De utvalda

Eletha vänder sig om mot dem och nickade, "Ja, det vill jag. Låter som en bra idé." sa hon, hon var glad att han inte tvingade henne att vara inne. Hon skulle inte klara av det, fick hon inte vara ute skulle hon bara känna sig instängd.

"Så bra, då ska jag se om jag kan skaffa någon". Han kanske kunde betala sin mor att sy en åt dem.
Simon gav ifrån sig ett till gurglande ljud, men denna gång så hända något inte så kul. Strax grät han och en gulvit gegga rann nerför Ethans tröja. "Hoppsan".

Eletha nickade och skrattade lätt, "Jag lagar mat nu, nu får du ta honom." flinar hon men kysser honom lätt på kinden, "Tack för att du är du, älskar dig." sa hon mjukt.

"Jag får ta honom och byta tröja" Ethan skrattade lätt. Han log sedan. "Och jag älskar dig". Han vände sig om med den gråtande Simon och klappade honom lätt på ryggen. Han tog sedan lite rent vatten och gjorde rent honom och sig själv och bytta kläder på dem båda.

Eletha fortsatte med maten hon hade varit rädd för familjelivet. Inte för att hon trodde att hon skulle få en, men hon hade varit rädd att få sköta allt och jämt vara hemma. Vara en riktig hemmafru.

Tillslut då de båda var rena så lugnade Simon ner sig och verkade trött igen. Ethan stoppade om honom i vaggan och satt där tills han somnade.
Han gick sedan ut till Eletha. "Han sover igen, och det luktar gott" log han.

"Vad bra." sa hon och dukade det sista, nu var det bara att vänta på gästerna. "Älskling." sa hon, la armarna om honom och gav honom en lång kyss.

"Ja?" sa Ethan och besvarade kyssen. Han drog henne intill sig. Det kändes skönt att hon var liten och smal igen, då kunde de komma mycket närmare varandra.

"Älskar att kunna hålla om dig igen, vara mig själv." ler hon mot honom då de är så nära.

"Jag älskar det med" log Ethan. Han kysste hennes hjässa. "Och jag är glad att ditt humör är bättre". Han släppte henne tillslut och rättade till sin skjorta en aning.