Pirates! PRS Medi & Vidomina

Hon såg förkrossad ut och smekte hans kind.
"Han gjorde så jag glömde er. Han gjorde så jag älskade honom." Hon såg sen på hans arm och såg upp.
"Jag vill inte se honom. Låt mig ta hand om dig." Hon snyftade svagt och rev sönder sin skjorta för att lägga om hans sår.

Ethan nickade. Det var mycket att ta in, men han förstod bättre än att fråga henne om saken. När hon lade om hans arm log han mot henne. Tacksam att hon ville hjälpta till.
Roy som stått inne i rummet och hört allt verkade inte särskilt påverkad av deras samtal. Han och Sammi verkade roa sig i varandras sällskap för strax skrattade Sammi högt. "Vi är påväg hem nu, ja!", sa Roy och tänkte på sin egen familj.

Hon lade sig i hans famn och slöt ögonen.
"Får jag sova här en stund? I din famn?" Hon smekte hans hand och suckade.
"Jag kommer inte orka laga mat i kväll. Jag" Hon slöt ögonen.

"Oroa dig inte. Roy och de andra tar hand om maten." Ethan strök hennes panna och satte sig tillrätta så att hon kunde luta sig i hans famn. "Ja, somna här hos mig.", viskade han och iakttog Kiliah för att sedan sluta sina ögon. Han var själv trött efter fighten på land.
Roy nickade ursäktande. "Kom, Sammi, vi ser efter vad de andra gör. Du kan hjälpa mig att laga maten." Han tog med sig Sammi upp på däck igen.

Hon somnade efter ett tag och hon höll Ethans hand.
Tom såg på John.
"Kommer du ihåg när vi räddade Kiliah från Zydar? Han sprang i väg med ett bylte." Han svalde.

De hade äntligen kommit ut på vattnet till allas lättnad. De var upprörda över vad som hade hänt, med Kiliah och deras minnen. Vad var det som de hade genomgått där egentligen? Ingen riktigt visste. John själv försökte processa det i tysthet, djupt försjunken i sina tankar att han först inte märkte att Tom kommit fram till honom. "Hm?" Han blinkade några gånger och såg på honom sedan. "Zydar.. Ja, jag kommer ihåg att han försvann med något i sin famn."

Tom såg på honom.
"Är du rädd att han kommer ta Kiliah tillbaka? Han är trots allt Zydar." Tom såg sen mot Roy och log.
"vi kommer att hitta henne vart han än kommer att gömma henne."

"Vi måste vara mer uppmärksammade när vi är på våra äventyr, Tom. Det här är andra gången Kiliah kommer undan när vi inte hinner se." Han gav honom en trött blick, men log sedan. "Jag är glad att vi alla är tillbaka. De andra har börjat med middagen, du och Roy kan väl hjälpa till med dukningen?" John nickade åt de och gick sedan över däck för att säga åt de andra.

"Det ska bli kapten." Han gick till matsalen och såg Roy och Sammi leka med skålarna i trä och han log.
"Jasså vi leker? Ska jag säga till kaptenen?" Han log när Sammi skakade på huvudet.

"Sammi är jätteduktig på att leka.", konstaterade Roy och kittlade Sammi så att han skrattade högt. Han reste sig sedan för att hjälpa Tom göra ordning inne i matsalen. Sammi hade ännu inte fattat att leken var slut utan klättrade upp på stolen för att ta tag i en av tallrikarna och slå den mot bordsskivan. "Nej, Sammi. Inte så. Hjälp oss att duka istället."