ska du inte." fortsatte han och kollade på henne. Han vägrade släppa iväg henne för att träffa honom, aldrig att det kom på fråga. Han kysste hennes huvud och suckade lågt. "Men varför tror du att du ska träffa honom?" undrade han nyfiket.

”Det ska jag visst.” Leah slog mentalt till sig själv: hon borde ha förstått bättre än att ha trott att Jason utan vidare skulle gå med på det hela. Inte för att hon ansåg sig behöva ha hans tillstånd till något. ”Jag behöver prata med honom. Och det ensam.” Skickade Damon sina vänner för att smutskasta henne bakom ryggen så hade hon ett och annat att säga åt honom.

"Nej, Leah. Jag tänker inte släppa iväg dig för att träffa honom, jag dör hellre." sade han och kollade på henne en stund. Han kunde köpa att hon skulle träffa honom, men absolut inte själv. Han skakade lite på huvudet och svalde hårt.

”Jag tänker åka ändå.” Hon kunde verkligen inte få in i sitt huvud varför han alltid åkte iväg på sina betydligt farligare uppdrag och förbjud henne från att följa med, men hon var inte tillåten att åka och iväg och tala med Damon som knappast skulle våga röra vid henne längre med tanke på vad som senast hänt.

”Inte själv. Jag ska med eller Christian.” Sade han bestämt och kollade på henne. Han tog hennes hand och kysste försiktigt hennes hand några gånger. ”Jag tänker inte ta risken att förlora dig igen.”

Gick hon inte honom halva vägen till mötes skulle hon aldrig komma iväg senare på dagen, så hon nickade lite åt honom som tecken på att hon kunde gå med på att någon följde med. Och det skulle ju kännas lite bättre om någon kunde ingripa ifall allt inte gick som planerat.
”Chris kan väl följa med då.”

”Varför inte jag?” Mumlade han och kollade på henne. Han kände sig lite sårad över att hon ville gå med någon hon inte ens kände istället för honom. Han suckade lågt och kliade sig i nacken.

”Du låter aldrig mig följa med heller.” Det var ett ganska småsint beteende av henne, men kanske han fick en liten uppfattning om hur hon kände sig varje gång han förbjöd henne från att följa med. ”Dessutom är jag på väg dit för att prata och inte vittna ett mord.” Nate hade inte dödat Damon men hon visste att Jason ville ha glädjen att göra det, hon var därför inte säker på om det var klokt för honom att följa med.